Inte så gammal men gruffig
Vi har våra favoriter. Folk som säger bra saker och som gör bra saker. Fotografer som tar attans klämmiga bilder och som förmår häva ur sig både klokare och djupare tankar. En av dom är Larry Clark. Han har alltid hört till mina bildliga favvisar och han uttalar sig alltid med en vresighet som väcker min beundran.
För varför ska vi alltid vara så inställsamt vänliga och ängsliga? Måna om att bli älskade och omtyckta för allt vi gör 24/7?
När man blir lite äldre har man inte tid med sånt. Och när man är ung har man det inte heller. För man har alltid ett liv att leva. Det är en skyldighet; vår enda egentligen. För plötsligt slår infarkten eller stroken till och då sitter man där (i bästa fall) darrande och dreglande i sin rullstol.
Så lev nu på gott folk! Också en sån här dag då världen är vitare än dödens blekaste fejs. Och ta med och ta del av följande citat från Larry Clark, den gamle knyffeln:
"I’ll be 70 in January, and I have no time to waste. If I’m going to make five or six more films, I’m going to put them out on the web. I’m working on a film now which keeps getting delayed, and I told them, “Now or never, motherfuckers. I ain’t got time to waste no more.” I became a vegan to get more energy, and because I’m working 20 to 21 hours a day, every day, so I have to adjust my body to sleep three hours, four hours a night max. And I’ve done it. So here I am, talking to you. How’s that for a fucking interview?"
PS: Hittade en alldeles ny intervju med Larry Clark. Klicka här.
/Torbjörn
/G
/G
m
Saknar för övrigt din blogg.
/G