En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Varför bry sig om att fotografera?

Frågan har många svar - eller inga. I loppet av tidens gång är det givetvis fullkomligt meningslös att springa runt och knäppa en massa kort. Jag har försökt reda ut ett par dödsbon med tusentals gamla foton och tvingats ge upp. Jag hade ingen aning om vilka som var med på knäppen och ingen fanns längre att fråga. Så spara eller kasta? Jag kastade.

Men det finns också bättre argument för. Att minnas till exempel. Jag tror inte vi skulle ha så starka minnen av vissa situationer utan bilderna som togs vid tillfället. Det kan ha varit regn, det kan ha varit sol. Glädje och sorg. Tack vare bilden minns vi.

Nu borde ju detta vara ett starkt argument för att låta ordningssinnet ta över, städa och katalogisera i arkivet. Men si, där spricker det åtminstone för mig. Jag har bränt två DVD-plattor till sönerna med de viktigaste knäppen från deras uppväxt, människor som betytt mycket för dom, hundar och katter. Men därifrån till att organisera ett fullskaligt arkiv är vägen alltför lång. Tyvärr.

Men så dyker plötsligt en av dom där mytomspunna bilderna upp. Den som gör att vi fortfarande pratar om den regniga och stormiga veckan på Skagen vid mitten av åttiotalet. Kanske var den tämligen ordinär, men bilden av den blev hyfsad. Precis som den av den tidiga våren 1987, dagen då den första tussilagon blommade redan i februari. Precis som i år alltså. Kommer vi att minnas det?

Inlagt 2014-05-09 08:49 | Läst 2609 ggr. | Permalink

"Jag tror fotoböcker med text i form av namn, var på jorden bilderna är tagna samt berättelser om tillfället när bilden togs kan göra att bilderna inte dör i förtid utan lever så länge boken finns till reda. På så vis kan flera generationer efter oss ha glädje av våra foton."


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Det som nog ofta händer, de e att de inblandade, barnen osv,
inte är lika intresserade av bilderna som vi är! Trots att vi ständigt påstår motsatsen! ;)
Så vad göra?
Jag tror att sprida ut bilderna e bra, som tavlor/presenter och i nå'n bok,
också som en födelsepresent som dom inte vågar tacka nej till av re'n artighet! ;)
/B
Håller med Bengt. Dessutom, att vi är intresserade kan vara lika viktigt. Jag har, tyvärr, personlig erfarenhet av hur viktiga bilder kan bli, och hur tacksam jag är att jag var intresserad av fotografi. Och, intressant nog, om man talar om "bra fotografi" - här blir det helt andra kriterier för vad som gör en bra bild, än de vanliga. Skärpa, komposition, färghantering etc bleknar (bokstavligt) vid sidan om budskapet.
Till sist; minnen, ibland i form av bilder, blir inte intressanta förrän efteråt, långt senare. Inte nu, när allt händer.
Så, det är viktigt att fotografera. viktigt att dokumentera.
Hej Göran.. den där med damen och barnet var väldigt stark, den är dessutom ett konstverk, dvs betydligt mer än bara något privat minne, lev väl, micke b
Jag tror fotoböcker med text i form av namn, var på jorden bilderna är tagna samt berättelser om tillfället när bilden togs kan göra att bilderna inte dör i förtid utan lever så länge boken finns till reda. På så vis kan flera generationer efter oss ha glädje av våra foton.
Håller helt med Thomas att ett bra sätt är att göra fotoböcker, har själv börjat och är inne på min 4:e bok. Och samtidigt kan man sätta text och datum till. Tror också att kommande generationer gillar detta.
Det är alltid trevligare att titta i en bok än ta fram flera skokartonger.
Trevliga bilder förresten...
Hälsn//Rolf
Som Micke B skriver är den översta bilden ett konstverk, i den högre skolan. Min fru har varit duktig och gjort fina album till barn och barnbarn när vi rensat bland alla gamla bilder och som vi sedan gett dom vid olika högtider. Sen har jag gjort ett antal Blurb böcker med mina bilder som jag delat ut till familjen så slipper dom hålla på och rota i datorn den dag man knallar vidare...
Jo bry er om att fotografera, många bilder blir så värdefulla när de som man vill minnas inte går att fotografera mer.
Vänner! Just hemkommen till Solna från det vilda Söders höjder vill jag bara tacka er alla för vänliga synpunkter. Och jo, visst ska vi fotografera. Fast med lite förnuft som sossarna sa när dom ville avveckla kärnkraften. Kanske inte bara blåsa på i 180 knyck. Och det där med att göra egna böcker tycker jag är förnuftigt och ska försöka göra mera. Det är bara att inse att diavisningarnas tid är sen länge förbi. Ha det gott ni alla!

/Göran
Jo bilder har en förunderlig förmåga att fungera som tidsmaskiner.
Fina bilder.
-affe
Har bilder från 40-talet och framåt, några i album, massor i skokartonger. Där har dom legat och aldrig blivit betittade förrän nu; när jag startat den digitala eran har bilderna fått nytt liv i skannrar och efterbehandling. Det är riktig roligt. Skickar iväg några, med mail, eller postar papperskopior till barnen vid lämpliga tillfällen eller när jag har lust. Att bilderna fått nytt liv har gett mig mer liv också.
Fina bilder du lagt in.