En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Strövarkort 207. Up yours!

Om det där med att plåta på gatan, i färg eller svartvitt? Analogt eller digitalt? Snacka om ickefrågor! Varför inte ta en titt på bilderna i stället och bedöma dom för vad dom är?

Det är som att man  inte vågar ha en åsikt innan man vet med vilken kamera en bild är tagen. Inte fan lägger vi samma värderingar på en text, ifall dessa ord skrivs på en mac eller pc? I Word eller Pages? Det är totalt ointressant. Det enda som betyder nåt är ju vad som står. Eller vad bilden visar.

Jag tror att det är ett gammalt arv från den tiden då fotointresserade läste fototidningar. Under varenda publicerat kort stod det med vilken kamera det tagits, med vilken film och framkallare det gjorts. Så blev det ett sätt för läsaren att också bli en duktig konsument.

För foto har alltid handlat om kommersialism och industri. Redan när Kodak lanserade sin gamla slogan, Press the button and we do the rest, slogs den industriella kopplingen fast. Det enda du behöver göra är att trycka på knappen - och sen betala.

Att det finns en massa MÄNniskor som gillar kameror och tekniska prylar är en sak. Många gillar ju bilar också och lägger ner tid och pengar på dom. Sällan ser man dock någon koppling mellan flådiga vrålåk och körskicklighet. Nej, också där handlar det om nån sorts porr, att bli upphetsad över en häftig stjärtfena eller en mullrande V8. Precis som en ny kameramodell som också mullrar och viftar på rumpan.

Jag har lagt märke till hur läsarsiffrorna här på Fotosidan hoppar upp varje gång nån skriver namnet på en kamera eller optik i rubriken till sin blogg. Det är talande. Sällan händer samma sak om man nämner att det handlar om nya bilder.

Visst, alla får göra precis som dom vill; det är ett fritt land. Men det vore kul ifall det fanns ett forum för levande bildintresse. Särskilt som så många idag kallar sig fotografer. Vad fan gör dom egentligen? Jag vill se!

 

Inlagt 2015-08-05 10:14 | Läst 2258 ggr. | Permalink

"Jag har lite svårt att följa med i dina tankar. Min första reaktion är: "Det beror väl på". Val som analogt kontra digitalt och färg kontra svartvitt kan vara avgörande för en driven fotograf inför kommande projekt. För andra kan det vara viktigt att experimentera med olika tekniker, eller välja det som passar för stunden."


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Bra rutet Göran!
Och en fin bild.
Många är kallade, få är utvalda. Visst förvånas man ibland över hur låg korrelationen är mellan dyr kamerautrustning och högklassiga bilder. Naturligtvis finns den där, men kanske inte i den omfattning man skulle kunna tro. Vilka bilder vi gillar är ju högst subjektivt. De som lägger ut sina bilder här på FS, Facebook mm, gillar naturligtvis själv sina bilder. Eller så, hemska tanke, anpassar de sitt bildutbud till den breda allmänhetens bildsmak, som kanske inte alls sammanfaller med den egna. Detta för att få många kommentarer och gillande. Rena spekulationer från min sida förstås. Din bild är mycket uttrycksfull och har ett stort dokumentärt värde.
Träffande analys och utmärkt förslag om ett forum för levande bildintresse. Förmodligen finns det någonstans på nätet men jag har inte riktigt hittat ditt ännu./Jörgen
Slåss mot väderkvarnar va? ;) De kommersiella krafterna rår du inte på! Kolla på "Fototidningarna" i butikerna, Testmagasin e va det är! Osäkra konsumenter e bäst och köper mest!

Men för att tala allvar, tror inte att Fotosidan e riktigt rätta forumet för bra fotografi...
(Nu ligger jag förbannat risigt till, jag vet!)
Men å andra sidan så e Fotosidan e en väldigt trevligt social fotosida! Och väl besökt! Med många trevliga människor! Å jag tycker det e mycket trevlig att vara här!
Men... ;)
/B

Ps. Å om jag får tycka litet om din fina bild,
personligen har jag svårt för snea bilder...
Tycker den fina bilden inte behöver någon "konstnärlig" förstärkning!
Tycker jag!
Ursäkta! ;)
Jag gillar i detta fall din text mer än bilden!

Tekniskt sett är bilden bra & korrekt, men gällande gatufot så vill jag personligen helst ha den fotograferades accept.

Det är inte alltid uppnåeligt, men personligen har jag svårt att stå för publiceringen av en bild där huvudmotivet är negativt inställd till avbildningen. När någon gör gesten ovan, tolkar jag det som att personen inte vill bli avbildad och därför skulle jag inte publicera den om det inte fanns ett mycket starkt skäl för det.

Jag förstår att du tar bilden, jag är nog tom lite avis på att du vågar fullfölja (bra där). Men vet uppriktigt inte om det är effektsökeri eller medveten önskan att provocera som gör att du lägger ut den på bloggen?!

Hursomhelst har du nog lyckats reta upp min konservativa och gnälliga sida - inte bra.

Men måste trots det säga att jag gillar det du skriver och håller till 100% med om att "det vore kul ifall det fanns ett forum för levande bildintresse."
Är kanske inte rätt gubbe, men tänkvärda ord, bra!
Hoppas du inte fick på trynet efter fingervisningen, bra fångat!

Kenneth
Jag har lite svårt att följa med i dina tankar. Min första reaktion är: "Det beror väl på".

Val som analogt kontra digitalt och färg kontra svartvitt kan vara avgörande för en driven fotograf inför kommande projekt. För andra kan det vara viktigt att experimentera med olika tekniker, eller välja det som passar för stunden.
Vänner!
Jag tar mig friheten att skriva en kommentar där jag försöker ge synpunkter och vissa svar till er alla.
Att jag skulle vara så arg känner jag inte igen. Snarare lite besviken på beröringsskräcken för ett seriöst bildsnack. Jag vet att fotografi är en industri som handlar om pengar, så har det alltid varit. Och jag säger att det är okej; sina egna surt förtjänade slantar lägger man på vad man vill. En Dodge eller en Leica, jag bryr mig inte.
Men det vore ju kul om vi också kunde ägna lite tid och möda åt resultatet av denna konsumtion: bilderna.
Och där tycker jag att Fotosidan skulle kunna vara ett bra forum.
Den som då och då läser mina inlägg på den här sidan har säkert uppfattat min tilltagande skepsis för gatufotografin. Att bara ge sig ut på trottoarerna och knäppa ter sig tämligen ointressant för mig.
Jag är intresserad av människor, i vilken miljö de än må uppträda. Sådana jag känner och för mig fullständigt okända. I det senare fallet vore det mig helt främmande att först gå fram och fråga ifall jag får ta en bild. Det skulle ju jaga den bild jag sett åt skogen. Jag omfattar Emil i Lönnebergas doktrin: Vi berättar för Krösa-Maja när vi kommer hem. Och vilken teknik man sen använder är förstås resandes ensak.

/Med bästa hälsningar
Göran

PS. Det är inte bilden som är sned Bengan, det är jag.