Jakten på gamla mjölkpaket

Under kampen för att slippa använda en kamera har jag på sistone kollat lite på gamla negativ. Intressant på många vis, inte minst som dokument av den tid som flytt. För man glömmer snabbt hur vardagen såg ut 1976. En bild av frukostbordet berättar dock en del, både om ens egna vanor och hur mjölkförpackningarna ändrats.

Så det är kanske där vi ska börja? Vid frukostbordet.

Jag minns en bildserie från sjuttiotalet där en pappa (vem?) regelbundet under flera år porträtterade sin dotter. Mot samma bakgrund och i vardagen. Oerhört fascinerande att se den runda lilla tösen växa upp till en glad och sur tonåring för att slutligen landa som en ung kvinna. Och väldans kul att på köpet få med det som förr kallades realia och se det förändras i takt med flickan.

Vi gör det nog lite svårt för oss vi som fotograferar. Faller lätt för den där exotismen som vi ofta fnyser åt när ”vanligt folk” bara plåtar på semestern och kalasen. Fast så är det ju inte längre. Verkligheten har förändrats.

Tack vare mobilkamerorna plåtas varenda liten skiftning av livet. Och även om exotismen kanske fortfarande prioriteras, så tas ju bilder, bilder, bilder av allt som rör sig omkring oss. På gott och ont.

Jag torrfotograferar ofta när inspirationen tryter. Lämnar kameran hemma och trycker av bilderna direkt i hjärnan i stället. Funderar över om jag skulle velat eller vågat sticka fram kameran just i den situation jag just bevittnat. Resultatet blir ofta en omprövning som känns uppfriskande.

För jag tycker inte att allting ska plåtas och registreras. Jag anser inte att man alltid ska ha en kamera till hands. Det finns så många ögonblick som bara ska upplevas, inte registreras.

Fast lite fler bilder av frukostbordet en tidig morron i november strax innan man ska kuta iväg till bussen kan ju aldrig vara fel. Åtminstone inte tjugo år senare.

2012-07-25 08:39   N Thomas Meldert

Håller med om det här "Det finns så många ögonblick som bara ska upplevas, inte registreras." Det är så jag upplever det när jag är ute i naturen. Jag är helt enkelt en dålig naturfotograf så jag njuter i stället.

Besvara

Svar från goranton 2012-07-26 11:22

Ja, det gäller särskilt ute naturen, tycker jag.

Svara

2012-07-25 08:55   adampensel

Kom och tänka på Ulf Sjöstedt. Han fotade sin dotter mycket. Kommer ihåg en bild när hon var "sur tonåring" och inte alls ville bli fotad.

Besvara

Svar från goranton 2012-07-26 11:23

Ja, hans bildet minns jag som väldans fina. Vart har han tagit vägen?

Svara

2012-07-25 09:56   Cable guy

Håller oxå med. Många fina stunder behöver inte alltid dokumenteras.
Minns med fasa alla sönderblixtade och videobelysta dagis- och skolaktiviteter, luciatåg och avslutningar.
Alla stämning helt borta....
Sedan undrar man ju hur alla bilder ser ut som tas med kompaktkameror och inbyggd blixt på 50 meters håll, under konserter, teaterföreställningar etc.

Besvara

Svar från goranton 2012-07-26 11:24

Jag är ingen ivrade av förbud, men sen mitt barnbarn började på dagis har jag varit ytterst störd av allt fotande/filmande vid lucia och avslut. Tittar folk verkligen på alla bilder de tar?

Svara

2012-07-25 13:11   tomazon

Frukostbilden är helt underbar med de blommiga stolsdynorna.
Man behöver inte fota allt, inte ens med mobilkameran.
Det är rätt skönt att "slippa" ibland faktiskt.

Besvara

Svar från goranton 2012-07-26 11:25

Tagen i Alfta nån gång i mitten av sjuttiotalet. Då fanns det varken mobiler eller internet.

Svara