OmTag. Att ge sig tid till begrundan
Om man vill ha slagkraftiga bilder där det händer en massa lär man knappast hitta dessa hos mig. Mina bilder återspeglar i stor utsträckning det liv jag lever, ett ganska tillbakadraget sådant. Men jag tror att den som ger sig tid och försöker se bilderna som en helhet i stället för som enskildheter kommer att få en ganska bra inblick i hur mitt liv gestaltar sig.
För min del är det detta som är viktigt, att mina bilder är i samklang med mitt liv. Om sedan andra tycker att mitt liv och därmed mina bilder verkar tråkiga så kan det bero på att deras egna liv och förväntningar är helt annorlunda.
För egen del tycker jag att de mest spännande delarna av livet är ganska oberoende av yttre stimulans. Jag skulle till och med kunna påstå att yttre stimulans kan stå i vägen för det egna inre livet. Det är därför sökare av olika sorter alltid sökt ensamheten och det händelsefattiga under olika långa perioder.
För att komma i kontakt med sig själv måste man stänga av bruset tror jag. Nu gillar man detta i olika grad, en del vill ha korta stunder av ensamhet, andra längre. Vissa vill ha människor runt omkring sig för det mesta, andra vill inte ha det och allt där emellan.
Men jag känner också till en hel del som jagar upplevelser för att de inte står ut med de egna tankarna i ensamhet. Hur ofta ser jag inte människor som är ute och går eller joggar som samtidigt är inpluggade till sin iPhone? De som inte är det är numera snarare undantag.
Vad gör detta med oss som människor på sikt? Vad händer om vi konstant fyller på våra sinnen med nya intryck och aldrig ger oss tid att bearbeta dessa och bottna i oss själva?
Den enda gång vi kan leva är här och nu, om vi alltid är någon annan stans i våra tankar lever vi då verkligen?
Det är allt lite synd....
Ha en fin kväll!
Hälsningar
Jon Anders
//Johan
Men alla måste nog göra sina egna erfarenheter, att varna räcker sällan!
/Bengan