Strövarkort 222. Varför plåtar vi?
Det är den stora fråga jag ställer mig varenda gång jag ser skogen av mobiler framför en scen, en snorig unge med glass eller en luggsliten älg på Skansen. Varför plocka fram mobilen för att ta ett kort som med 99 procents säkerhet blir uslare än ett vykort för ett par kronor nere vid entrén?
Kanske handlar det om att hålla fast? Att försöka knipa den sekund man upplever som förtrollad och minnesvärd; tar man en bild av den med iphonen stannar den kanske kvar, oavsett om man nånsin tittar på den igen.
Varför jag själv plåtar blir jag mer varse om för varje år som går: för att minnas. Inte så att min verklighet alltid är minnesvärd, inte mer än andras i alla fall, men för att komma ihåg hur den ändå såg ut just den gången jag avbildade den.
Så blir varje mjölkpaket som hamnat på bild genom åren ett statement, en påminnelse om att tiden flytt och att den inte lämnar ett enda spår efter sig. Annat än min bild. Vilket känns trösterikt när den stora nedtoningen börjar sätta in. Jag kan kolla hur det var en gång. Precis som i alla andra sagor.
Men nu ser jag också en mjölkförpackning!
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/140708/383035.htm
/B
Ps. Och varför jag fotograferar, är inte riktigt klar med det ännu..
En annan fråga är vad vi fotografera?
För min del - mycket olika. Jag har ingen särskild agenda, men känner mig nog mest som en dokumentär. Har dock fått mycket inspiration här på FS till många andra områden och sätt att arbeta.
Stark färgbild med dett gröna mot rött.
Hälsningar från Erik i Roskilde / DK