Låter skönt att få gå runt och glo och insupa livet! Hoppas den stämningen håller i sig
Jag har inga såna anspråk , att kunna avbilda verkligheten menar jag,men gillar livet med kamera. För det hjälper mig att se vad jag ser. Lugnar ner.Lite som en meditation...men som lämnar minnen kvar. Innam kameran långa svamppromenader, med kameran svamppromenad året om :)

Jag hade en liknande diskussion med en vän igår, där vännen sa att det finns ju en risk att kameran blir som ett filter mellan fotografen och livet. Precis som du säger här ovan. Och det kan den ju, alla som fotograferar vet förmodligen hur det känns att få hålla på med att "ta bilden" istället för att delta i något ögonblick man tycker är obehagligt.
Men sen finns den andra biten, där jag ,även om jag inte deltar i det mänskliga, känner mig mer levande, mer alert, mer seende. Jag deltar väldigt mycket men på ett helt annat sätt. Andra som är med mig upplever nog mig som åtskild och separerad, gömd bakom kameran. Men inte jag själv. Det är nog den biten som gör att jag fortsätter.Jag vill inte heller säga att jag skapar, för inget av det som jag fotograferar har jag ju gjort...inte ens kompositionen, kanske noterar jag ett redan gjort skapande.

Det är klart att du måste ta med dig kameran. Hur ska vi annars se det du ser? =)
Ha det så bra!