En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Hon sa: Jag läser Kerouac...

... Jack Kerouac, har du läst honom nån gång? Jag sa nä, men ha'ru lust att hänga me på lite stillsamt hålligång?

67, 67. Om nån minns?

Jodå, det fanns en tid när han betydde nåt i mitt liv. Massor faktiskt. Den där brytningstiden runt studenten, de postgymnasiala dagarna när frihet stavades FRIHET och betydde precis allt. Och visst förmår han fortfarande att väcka minnen från fornstora da'r till liv. Allt medan den vita mössan gulnar på vinden och förtärs av malen.

Numera är det mer av det eftertänksamma än det kringflackande som attraherar mig. Tystnaden, den där slutna blicken, minnet av bestigningen av berget snarare än själva klättringen. Och frågan, den som ständigt återkommer, är: Var det inte nåt mer?

Because in the end, you won’t remember the time you spent working in the office or mowing your lawn. Climb that goddamn mountain.

Jack Kerouac