Strövarkort 220. Sen var det det där med färg.

Jodå, jag har fortsatt att leka med nya zoomen - och den är bra, riktigt bra. Men jag har ju också funderat över det där med färg, vibrating, living colors som det brukade stå i annonserna för stora, maffiga Hollywoodproduktioner.

Och jag tycker nog att det är själva färgen som är vitsen - med färg. Även om man nu också vill berätta nån slags historia. Fast jag befinner mig ännu lång ifrån målet. 

Strövarkort 219. Test av nya zoomen och återfall i svartvitt.

Jag har sanerat mitt kameraskåp och sålt av mina Nikon V1-kameror. Inte för att de var dåliga - tvärtom - utan för att det var ett system för mycket att hantera.

Så nu håller jag mig till Canon och Lumix. Och till de senare har jag inköpt den zoom jag gått och sneglat på ett tag: en 12 - 35 mm, 2,8.

En synnerligen kapabel glassbit verkar det som så jag tog med den till mitt gamla favvoknäpparhörn: Kungsgatan - Sveavägen och tog några testkort. Här är ett av dom.

Strövarkort 218. Ser framtiden an i glimrande färg!

För några år sen bloggade jag under rubriken Mot ättestupan. Det kändes relevant då när 60-strecket närmade sig. Men nu, när det strax tippar över till den senare halvan av sextiotalet känns det rätt passé. För det är ju så, att alternativet till att bli äldre är sämre.

Så nu tar vi nya, friska tag. Utställningen tillsammans med fotokompisarna Per-Erik, Affe och Krister på Galleri Korn gav mersmak, så vi har preliminärt bokat en vecka nästa år. Samma tid, samma plats. Fast med en väsentlig skillnad för min del: nu är det slutgrävt i arkivet. 2017 blir det helt nya kort.

Jag tänker utmana mig själv å det vådligaste och ge mig på det svåraste jag vet: färg. Så just nu närstuderar jag några mästare i detalj: William Egglestone, Martin Parr, Lasse Tunbjörk, Ernst Haas. Hur bär (bar) dom sig åt? Hur gjorde dom för att undvika sockerfällorna och visa upp världen som den är eller åtminstone kan vara? Som den ser ut i just min skalle. Det behöver inte alls vara så som den ser ut i andras. Det kan få vara en enda färg som dominerar (som hos Egglestone) eller en gräll palett som hos Tunis.

Det viktiga är att det fortfarande handlar om världen omkring mig: om omvärlden.

Har inte riktigt börjat pilla på avtryckaren än, men här är några exempel på vartåt det kan barka hän om det vill sig väl.

Strövarkort 217. Utställning i februari!

Ville bara påminna om vår utställning på Galleri Korn i februari. Alla är välkomna och kommer ni på vernissagen den 19:e så finns det vin och salta pinnar att snaska på.

Vi satt tillsammans på ett fik en eftermiddag, fyra grånade, äldre herrar. Det gick mot höst och utanför fönstren mörknade det dag för dag. Vi borde göra nåt kul, tyckte en av oss. Nånting för att mota undan höstdeppigheten.

Bra idé, svarade vi andra. Men vadå? Vad är det som är kul?

Att göra något tillsammans, sa den första rösten. Något vi är intresserade av alla fyra.

Vad kan det vara? sa vi andra.

Det var förstås ett lite spjuveraktigt svar eftersom det som förenar oss är vårt fotointresse. Att använda kameror för att berätta saker. Om oss själva och om vår värld.

Vilket är vad vi gör här och nu, på Galleri Korn. Vi är fyra fotografer som har kul helt enkelt: Alf Johansson, Krister Kleréus, Göran Tonström och Per-Erik Åström. Utställningen öppnar den 19 februari.

Strövarkort 216. En fyr i mörkret

Så har jag tänt ljuset. Det där som ska leda mig under kommande månader av svärta, kyla och modfälldhet. Fyren heter Sri Lanka och den har jag aldrig besökt tidigare. Men i påsk blir det dags.

Rätt långt dit alltså men den som väntar osv. Under tiden följer jag spåren som leder både bakåt och framåt. Bakåt har jag börjat jobba lite igen. Inte fast och så utan mer på egna villkor. Dessutom rotar jag vidare i de gamla bildbiblioteken. Få se vad som kommer upp.

Kanske någonting framåt i tiden. Till vecka 7 - 8 till exempel, då jag ställer ut på Galleri Korn vid Hornstull tillsammans med Krister Kleréus, Per-Erik Åström och Alf Johansson.

Gammalt eller nytt? Ingen aning än. Men det klarnar och ljusnar säkert över vintern. Under tiden följer jag spåren. Framåt och bakåt. Det viktiga är att inte stå stilla.