Tre meter från Tina Turner
Det var bättre förr. På den tiden man kunde gå på en rockkonsert och hänga med armbågarna på scenkanten och plåta artisterna. Klämma dom på tårna om man ville och få en blick rakt in i kameran som belöning. Då var det inga fjösiga tre-låtars-plåtning som gällde, nej då kunde man stå framför scenen under hela konserten. Därför var det roligt att plåta rock. Idag är det omöjligt.
1972 spelade Ike & Tina Turner på Kungliga Tennishallen i Stockholm. Det var ingen konsert; det var en kärnexplosion. Jag har sett åtskilligt efter den konserten men knappast något som i urkraft kan mäta sig med den.
Självklart fokus var förstås Tina. Ike stod i bakgrunden med den vita Telecastern på magen och muttrade lite ibland. Det var Tina som var både blickfång och vulkankrater på en och samma gång.
Så det må väl vara mig förlåtet att det var henne jag plåtade. Visst fanns Ikettes, doatrion i bakgrunden och ett helt gäng suveräna musiker därtill. Men Tina regerade.
Det blir nog lite fler rockbilder framöver. Negativ som legat glömda i decennier är upphittade.
/Mikael Good
Har själv hängt vid ett antal rockscener för länge sedan, och det var häftigt, för allt utom hörseln... :) Coolt korn!! //PeterL
/Krister
Nu är det senare inte ett stort problem för mig, eftersom jag främst går för musikens skull. Kameran känns då mest som ett bojsänke i mer än fysisk bemärkelse, men dina bilder visar förstås att det är kul att ha sådana i efterhand. Sedan föredrar jag ställen som Katalin, Fasching, Nalen, Debaser Strand osv. Men det är klart att sådana ställen sätter begränsningar för vad som är möjligt vad gäller artister, men där går det ju faktiskt fortfarande att stå eller sitta nästan uppepå scenen.
Jag var på Fasching igår och tänkte då på anslaget de har om fotografering. Igår hade det ju knappast varit någon som brytt sig, men rent generellt då. Vad i hela fridens namn är profesionell utrustning? Förmodligen min spegelreflex (Nikon D700) eftersom den där stor. Samtidigt kommer man säkert undan med en Sony A7/A7r, så länge som man inte sätter på ett för stort objektiv. Det känns som att tekniken har sprungit ifrån dessa märkliga försöka att indela fotoutrustning.
Och håller med dig om att det va bättre förr!
Satt en gång på en jazzklubb två meter från några världsberömda jazzmusiker!
Och på Nalen satt jag och talade med nå'ra senare berömda popmusiker!
Och har kommit mycket, mycket nära en del idrottare, och även politiker!
Men de va förr det!
Nu e det inte som förr! :)
/B
Ps. Vill tillägga att kameran va en M Leica, de va kanske därför ingen brydde sig!? ;)
Fast i morron tänkte jag pytsa ut lite fler rockbilder. Hittade några neg som inte varit kopierade på mången god dag. Vi hörs!
/Göran
PS. Jag vet att Ike var en bra gitarrist. Fast det var hustrun som ägde scenen.