Strövarkort 152. Spåren efter andra liv
Det är dom som jag letar efter. Och inte bara efter ett, utan många. Det räcker att se för att inse: överallt finns de, våra företrädare, dom som gått före. Ja, egentligen traskar vi allesammans omkring på resterna av dött. Av livet som var för dom andra.
Kan man fotografera sånt? Likrester nästan? Visst kan man det. För som nån sa, vi som lever just nu är en försvinnande minoritet. Det är alla dom döda som regerar. Som är de många.
Så när vi smyger omkring med våra kameror för att leta liv, är det egentligen död vi hittar och plåtar. Kanske därför som det är så kittlande med Christer Strömholms döda hund?
Vem satt i den här stolen kan jag undra? Vad hade han för förhoppningar om livet? Om kärleken och döden? Kanske trodde han också att han var odödlig, precis som vi ju alla tror innerst inne.
//J
/G
Ty längtan,aning och dröm är uppsåt,insikt och vilja
att lossa var vannans och drillens töm
på stelnade maskers tilja,
så att allt springer in,ej hälft eller del,
i livets varma,rörliga spel.
mvhRolf
/G