STRÖVARKORT 249. Får man bära sig åt hur som helst bara för att man har en kamera på magen?

Måste man fråga först? Är det viktigt med samtycke? Ja, rent mellanmänskligt är det väl det. Fast när det gäller fotografi tycker jag ofta tvärtom.

Ifall man alltid skulle fråga ett motiv innan man tryckte av, så skulle massor av bra bilder, kanske lejonparten, aldrig tas. Ingen Bresson, ingen Frank, ingen Winogrand skulle ha funnits. Folk skulle bara värja sig, kråma och konstra och BILDEN fara all världens väg.

Fast alla som då och då använder en kamera publikt vet hur känsligt det kan vara ibland. Jag behöver inte räkna upp argumenten man får höra; alla känner till dom. Det innebär nu inte att bilderna ska förbli otagna. Däremot kanske de inte alltid behöver publiceras.

I tider då selfies verkar vara den vanligaste fotoformen, där folk  tydligen är beredda att häva ur sig vad som helst, kan det verka lite underligt att en del blir så skogstokiga av att se in i en annans kamera. Det betyder dock inte att man som fotograf måste bry sig om dem så länge inte lagen hindrar verksamheten. Och rädslan för obehaglig konfrontation förstås.

När jag var i Iran i höstas tog jag tusentals bilder. De flesta av dom porträtt. Och 99 procent av dom var samtyckesbilder därför att jag från början bestämt att det skulle vara så. Jag vill visa möten mellan mig och motiven.

Hade jag smugit runt med kameran hade det blivit en helt annan sorts bilder. Helt legitima dom också, men inte vad jag var ute efter den här gången.

Frågan om fotografens ansvar lämnar jag därhän. Mitt enda ansvar är faktiskt bilden. Vad jag sen gör med den är en helt annan sak. Men skulle vi alltid ta hänsyn till allt och alla blev det inte mycket kvar för oss att avbilda.

2018-05-07 10:48   Bob Bovin

Hej,
Personligen frågar jag aldrig först. Min tumregel är att aldrig plåta personer i utsatta situationer. Min andra tumregel är, om än tveksam, att aldrig lägga ut en bild som jag inte själv kunde va med i.
Personligen tycker jag bäst om bilder med en humoristisk knorr.
Ha det gott
Bob

Besvara

2018-05-07 16:54   Johan Pihl

Kul bild, och bra skrivit (håller med dig).

Besvara

2018-05-07 17:20   per-erik åström

Min inställning är ungefär som din Göran. Man ska akta sig för att sätta upp regler, men vad du gör med bilden är det avgörande, hur och var den publiceras osv. Läste en gång en intervju med Diane Arbus, en fotograf som fotograferade riktigt udda människor och miljöer. Hon sökte aktivt upp sina motiv på konstiga ställen, freakshows, strippklubbar etc. Hennes bilder blev ofta mycket enkla, rakt på med mellanformatarens kvadrat, inte sällan med blixt. På frågan om vad hon absolut inte kunde tänka sig att fotografera tänkte hon efter och svarade: ” I would never take a picture of a lonely dog in the pouring rain”..... bra förhållningsregel tycker jag.
Ses/per-erik

Besvara

2018-05-07 20:40   Dubbelolle

Bra bild, attityden hos grabben med fingret i vädret är det som skrämmer mig mest i vår föränderliga värld, den skrämmer mig, LO

Besvara

2018-05-07 22:53   Tomasz

Det här hänger ihop lite med ditt blogginlägg om att vara rädd. För visst kan man vara lite rädd om man inte fått tillåtelse först. Och att många fegar kan man ju se på alla höftskott, till exempel i gatufotopoolen här på FS: Man frågar inte men vågar inte visa att man tar en bild.

Men hur får man bära sig åt frågar du? Jag tänker att om jag ser något så kan det fotograferas, jag kan ju inte radera något ur mitt minne om jag sett det -så varför skulle jag radera en bild ur kameran?

Frågan är väl om det kan/ska publiceras, och det är väl där fotografens ansvar tar vid. Fast de flesta som inte vill bli plåtade likställer ju fotograferingen med publicering, och kan bli förbannade. Därför håller jag mig till landskap :)

Ha det gott! /Thomas

Besvara

2018-05-07 23:33   gorred

Bra formulerat. Till dels handlar det om respekt. Och ärlighet. Gillar också Bob's regel om man själv kunde tänka sig att vara motiv.
//GöranR

Besvara