En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Strövarkort 191. Ett jäkla resande

Så var det dags att packa väskan igen och dra ut i världen. Och man har knappt hunnit landa än, själsligen och kroppsligt från den förra trippen. Det börjar nästan kännas lite onödigt att ställa ner resväskan i källaren. Jag som trodde att det skulle bli lugnt och skönt med pensionärstillvaro.

Fast man ska förstås inte klaga. Tids nog tar det väl slut på farandet och jag gillar att röra på mig, även om fotograferandet känns allt mindre angeläget. Jag tror det beror på alla telefånplåtare som armbågar sig fram mellan Mona Lisor och Sixtinska kapell för att ta sig en selfie.

Och nu ska jag vräka iväg ett helt stenbrott rätt in i glasväggen och hävda att massturismen håller på att döda resglädjen. En massa feta, uttråkade resenärer från när och fjärran föses runt mellan måstena medan en trettonårig guide rabblar utantillläxan om det betittade. Samtidigt som alla plåtar som galna med sina mobiler. När tittar dom på knäppen? brukar jag undra.

Nu låter det förstås gnälligt i kubik att förmena andra det man unnat sig själv i alla tider, så det gör jag inte. Alla har förvisso samma rätt att åka upp i Eiffeltornet, fast helst inte samtidigt. Och DaVinci målade ju Mona Lisa så henne behöver man inte avbilda igen; hon finns på vykort.

På söndag försvinner jag från fosterjorden för en vecka, och jodå, en kamera ligger nerpackad. Under min frånvaro kommer här några strövarkort från en tidigare tripp i vår, den till Barcelona.

Och så en glad påsk förresten!