Strövarkort 2.0
Strövarkort 225. Vårkänslor eller varför blogga?
Det verkar som att bloggandet är på väg ut. Lundell har lagt ner och nu meddelar också Micke Berg att han lägger av. Synd. Två anledningar till att jag öppnat min dator i ottan är därmed borta.
Visst har väl bloggandet tappat fart, både till innehåll och betydelse. Facebook har ju trängt in i precis alla skrymslen och vrår på gott och ont. Ibland mest ont känns det som.
Fast nu ska vi inte vara stingsliga. Solen skiner från blå himmel idag, jag ska laga vegetarisk lasagne och strax lösa ut bilen från service. Förhoppningsvis knegar den sig igenom besiktningen efter påsk än en gång. Trots att den börjar se lika luggsliten ut som jag.
Men som sagt, vårkänslorna börjar vakna och dom ska inte föraktas. Så krama och pussa, vidrör och pilla på varandra. Både kroppsligen och känslomässigt. Så klarar vi förhoppningsvis alla vinterbakslag som lurar i april.
Strövarkort 224. Årets landskap - Bohuslän.
Vi har ett projekt sedan några år tillbaka och det är att varje sommar utforska ett landskap. Man har ju en tendens att söka runt knuten eller tråna efter grönskan på den andra sidan staketet, trots att man inte ens konstaterat vilken nyans det råder på den egna sidan.
Men Sverige är ju fantastiskt och bor man i Stockholmstrakten är det faktiskt ens förbannade plikt och skyldighet att ta reda på hur det är överallt annars. För Stockholm är sannerligen inte Sverige. Vilket de flesta här givetvis vet om eftersom de ursprungligen är lantisar.
Hittills har vi avverkat Dalarna, Värmland och Blekinge och till sommaren blir det Bohuslän. Så därför kära läsare: kom med spännande och intressanta tips. Berätta vad man inte får missa på västkusten?
Här några minnen från förra årets Karlskronavistelse.
Strövarkort 223. Att bli galen en måndag.
Nånting har hänt under natten med mitt Facebook-konto. Plötsligt var jag utloggad och det krävdes ett nytt lösenord för att släppa in mig. Vilket misslyckades. Antagligen har jag drabbats av nån sorts phishing eller annat skit.
Först blev jag förstås galen: VARFÖR SKA DETTA BEHÖVA HÄNDA MIG!?
Sen lugnade jag ner mig: kanske var det detta jag väntat på, ursäkten att radera mitt facebookkonto och dra mig ur. Jag har gjort det förut, så varför inte igen?
Vi får väl se. För tillfället är jag i alla fall borta från skiten och känner mig inte särskilt bedrövad. Det kunde vara värre.
Strövarkort 222. Varför plåtar vi?
Det är den stora fråga jag ställer mig varenda gång jag ser skogen av mobiler framför en scen, en snorig unge med glass eller en luggsliten älg på Skansen. Varför plocka fram mobilen för att ta ett kort som med 99 procents säkerhet blir uslare än ett vykort för ett par kronor nere vid entrén?
Kanske handlar det om att hålla fast? Att försöka knipa den sekund man upplever som förtrollad och minnesvärd; tar man en bild av den med iphonen stannar den kanske kvar, oavsett om man nånsin tittar på den igen.
Varför jag själv plåtar blir jag mer varse om för varje år som går: för att minnas. Inte så att min verklighet alltid är minnesvärd, inte mer än andras i alla fall, men för att komma ihåg hur den ändå såg ut just den gången jag avbildade den.
Så blir varje mjölkpaket som hamnat på bild genom åren ett statement, en påminnelse om att tiden flytt och att den inte lämnar ett enda spår efter sig. Annat än min bild. Vilket känns trösterikt när den stora nedtoningen börjar sätta in. Jag kan kolla hur det var en gång. Precis som i alla andra sagor.
Strövarkort 221. Pip i häcken och glad helg.
Det våras. Det skins av sol och värme sprids. Det är gott att leva, trots att man nyss fyllt ett år till. Fast det vore sämre att vara död förstås.
Ska strax företa en längre promenad på en ö i närområdet. Sen blir det en ö i fjärran som drar; den 25:e åker jag till Sri Lanka. 30 graders värme och sol. Finns det något bättre argument varför?
I väntan på det gör jag som sparvarna i Kungsan. Samlar mig och piper ut vårlyckan. Ha en skön helg.