En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Frånvaro är också närvaro

Jag gillar människor. Kan sitta på ett café och kolla in folk som passerar på trottoaren i timmar. Fantisera, måla upp och konstruera livsöden dom jag kollar på aldrig varit i närheten av. Låta dom spela roller som skulle få dom att rodna eller bli förbannade om dom visste. Fundera över var dom kommer ifrån och vart dom är på väg. Hur dom lever och hur dom ska dö.

Fast frånvaro av människor kan också vara spännande. Den understryker ju deras närvaro för vi sätter ständigt spår och avtryck i tillvaron. Sådana kan också vara kul att stoppa ner nosen i och följa. Och fotografera.

Faktum är att en sån här serie bilder är en berättelse om någon. Fast om vem?