Istanbul Konstantinopel, Istanbul Konstantinopel

Så sjöng vi när jag var liten. Och så sjöng They Might Be Giants för några år sen. Det är lätt att tralla med i denna turkiska världsmetropol där öst möter väst, religion stångas med världslighet och saga bryts mot brutal realism. Att vandra runt dess gator och gränder och bara ta in är ett stort äventyr för kropp såväl som själ. Och det är inte fel att ha kameran med sig heller.

Istanbul was Constantinople
Now it's Istanbul, not Constantinople
Been a long time gone, Constantinople
Now it's Turkish delight on a moonlit night

Måndagskort eller kortmåndag

Ibland tycker jag att vi använder alldeles för många ord om våra bilder. Som att vi inte litar på att dom går att läsa i sig själva. Att vi därför stuffar dom fulla med upplysningar om allt upptänkligt. Från vad dom föreställer till vilken kamera, bländare, tid, film vi använt. Snart kommer det väl att stå på vilken typ av minneskort dom digitala spåren sparats också.

Här nöjer jag mig med att berätta att dom här bilderna är tagna 2007 i Istanbul, Turkiet utom den sista som är äldre och plåtades strax utanför Aspendos i samma land.

Beröring

Det är i ögonblicket som det händer. Den där andlösa tusendelen av en sekund där hud möter hud, tanke slår mot tanke, känsla föder känsla. Eller där något skrumpnar ner och bara dör. Det är just där jag vill stå med min kamera, det är i den utandningen jag vill vara. 

The decisive moment, det avgörande ögonblicket. Cartier Bresson var förstås mästaren, men det fanns och det finns säkert fler. För det är väl ditåt vi alla strävar? Mot den där avgörande tusendelen av en sekund. Punkten som förändrar någons liv. Antingen det sker genom att jag bara ser och iakttar, eller inuti min kamera.

Jag torrfotograferar ofta. Tar en massa bilder i huvet utan kameran. Lämnar den hemma eller kvar i fickan och öppnar bara ögonen på vid gavel och full bländare. För att träna mig förstås, på att se för att kanske nån gång lyckas ta BILDEN. Men också för att inte missa själva livet. Det som ständigt pågår där, runt omkring mig. Hela tiden. I stort som i smått.

London, Storbritannien

Barcelona, Spanien

London, Storbritannien

Paris, Frankrike

Och han skapade hunden till vår avbild

Var syns mänskligt beteende tydligast och i sina allra mest avskalade former? Jo, på hundutställningar.

Här kan vi inte bara ta ut dom kreativa svängarna utan även hänge oss åt en otyglad exhibitionism upphöjd till skönaste konst, kombinerad med såväl uppmuntrad som stipulerad rasism. 

Och jyckarna då? Jo, dom ställer förstås upp. Dom är ju våra allra bästa vänner.

Höst och vinter och Maier

Hösten fruktar och vintern hatar jag. Så jag måste tända små fyrar i mörkret. Ljuspunkter som säkert ska hjälpa mig vidare genom de svåra tider som väntar. Resor är ett exempel på överlevare. Och bra fotografer.

Så i november far jag ett veckoslut till Amsterdam. En fantastisk plats som påminner om att vi faktiskt föds som fria varelser och dessutom kan leva så. Och när det sen är som allra jävligast, i februari, så blir det Dominikanska Republiken för att fira bröllop. Inte mitt eget dock; det stod för snart 34 år sen.

Hopp finns alltså. Och igår upptäckte jag dessutom en fotograf, en kvinna, vars bilder omedelbart träffade mitt hjärta. Vivian Maier hette hon, och ni kanske vet precis vem jag pratar om? Fast det visste inte jag. Hon var en total nyhet för mig. Jag hade aldrig hört talas om henne.

Vivian Maier var en sann strövare. Hon arbetade som barnflicka i New York och Chicago och på sin fritid vandrade hon runt på stan med sin kamera och tog bilder. Mer än 100 000 negativ finns bevarade.

” I would describe her as one of those photographers that simply follows their own curiosities, wherever they lead. She didn’t have assignments or a specific agenda to promote; she was doing this for herself. That is the most interesting aspect about her intentions as a photographer,” säger hennes "upptäckare" John Maloof i en intervju.

Han ropade in en stor del av hennes produktion för några år sen på en auktion och har därefter vigt sitt liv åt att gå igenom hennes arkiv och skanna negativen. Han driver också en blogg om henne på: http://vivianmaier.blogspot.com/

Vill man titta på Maiers bilder - och jag lovar, det vill man - så finns ett stort urval på hemsidan.

Här kommer några av mina strövarkort, från Japan.

Hiroshima, Japan

Tokyo, Japan

Tokyo, Japan

Kyoto, Japan

Nara, Japan