En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Ich bin ein Parisare

Ich bin ein Berliner, sa Kennedy. Tur att han inte var i Paris. Jag är en parisare, hade kanske inte varit lika lyckat. För en klassisk parisare består ju av en hamburgare med stekt ägg ovanpå en vit brödskiva.

Paris är inte lika rufft som Berlin utan lite mer insmickrande. Stan har ju sin gamla image av konst och romantik att falla tillbaka på medan Berlins råa betongytor med rostiga armeringsjärn inunder är betydligt mera hårdkokt.

Missförstå mig inte: jag gillar bägge städerna skarpt. Och att fotografera i dom kan vara even Steven. Men levandet skulle nog i längden bli lite sockersött i Paris. Även om nu många konstnärer svultit och dött där under takåsarna.

Här är några bilder från Paris tagna i höstas. Inga mästerverk, men impressioner av en ständig stad. Evig som fan.

L'art pour l'art.

Du, jag och Mona Lisa.

Mona Lisa på stan.

Rökpaus.

I hatten i Montparnasse.

Stol nr F0953 i Tuilerierna.

Är han verkligen rolig?

Inlagt 2014-02-22 08:52 | Läst 1650 ggr. | Permalink

"Fina Parisbilder utan de vanligaste clichéerna! Har läst nånstans att när Kennedy sa "Ich bin ein Berliner" skrattade många gott eftersom det lär betyda: "Jag är en syltmunk" på tyska. Men de flesta såg väl till andemeningen och tyckte det var fint sagt. Ha det gott! /Niklas"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Fina Parisbilder utan de vanligaste clichéerna!
Har läst nånstans att när Kennedy sa "Ich bin ein Berliner" skrattade många gott eftersom det lär betyda: "Jag är en syltmunk" på tyska. Men de flesta såg väl till andemeningen och tyckte det var fint sagt.
Ha det gott!
/Niklas
Wolfgang 2014-02-22 15:35
I Berlin heter syltmunken "Pfannkuchen", så i Berlin skrattade man inte :-)
niiiik 2014-02-22 15:57
Okej, då har jag förmedlat en felaktig historia! Sorry!
/Niklas
Svar från goranton 2014-02-22 16:26
Däremot berättar Fredrick Taylor i sin bok Berlinmuren att Kennedy inte höll sig till det på förhand skrivna, utan ändrade det vid ett informellt samtal han hade med Willy Brandt strax innan han skulle hålla sitt tal. Han skrev ner de fyra orden med en egen fonetisk skrift för att det skulle låta så tyskt som möjligt.