En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Strövarkort 185. Gratis prostataundersökning

Då och då ramlar det in ett kuvert i brevlådan där man vill mig något. Önskar fråga mig saker, vad jag tycker om ditten och datten eller få mig att ställa upp på hälsoundersökningar av olika slag. Förr brukade man få en trisslott som tack för besväret. Nu erbjuds jag en gratis undersökning av prostatan.

Och då slår det mig: Det är så här det ser ut nu. Livet. Verkligheten. Merparten är redan över och det som är kvar ligger utstakat som en snitslad tipspromenad på Stadsberget en söndagsförmiddag på åttiotalet i Strängnäs. Ristat i sten, förutsatt och förutsägbart som en svensktoppslista.

Bara några månader kvar till 65. SEXTIOFEM! Smaka på det, ni! Folkpension. Fattigtillvaro. Visst, rabatt på bussen och på bio men inte så mycket mer. Är det nån som vill byta? Nån frivillig som vill ha mig då?

Vart tog livet vägen? Dom brukar säga så, dom gamla. Jag är medveten om att jag är gammal på utsidan, inuti däremot känner jag mig precis lika ung som förr.

Fast det är inte sant. Jag känner mig allt oftare lika gammal på insidan som på utsidan. Upplever mig som grinig och grumpy. Kommer på mig med att sitta och sura över sånt som stör mig. Folks mobilprat och -pill. Gnället. Alla orealistiska krav. Och så inser jag att jag blivit likadan själv. En sur gammal gubbe!

Nä, det där håller inte så jag skyller på vädret och årstiden. Fast det håller ju inte heller. För vi lever alltid, hela tiden, så länge som det varar. Också när det är mörkt, fuktigt och djävligt. Man kan inte bara sortera ut dagar, veckor och månader för att vintern hemsöker oss. Det är som att klippa bort bitar av ett liv som ändå är alldeles för kort och går på tok för snabbt.

Nu ska jag fylla i formuläret så att jag få min prostataundersökning. Gratis.

Inlagt 2014-12-01 10:02 | Läst 3021 ggr. | Permalink

"Jag fyllde 65 för ett par månader sedan, men slutade jobba ett drygt ett år i förtid. Idag känner jag mig ett antal år yngre, så surgubben dröjer nog. Som jag sa till chefen när jag berättade att jag skulle sluta: "Det är inget skoj längre att jobba". "Det har du rätt i, då kan man inte jobba!" Hoppet är inte ute, trots prostatabrev. /J-O"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Åren går Göran, själv fyllde jag sjuttio för några veckor sedan. Tröstar mig med att Dylan är 73 och Cohen 80 och bägge är still going strong, så det finns hopp att hänga med ett tag till utan att bli för mycket sur gammal gubbe.
/Krister
Svar från goranton 2014-12-03 23:22
Så länge man klarar sig iväg tillTårtan är väl allt lugnt? Skulle Keithen klara det?
/G
Jag fyllde 65 för ett par månader sedan, men slutade jobba ett drygt ett år i förtid. Idag känner jag mig ett antal år yngre, så surgubben dröjer nog.
Som jag sa till chefen när jag berättade att jag skulle sluta: "Det är inget skoj längre att jobba".
"Det har du rätt i, då kan man inte jobba!"
Hoppet är inte ute, trots prostatabrev.
/J-O
Svar från goranton 2014-12-03 23:22
Det är de klara och rediga argumenten som går hem. Liksom man själv.
/G
Jag kan trösta dig med att jag ibland är nära att få ett sammanbrott på Uppsalapendeln om jag åker i rusningstid bland mobilpladdrande, snörvlande, harklande, snabbmatsätande, godisprasslande, [sätt_in_mer], människor. Ibland har jag gått och ställt mig i vestibulen för att slippa terrorn. Att läsa något går ju ändå inte. Förmodligen har jag någon odiagnostiserad bokstavskombination, för sådana ha ju i stort sett alla numera som inte står ut med allt detta. Stål som rullar mot stål är mindre störande, nästan njutbart i jämförelse... Bara inte elementen får för sig att fastna i påslaget läge så att det blir en bastu av alltihop. Stå upp är dessutom bra för blodsockernivåerna, tydligen. Blodtrycket också, verkar det som, i alla fall om man gör det där man slipper en massa irritationsmoment.

Någon prostataundersökning har jag dock inte blivit erbjuden...

/ Surgubbe 30+ ;)
Svar från goranton 2014-12-03 23:23
30+? Njae, då dröjer det några år innan prostataerbjudandet dyker upp.
/G
De e nu livet börjar Göran!
De andra va bara en stressig startsträcka! ;)
Tänk bara på måndagarna tex!
Att kunna sitta kvar och läsa färdigt tidningen! Två gånger! :)
Och alla projekt du kan ta tag i nu, som du inte hann med i ekorrhjulet!
/Bengan

Ps. Det där med prostatakoll e bra!
Vi män i Västerlandet får ofta förstoring med åren!
Där man inte äter sådana mängder kött som vi gör,
där finns mycket sällan några prostataproblem!
Visst e det intressant? :)
Svar från goranton 2014-12-03 23:25
Jodå, jag börjar inse det fina i kråksången med att vara arbetsfri. DN:s korsord till exempel. Nu klarar jag till och med fyrpluttvariamnten när jag får lite tid på mig.Och igår var jag och tog provet på Serafen. Så nu är det bara att hålla tummarna och vänta.
/G
Enligt senaste rön existerar numera oändlighet enbart på våra kameror. Livet, liksom universum, är inte evigt utan har ett slut. Svartkappornas löften är det väl ingen längre som tror på. "Så det är bara å gå på som förut
och inte stanna eller se sej om..." som Ola Magnell så träffsäkert sjunger i "Kliff". Så du får väl fortsätta dina strövtåg med kameran och visa oss dina sköna bilder. Men, för säkerhets skull, kolla prostatan. Alla män borde göra det. Jag gör det.
Svar från goranton 2014-12-03 23:27
Som sagt, provet är lämnat. Och skärpan inställd på evigheten så allt kommer säkert att lösa sig.
/G
Själv hann jag knappt att sätta mig ner och ta det lugnt innan det första brevet kom. Tror det var en undersökning gällande försvagad kroppspulsåder, sedan kom breven på rad och det är väl bra. Det är inte direkt svårt att hitta saker att reta sig på men det gäller att hålla koll på energidränaget så man har krafter kvar till det väsentliga.

/Stephan
Svar från goranton 2014-12-03 23:27
Det är inte utan att man längtar efter en trisslott igen. De ger i alla fall ett visst hopp.
/G
Det är svårt att tro att du är en sur gammal gubbe…. Jag upplever genom dina texter och bilder att du har mycket humor, liksom ser på saker och ting med ” glimten i ögat.” ;-) hälsningar, Marie
Svar från goranton 2014-12-03 23:29
Du har avslöjat mig Marie. Jag har svårt att ta saker och ting på allvar. De behöver en tvist för att man ska orka vidare. Allt gott!
/G