En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Strövarkort 171. I vargtimmen

Man vet aldrig vad som händer. När jag släcker lampan om kvällen avslutas dagen med synnerligen osäkra odds. En cliffhanger. Mörkret sluter sig, jag sjunker ner i sömn och vaknar - förhoppningsvis - några timmar senare. Men man vet aldrig.

Det finns en massa uttrycksfulla uttryck för olika sinnes- och själstillstånd. Vargtimmen är ett sånt. Nu råkar jag gilla vargar, men just vid fyratiden om morgonen känns till och med deras andedräkt motbjudande i fejset och ljudet av deras tassar som skrapar mot sovrumsgolvet tränger igenom kudden när jag trycker den över huvudet.

Det finns absolut inget löfte att jag kommer att få uppleva gryningen, se solen stiga upp eller höra regnet slå mot rutan. Ändå lägger jag mig modigt och med tillförsikt varje kväll och tycker till och med att det är skönt att somna. Skönt att vrida ner min dimmer tills jag inget vet förrän den vrids upp igen och följetongen fortsätter. Väckt av ett ljud utifrån gatan, av att blåsan är full eller av att katten spinnande lagt sig runt halsen, tvingas jag förhålla mig till dagen.


Och det är den spänningen som håller mig alert. Bristen på garantier som gör tillvaron till ett äventyr där inga löften av något slag kan utfärdas. Det enda jag har att luta mig mot är hoppet. Hoppet om ännu en dag.

Om ännu en tallrik bacon & ägg, ännu en rask promenad med skoskav, ännu en vår och sommar som regnar bort, ännu ett spännande formel ett-VM, ännu en semester på en italiensk ö, ännu en ny kamera från Leica som jag inte har råd med, ännu ett nytt humorprogram på TV som inte är roligt, ännu en melodifestival där Sverige kommer trea från slutet, ännu ett nytt album från Bruce Springsteen som låter likadant som det förra, ännu en kontrollbesiktning av kroppen där doktorn påpekar att jag borde göra nåt åt vikt och kondition, ännu en dålig film på Gotlandsbåten, ännu en framhjulspunka på Solnavägen, ännu en restskatt på 3997 kronor, ännu en dansk tv-serie som är bättre än tio svenska.

Ännu en picknick i Hagaparken där jag spiller ut mitt vin i knät, ännu en skåning från SMHI som läser vädret i radion, ännu en meny från det lokala pizzasjappet i brevlådan där det utlovas fri hemkörning, ännu ett hälsolarm där vanlig hosta kan vara lungcancer, ännu en politiker som ertappas med näven i kakburken, ännu en debattartikel av en filosof som ingen bryr sig om, ännu en tuttchock i Aftonbladet och en troschock i Expressen, ännu en glasservis i ett kycklinglår, ännu en ny glassort från GB som bara finns i en säsong, ännu en mobiltelefon vars batteri plötsligt lägger av. Samt ännu ett riksdagsval som sätter begreppet sistagångsväljare på kartan.


Inlagt 2014-11-09 08:38 | Läst 1235 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
2014-11-09 08:49   Peter Höglund
Uppskattar verkligen dina funderingar. Stort tack även för bilderna.
/Peter
Snygga bilder till en insiktsfull text om livet! Hoppet och den totala ovissheten om morgondagen, som gör livet till ett äventyr, är nog som du skriver det som för oss människor vidare! Ha en bra dag! Yvonne
Och ännu ett bra inlägg att läsa med behållning och fina passande bilder till, tack för det!
Tack för vänligheterna!

/Göran
Tänkvärd text som manar till reflektion och fin tillhörande bildserie - vargarna väcker mycket känslor och en del metaforer far runt i huvudet. Spännande att läsa det du skriver.

Hälsningar/Kirsten