En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Strövarkort 179. Fram för tyckfriheten

Allt oftare känner jag mig bara som en trött tyckare. Ett åsikstroll som går gatan ner och tycker en massa om folk jag möter. Att nån ser imbicill ut, att en annan har väldigt kort kjol. Att en medelålders man som kommer rakt emot mig har en ansiktsfärg som siar om att han kommer att vara död inom en månad. Att tre barnvagnar i bredd är två för många.


Jag slår upp tidningen, loggar in på nätet, sätter på radion, stänger av TV:n. Och hela tiden så tycker jag. Har åsikter, fördomar, synpunkter. Måste jag ha det? Kan jag inte få en smula tyckfrihet?

Tiden kräver åsikter och fort som fan ska det gå. Varenda dag är som en Vi-femma i Aftonbladet där jag har att ta ställning till om det är rätt att stoppa Norra länken eller om smådjur ska få rösta i kyrkovalet.


Morfar behövde knappast tycka nånting förrän framåt elva på förmiddan. Då kunde han kanske tycka att matsäcken i bleckburken var god eller också att den inte var det. Sen var det inte mer med det. Han kunde låta bli att att tycka något ända till kvällen då dagsnyheterna från Tidningarnas Telegrambyrå berättade att linjen som förespråkade ett obligatoriskt system för tjänstepension, ATP, hade vunnit folkomröstningen. Det tyckte morfar var bra.

Att man reducerats till en åsiktsmaskin kanske är ett tidens tecken. Samtidigt skulle vi tycka utav helvete i min ungdom också. Fast då helst likadant som alla andra. På det området har det möjligen blivit bättre. Nu får man tycka vad man vill. Till och med fel. Bara man hittar tillräckligt många andra som tycker fel på samma sätt. Då kan man bilda en intressegrupp eller ett nätverk. Starta en remissrunda eller en grupp på Facebook.



För egentligen är det ju konsensus som eftersträvas. Se där, nu skrev jag det i alla fall, ordet som jag 1987 lovade att aldrig sätta på pränt. Fast det är förstås så vedertaget nu att jag nästan glömt synonymen, ett beslut som fattats i samförstånd. Vilket låter som hämtat ur ett partiprogram. Konsensus däremot låter mer som nåt studentikost hyss.

Men samförstånd är något väldigt fint. Det hävdas ibland vara av svenskt ursprung och att det bara är vi av alla folk som inte offentligt pucklar på varann när vi inte är överens. Den som påstår det har aldrig suttit på ett fotbollsderby i Solna. 



Precis som med rökning och mobiler borde åsiktsfria zoner upprättas. Några bord och stolar under en väsande gasolvärmare där man kunde sitta, till och med mitt i vintern med en flisfilt runt axlarna och inte tycka nånting alls. Inte ha en enda åsikt.

Allra längst inne i kroppen väser en varm låga av tillfredsställelse över att få frysa ihjäl utan att behöva tycka ett enda dugg om saken. Det tycker jag om. Så Gud bevare vare den åsiktsfria döden!

Inlagt 2014-11-17 07:51 | Läst 1344 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Inte nog med att man skall tycka. Man skall göra en jävla massa val. Mobilabonnemang, pensionsfonder, kryssa politiker, TV-kanal, vilken klänning frun skall la ha på sej, vilken mat katten skall ha, vem som är bäst i idol, vilken friskola man skall gå i, vilken vårdcentral, vilket Apotek...

Det var enklare förr. När man steg in i sportaffären fanns inte 25 olika skidpaket att välja på. Man sa till handlarn som också sålde cycklar och radio. "Jag vill ha ett par skidor". Och han svarade "då vet jag precis vad du skall ha"

Fina bilder.
Du verkar ju så ung i dina tyckanden så det finns hopp, och just tyckanden kan ibland bli till hjälp för någon. Vem vet du kanske blir upphov till något nytt:/ha det bra och tyck till vi måste bli flera som gör det/bert
En uppiggande text. Tackar!
Kul text med hög igenkänningsfaktor, och fin-fina bilder därtill. Du får prova en åsiktsfri dag i månaden och sen utvärdera efteråt hur det kändes att inte tycka nåt. Det kan bli antingen ett renande bad eller rena pinan.

Det är en jäkla tur att vi har åsiktsfrihet i det här landet.

Det är min åsikt! :-)
Tack mina vänner för synpunkter. Nu tar jag en tids paus från bloggandet. Jag känner mig färdigtyckt för ett tag.
/G