En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.
Ut vill jag, ut i världen!
Det börjar kännas akut: behovet av frihet. Av att ta klivet från livet bakom tangentbordet. Inte för alltid - näe pensionssnack står mig upp i halsen - men från arbetsåret. Jag trivs med mitt kneg men det hindrar inte att jag längtar efter ferieledigt.
Egentligen är det fullkomligt befängt det där med fastslagna pensionsåldrar. Det borde vara självklart att man gör en individuell bedömning av folks önskningar och behov när det gäller att arbeta eller inte. Själv kan jag mycket väl tänka mig att hålla på till 70 om jag får vara frisk och fortfarande ha ett jobb som jag gillar och som håller min nyfikenhet vid liv.
Men just nu är jag alltså rätt slutkörd. Eller som vi sa nere i mina vilda hemtrakter: Dä' går på lötera!
Inlagt 2013-06-25 10:54 |
Läst 2168 ggr. |
Permalink
De här med att vara pensionär har både för och nackdelar. Ofta får man tid till egna intressen och inte bara som det va på arbetstiden, företagets intresse. Men det gäller det att komma ihåg att nu finns inget fack som håller koll på arbetsmiljön, eller lagenliga arbetstider, eller fikaraster och liknande annat, det måste man sköta själv! ;)
Så ofta har man mer att göra som pensionär! :)
Och ett varningens ord vill jag också förmedla till er ungdomar omkring 60, 65-års åldern ;)
För man säger ofta, "Jag känner mig pigg och kry och kan jobba några år till!
Alltså, "jag känner mig frisk och kry just nu!"
Varför inte ta ledigt och göra något eget kul då du känner dig frisk och kry just nu? :)
Och göra det där du skulle göra som du alltid talat om! För du vet inte hur länge friskheten håller i sig!
För alternativet kan bli att jobba vidare, och så blir du sjuk och trött,
och då e det inte så kul att vara ledig se'n!
/Bengan
Ps. Men visst finns det jobb som kan vara så kul att man vill fortsätta att jobba,
men man bör nog fundera i alla fall.. :)
/Allt gott!
Göran