Ett lite råare uttryck
Ibland blir jag så trött på det perfekta. På en okornig värld i knivskärpa. På en blankpolerad yta som sitter som en perfekt fixad slipsknut. Ja, trött på själva slipsen också för den delen - även om jag alldrig nyttjar någon.
Jag tittar på mina bilder och ser mest ordning och reda, löning på freda'. Måste det vara så bara för att man använder en kamera som verktyg till att avbilda världen omkring sig?
Näe, det är klart att det inte måste. I den nya Cartier-Bressonboken ser jag att ytan mycket väl kan vara ruggad och omskakad. Skärpa är inte bara ett borgerligt påfund utan också en chimär, ett hinder och en vägbom mellan min inre syn och det som faktiskt finns runt omkring mig.
Därför är det lite patetiskt att jag sitter här och drar i reglagen på Silver Efex Pro för att få till en ruffig kornighet på korten jag knäppt med min super-duper-massor-av-pixlar-kamera. På mina gamla repiga Tri-X-neg fick man ibland korn som gråsparvar och en grafisk kontrastverkan som tillsammans med Brovira 6 gjorde bilderna svartvita i stället för gråskaliga.
Men allting har sin tid och sina uttryck. Idag var det en sån där dag när jag kände för ett lite råare sådant.
ParisLondonÖstberlin, november 1989
Alla bilder passar på ett sätt ihop.
Snyggt!
//Johanna
Många bra bilder. Den från Östberlin tycker jag är strålande och dessutom tagen vid en så avgörande tidpunkt i historien!
/Niklas
-affe
Ps. Om du skall köra några rullar film så testa HP5+, den är ganska lik "den riktiga" TriX, alltså den före 2005,och om man kör den på 640 asa och normalframkallar i xtol 1+1 blir den riktigt fin.
Annorlunda mot de flestas vilket inte göra att jag blev intresserad av dem.
Ha det gott
Gun-Inger
/Göran