Strövarkort 174. Jag, jag och jag

Hörde ett citat nånstans: Vi skulle bry oss mindre om vad andra tänker om oss, om vi insåg hur sällan dom gör det.

Det är en mening som fastnat. Dels säger den en del om vår självbild, dels är den en svavelosande ed i dagens jagcentrerade självbildkyrka. För vem vill bli påmind om sin litenhet i ett kosmos där allt säger allt cirklar kring egot?

Det är jag, jag och jag. Och sen - kanske - kommer du.

Jag läser ibland om hur någon kvartskändis oroar sig över vad FOLK tänker och pratar om honom/henne. Har en massa åsikter om det mesta, alltifrån hårfärg och midjemått till val av partner och sexuella preferenser.

I've got news for you, baby! Dom bryr sig inte. Inte ett smack Inte ens den där lilla kärnan av folk omkring dig som du förväxlar med FOLKET ägnar dig en tanke. Dom har nämligen alldeles för mycket med att fundera över sin egen hårfärg, sitt midjemått eller val av partner och sexuella preferenser.

Enligt existentiella tankegångar är vi ensamma i universum vi människor. Vi vandrar våra liv i parallella banor som egentligen aldrig korsas på riktigt. Vi föds ensamma och livet är en ensam resa. För att inte tala om döden. Vem följer egentligen med dig när du piper över gränsen?

Men för den som varit sedd sen första nappen trycktes in i munnen, antingen av beundrande föräldrar eller av den egna spegelbilden, kan den insikten vara knäckande. Narkissos vaknar upp, faller i bäcken och drunknar.

Plötsligt är man det osynliga barnet vars konturer upplöses i ett töcken så fort ingen sms:at eller twittrat på några minuter. Och vad tycker egentligen den där människan, innerst inne alltså, om min frisyr eller dom nya skorna?

Visst, jag vet, det är ett i-landsproblem. En petitess. Massajerna funderar nog än så länge lika lite som inuiterna över bilden av sig själva i dom andra stammedlemmarnas ögon. Fast dom kommer nog dit. I takt med globaliseringen är det bara en tidsfråga innan dom famlar innanför höftskynke och annorack efter mobilen som inte hörts av på flera minuter.

Men vad betyder väl artificiell vänskap egentligen? Ett Twitterbudskap i universum? En elektronisk kyss mitt på cybermunnen?

Inte ett skit. Och därför är det viktigt att hålla fast vid dom människor som faktiskt bryr sig. Dom vi känner som våra riktiga och alldeles verkliga vänner av kött och blod. Dom som vi ibland kan vara dödligt trötta på men som aldrig skulle svika. Dom som kan önska en själv dit pepparn växer när man tjatar och gnäller för mycket. Dom man delar sorg och glädje lika med. Dom som aldrig skulle ställa ett enda villkor för ens vänskap. Dom som skulle föda och klä dig om du behövde. Dom som aldrig frågar utan bara finns där.

Det är dom, dom och dom som räknas. Och sen - kanske - kommer jag.

2014-11-12 08:07   Wolfgang

Tack för detta! Det var skönt att läsa till morgonkaffet! Bra tänkt och bra skrivet!

Besvara

2014-11-12 08:14   per-erik åström

"Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris"
Mycket fint skrivet Göran. Blir inte sämre av dina bilder...

Hörs/per-erik

Besvara

2014-11-12 09:08   Benganbus

Det gäller att hitta bra sällskap i den existensiella ensamheten som kallas livet!
Då släpper ofta "Gilla-tvånget!" ;)
/Bengan

Ps. Inget fel på de andra bilderna, men gillar mest den första bilden!

Besvara

2014-11-12 09:25   Joakim K E Johansson

Kul text som slår huvudet på spiken, och bra bilder :-)

Besvara

2014-11-12 10:28   Glempis

Vackra bilder och mycket tänkvärd text, delar din uppfattning till fullo. Ska man vara lite konspiratorisk så kanske det finns krafter i samhället som vill att det ska vara så för TILLSAMMANS ÄR VI STARKA och då kan vi förändra det vi inte gillar. "Att byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå, alla mänskors möten borde vara så".
Mvh Glenn

Besvara

2014-11-12 10:46   Björn Wångblad[BF]

Åter ett inlägg utan trams. Lysande text och bilder.

Besvara

2014-11-12 11:16   Bob Bovin

Hej,
Texten beskriver fint följderna av livets ensamhet i dagens samhälle. Som väl är så ger bilderna hoppet tillbaka för gemensamheten.
Ha det bra
Bob

Besvara

2014-11-12 12:09   hitanditan

Mycket kloka ord och tänkvärda i detta egocentrerade liv vi lever i.
Mvh.Mary-Anne

Besvara

2014-11-12 16:39   Annelie Worgard

Skön läsning med skönt ögongodis.

Besvara

2014-11-12 18:53   alf109

Kul att läsa färdigtänkta tankar om en viktig fråga, jag håller givetvis med dig om allt du skriver. En annan fråga som slagit mig i dagens uppkopplade tid är om det över huvud taget finns någon tid till eftertanke och reflexion? Väldigt många tillbringar all sin vakna tid med näsan i en skärm, eller inpluggade i sina telefoner. När ges tid att sortera och begrunda om man hela tiden trycker in ny information? Och framför allt, när och hur skall man finna acceptans för de stora frågorna, de som vi i slutändan ändå inte kan rymma ifrån?
-affe

Besvara

2014-11-13 09:17   goranton

Vänner. Jag svarar er kollektivt. Först tack för vänliga ord. Uppenbarligen är det fler som tänkt på och reagerat över detsamma som jag har gjort. Det känns positivt. Kanske kan vi nån gång mötas IRL som det heter på nusvenska och utbyta tankar och erfarenheter. Varje sekund som man inte ägnar åt att stirra i mobilen kalla öga är en tidsvinst.

/Göran

Besvara