Strövarkort 180. Jyckarnas bäste vän
Vi satt och pokulerade igår, några gubbar runt ett fikabord. Vad kan man använda sin tid till när man avslutat sitt löneslit? Det var frågan. Och flera förslag kom upp.
Integrationsarbete, sa någon. Absolut! Det är en av dom viktigaste frågor jag kan tänka mig. Att få vara med och lära nya svenskar att prata sitt nya språk; en av dom allra viktigaste uppgifterna.
Man kan också vara aktiv i sin bostadsrättsförening eller i stadsmissionen. Jobba ideellt för andra människors livskvalité. Eller bli nämndeman.
Själv kände jag mig nog lite ytlig, eftersom jag bara kunde komma på hundar. Vem hjälper jyckar som har det svårt?
Jo, det gör Hundstallet så det är nog dit jag ska vända mig. Alla har vi nånting som det glöder lite extra för under västen i hjärtetrakten. Den här historien ur dagens tidningar till exempel, den fick solen att titta fram en stund över Solna i morse.
Så håll ut alla vovvar! Hjälpen är på väg. Jag nalkas Bromma med snabba steg. Här kommer en volontär i vardande.
/Stephan
/G
Vi är nog många som vill se och känna på en bok av dej. Kloka tankar, bra språk och fina bilder.
Var det dej jag pratade med på Ölhallen Sjuan i Göteborg för ett par år sen?
/G
Och vovven på den första bilden är en spegelbild av Roffe!!
Det säger Roffe själv också!
Å det e en mycket bra bild desutom!!
Hundar ja, de e vidunderliga varelser, eller hur man nu säger...
Det hade jag ingen aning om, innan Roffe kom till oss...
Nu vet jag mera,
även om det också inger oro till och från...
/B
/G