Berlinerluft. Då och nu.
Berlin, Berlin, Berlin. Älskat av många, hatat av fler. Omöjligt att inte förhålla sig till. En plats ingen kan vara likgiltig inför. Europas navel med direktledning tillbaks till förhistorien.
Jag var 20 när kom dit första gången i min lilla Fiat. Körde den gamla potthålsvägen över Magdeburg till Östberlin och tog in på ett slitet hotell inte långt från muren.
Där mötte jag en man som gått på traden mellan Sassnitz och Sverige men som stigit iland och jobbade som portier. Han hade ju fru och en liten dotter att tänka på.
Han fixade ett hyfsat rum åt mig på villkor att jag tog en öl med honom senare på kvällen. Så efter att ha sett Tolvskillingsoperan på Brechts gamla teater satt jag och samtalade med min nyfunne vän halva natten medan vi sänkte bira efter bira.
Då och då sneglade han upp på porträttet av Walter Ulbricht som satt på väggen vid baren och sa något giftigt. Jag sa väl mest ingenting om politiken. Var ju ung och grön och rätt så skrämd av DDR.
Senare, 1989, kom jag till Berlin på jobb när muren föll och det var mäktigt. Ingenting jag trott kunde hända i min livstid. Men folkets kraft är enorm när man samlas kring en gemensam vilja. Kanske nåt att fundera över för gangstrarna i Kiev?
Dom här bilderna är inte så gamla. Tog dom vid ett weekendbesök i Berlin hösten 2012. En helt annan stad än 1970. Fast ändå sig lik på något vis. Kanske det är nånting med luften?
Fick inte följa med in.
VW Golf-reklam.
Det enkla är det sköna värt.
En frozen yoghurt i gallerian.
Pro-Assad-demonstration på Alexanderplatz.
Anti-Assad-demonstration på Alexanderplatz.
Punkare på Unter den Linden.
Med vänlig hälsning,/per-erik åström
Men även något tungt som man påminns om då och då.
/B
/Niklas