En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Tre meter från Tina Turner

Det var bättre förr. På den tiden man kunde gå på en rockkonsert och hänga med armbågarna på scenkanten och plåta artisterna. Klämma dom på tårna om man ville och få en blick rakt in i kameran som belöning. Då var det inga fjösiga tre-låtars-plåtning som gällde, nej då kunde man stå framför scenen under hela konserten. Därför var det roligt att plåta rock. Idag är det omöjligt.

1972 spelade Ike & Tina Turner på Kungliga Tennishallen i Stockholm. Det var ingen konsert; det var en kärnexplosion. Jag har sett åtskilligt efter den konserten men knappast något som i urkraft kan mäta sig med den.

Självklart fokus var förstås Tina. Ike stod i bakgrunden med den vita Telecastern på magen och muttrade lite ibland. Det var Tina som var både blickfång och vulkankrater på en och samma gång.

Så det må väl vara mig förlåtet att det var henne jag plåtade. Visst fanns Ikettes, doatrion i bakgrunden och ett helt gäng suveräna musiker därtill. Men Tina regerade.

Det blir nog lite fler rockbilder framöver. Negativ som legat glömda i decennier är upphittade.

Inlagt 2014-05-06 07:40 | Läst 3873 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Riktigt kul att få se lite bilder från arkiven och det ska bli kul att se fortsättningen! Förutom att jag brinner för dokumentärfoto så är rockfoto en av mina passioner! Jag tillhör en liten privilegierad skara fotografer som har tillträde till det fotografiska finrummet på konserter. Jag har till och med varit uppe på scenen och jobbat vid ett flertal tillfällen! Förra året plåtade jag bland annat Leroy Emmanuel som lirade gura på många av Ike och Tina Turners konserter han var förmodligen med på konserten i Kungliga Tennishallen då det begav sig: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157634666413068/#
/Mikael Good
Härliga bilder på "Tina".... Precis så kvinnlig och uttrycksfull som hon var och kanske är.
Har själv hängt vid ett antal rockscener för länge sedan, och det var häftigt, för allt utom hörseln... :) Coolt korn!! //PeterL
ztenlund 2014-05-06 13:59
Om man är lite smart och beredd att lägga några kronor så är problemet lättlöst numera med formgjutna öronproppar. :) Sedan finns det ganska hyfsade "granar" om man kollar på rätt ställe, men de spelar ändå inte i samma liga. Jag gjorde nya avgjutningar hos en audionom förra tisdagen och jag kanske skriver något inlägg på temat när de dykt upp. Att det är så få som är rädda om hörseln övergår faktiskt mitt förstånd, eftersom det finns så pass bra grejer idag. Jag brukar se mig omkring på spelningar ibland och det är en rätt deprimerande syn...
Peter-L 2014-05-06 15:46
Bäste herr Stenlund :) Jo, jag håller med, idag! När jag hängde vid scenkanten så var det i mitten, slutet på 70-talet. Då var det Blue Oyster Cult, Supertramp, Zappa m fl. Speciellt efter en 10CC konsert blev jag orolig och gick till sjuksyster. Konstant pip, men det lade sig. Jag var 15 år. Idag är jag klokare. Tror jag :).
ztenlund 2014-05-07 11:16
Jag skrev "numera" av en anledning, även om hörseln förstås inte var tåligare då. :) Den typen av öronproppar har konstruerades väl inte förrän någon gång på 80-talet tror jag, och de blev sannolikt inte "vanliga" förrän på 90-talet. Jag har haft dylika formgjutna sedan 2007 och lite olika granar innan. Efter en hyfsat lång konsert med Flower Kings (minns inte år) där jag av någon obegripligt korkad anledning lyckats lägga granarna i jackan, som hängde i garderoben, och "härdat ut" istället för att gå och hämta dem så lovade jag mig själv att "aldrig igen" (och tillämpade hörselvila efteråt...). Visst hade jag råkat ut för en och annan högljudd historia innan utan att ha öronproppar i fickan, t ex We Will Rock You-musikalen i London, men det är inte alls samma sak då en musikal (om än rock) inte håller full kräm hela tiden. Jag har hållt vad jag lovat mig själv och tänker fortsätta med det. Nycklar, plånbok, mobiltelefen, biljett och öronproppar liksom. ;) Sanningen är den att det låter bättre med bra proppar än utan, eftersom örat får "jobba" i det området det faktiskt är "konstruerat" för.
Underbart att se. Denna explosion av kraft och kompetens och Talang!
Häftiga bilder Göran. Ser fram mot fler rockbilder.
/Krister
Vintage. Man tackar.
Grymma bilder på en grym artist!!
Häftigt! Ironiskt på något vis att kameratekniken gjort att det finns bättre möjligheter än någonsin att fotografera den här typen av tillställningar, samtidigt som det blivit mycket svårare av andra skäl.

Nu är det senare inte ett stort problem för mig, eftersom jag främst går för musikens skull. Kameran känns då mest som ett bojsänke i mer än fysisk bemärkelse, men dina bilder visar förstås att det är kul att ha sådana i efterhand. Sedan föredrar jag ställen som Katalin, Fasching, Nalen, Debaser Strand osv. Men det är klart att sådana ställen sätter begränsningar för vad som är möjligt vad gäller artister, men där går det ju faktiskt fortfarande att stå eller sitta nästan uppepå scenen.

Jag var på Fasching igår och tänkte då på anslaget de har om fotografering. Igår hade det ju knappast varit någon som brytt sig, men rent generellt då. Vad i hela fridens namn är profesionell utrustning? Förmodligen min spegelreflex (Nikon D700) eftersom den där stor. Samtidigt kommer man säkert undan med en Sony A7/A7r, så länge som man inte sätter på ett för stort objektiv. Det känns som att tekniken har sprungit ifrån dessa märkliga försöka att indela fotoutrustning.
Fina bilder, å nära fotat!
Och håller med dig om att det va bättre förr!
Satt en gång på en jazzklubb två meter från några världsberömda jazzmusiker!
Och på Nalen satt jag och talade med nå'ra senare berömda popmusiker!
Och har kommit mycket, mycket nära en del idrottare, och även politiker!
Men de va förr det!
Nu e det inte som förr! :)
/B
Ps. Vill tillägga att kameran va en M Leica, de va kanske därför ingen brydde sig!? ;)
ztenlund 2014-05-06 15:29
Det kan ju hända på Nalen nu också, eller i alla fall 2007. Jag, en till och hans flickvän pratade lite med Maria McKee efter konserten då. Det togs till och med en eller två bild (jag hade dock ingen kamera med mig), apropå ämnet. :) Fast hon tillhör förstås inte de allra mest kända, men är å andra sidan rätt "down to Earth". "Sex, _pugs_ & rock n' roll" var enligt en lite skämtsam uppgift devisen. ;)
Fina bilder, men glöm inte att Ike Turner var en fantastisk musiker o gtarrist! Men han var en riktig despot också. Hils, LO
Vänner! Varmt tack för alla kommentarer och synpunkter. Jag får väl tillstå att jag ännu inte blivit så där klok att jag använder öronproppar. Tycker liksom att man ska få alla decibell som man betalar för. Dessutom har man ju hört det mesta i min ålder.
Fast i morron tänkte jag pytsa ut lite fler rockbilder. Hittade några neg som inte varit kopierade på mången god dag. Vi hörs!

/Göran

PS. Jag vet att Ike var en bra gitarrist. Fast det var hustrun som ägde scenen.
Rock 'n' Roll!!!