Strövarkort 157. Skamgrepp i Milano

Håller man bara ögonen öppna kan man få se en hel del. Var i Milano i helgen, höll ögonen öppna och såg en hel del. För tittar man så ser man, och vad jag såg på gatorna var gott.

Har varit i Milano en gång tidigare och sett formel 1 på Monza, men då var jag knappt i stan. Det har jag gottgjort nu. Milano är en av de mest spännande, sofistikerade, pulserande storstäder jag besökt. Att gå runt och plåta var en fröjd. Att det sen fanns god mat och goda viner gör ingenting sämre.

Strövarkort 156. Funderar på det här med FI

Det stundar ju val. Både i Europa och lite senare här hemma. Det verkar som att FI, Feministiskt initiativ kommer att gå fram. Det tycker jag är bra. I princip. Vi män har ju inte direkt rosat marknaden vad gäller att skapa en fredlig och rättvis jord.

Kalasjnikovviftande snubbar med stora mustascher, skäggiga mullor med kjolar och dogmer eller väloljade kostymnissar med stenansikten skänker inte heller nåt vidare hopp för framtiden. Så ge dom chansen, kvinnorna. Låt dom ta över och avväpna männen.

Men så kommer vi till men-et. Var konsekventa. Skrota relativismen och ställ upp villkorslöst för era systrar i världen och här hemma som lider under hedersförtryck och godtycklig eller aningslös lagstiftning. Varför ska vi acceptera att kvinnor berövas samma mänskliga rättigheter som män tar för självklara?

Givetvis ska alla ha precis lika rättigheter, oavsett kön. Antingen det gäller att köra bil, slippa bära slöja eller bestämma vem man vill leva sitt liv tillsammans med. Det är lika självklart som att kvinna och man ska tjäna lika mycket och ha samma möjligheter till utbildning och karriär.

Den dag som FI blir skittydliga på dessa punkter och inte mumlar om kulturella skillnader, inte bara här utan också i alla andra länder runt jorden, den dagen kanske jag lägger min röst på dom.

Strövarkort 155. Kameran ljuger!

Inte fan berättar kameran sanningen heller! Näe, bilden vi tar är bara en tillrättalagd bit av det vi kallar sanning. En liten unsbit av något som vi valt att hålla fram som det enda sanna vid just det tillfället. För inte 17 är alla alltid så glada som när de fotograferas? Eller gör konstiga miner?

Alla berättelser är subjektiva. Utvalda delar av nåt större som händer. Och det som råkar bli fotograferat är förstås inget undantag. Därför är det lite absurt med pixeljakt och skärpehets. Halva mänskligheten har ju synfel av olika slag och bär glasögon. Varför ska vi då låtsas att livet utspelar sig genom en Zeiss- eller Leitzlins?

I skenet av sådana insikter kan man ju hävda att de saknar betydelse. Att det ändå bara rör sig om några kort, lite minnesbilder av nånting vi vill i ljust minne bevara.

Sant, och just därför bör vi komma ihåg att kameran ljuger. För vi kanske inte alls var så lyckliga på den där semestern. Det var kanske då mamma och pappa bestämde sig för att skiljas? Eller att våran hund blev överkörd och mormor dog i cancer. Ja, ni vet: allt kan ju hända.

Fast inte i vår bildvärld verkar det som. Där råder idyllen och det oföränderliga. Knäppögonblicket har för alltid etsat minnet av hur det var just då, den där majdagen 1964. Men hur var det egentligen med vädret? Sken verkligen solen?

Strövarkort 154. Tjejer!

Tänk, jag har blivit så gammal att jag kommer ihåg yrkestiteln flickfotograf. Det var herrar som ägnade sig  åt att plåta enbart det andra könet, ofta mer eller mindre avklätt. Bilderna publicerades i särskilda tidskrifter som dessutom publicerade artiklar om brott, sport och snabba bilar.

Finns dom tidningarna kvar?

Jag har ingen aning, och jag står absolut inte på listan över sörjande ifall de är borta.

Fördelningen av män och kvinnor här på jorden är väl ungefär jämn. Det finns lika många av det ena som av det andra könet och själv tillhör jag det otäcka, som Gösta Ekman brukar säga.

För att vara kvinna innebär fortfarande tyvärr att man är fruktansvärt utlämnad till rigida regler och godtycke på många håll i världen. Ja, även här när det vill sig riktigt illa. Och att vara kvinna kan vara rent livsfarligt.

Jag ser att Gudrun Schymans FI går framåt i opinionen och nånstans kan jag tycka att det känns rätt okej. Jag menar, nu har ju vi grabbar haft makten i stort sett alltid och se hur världen ser ut. Mustaschprydda snubbar som viftar med Kalasjnikovs och som spränger folk - ofta kvinnor - i luften när andra argument tryter. Är det nåt att stå efter?

Nä, jag tycker det är dags för tjejerna att ta över. Om inte annat för att ni ska få se hur svårt det kan vara. För det är det väl?

Strövarkort 153. Vilken lunkarkamera är bäst? Tyskt eller japanskt?

Vad har du runt halsen? Och vad har du i huvet? Är det en tysk kamera med en liten röd prick på? Eller en koreansk som låter som om man nyser. Eller kanske en gammal japan som också borde ha en röd prick på sig. Själv har jag en svartkamera. En som helst vill dölja sitt ursprung.

Visst är det fånigt, för att inte säga patetiskt, att man betalar alldeles för mycket pengar för en kamera som man sen tejpar över alla kännetecken på. Eller är det det?

Nja, jag har alltid tyckt att det är synnerligen jobbigt när folk står och läser på smällan och säger: "Tar den bra kort den där Canikonen?" Som om den pinnade iväg själv ut på stan och kom hem med kortet fullt av mästerpix.

Jag skulle helst vilja ha kameran inopererad bakom ögonlocken så att ingen såg att jag hade den. Det är därför jag så ofta torrfotograferar utan kamera, bara glor och knäpper av, blinkar och knäpper av igen.

För ärligt talat, visst är det snurrigt att vi ska traska runt verkligheten med varumärken runt halsen - jo remmarna är ju också märkta, inte minst - och dessutom betala hutlöst mycket för att få göra det.

Men okej, låt oss för all del erkänna att vi är fast. Inlåsta i prylhysterin där varenda ny pixel avhandlas som om det vore svaret på frågan om livets mening.

Själv har jag haft varenda kamera av betydelse som finns på marknaden. Eller fanns, för detta hände sig på den tiden då de drevs av film.

Nu hoppas jag ha blivit lite klokare. Fast fan vet, det är tydligen nån ny Fusony eller Leiban på gång. Nån som kommer att förändra livet för alltid och som jag bara måste ha för att få vara med. Och vem har råd att tejpa över en logga som man betalt 25 000 för?

Nån som kan gissa vad jag använt för kamera till dom här knäppen?