Advertisement
En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Maybe it's because I'm a Londoner

Fast det är jag förstås inte. Egentligen. Jag är ju östgöte som bor i Solna. Fast här inne, åt hjärtat till, är jag hemmahörig i London. Ända sen jag var en liten valp har jag dragits till stan.

Anglosismen började tidigt. Jag slukade Enid Blytons Fem-böcker och Chromptons Bill-dito som pilt. Jag tittade på engelska tv-deckare när vi skaffat apparat lagom till Rom-OS 1960. Slå 999 till polisen, Sherlock Holmes, den riktige med pipa och deerstalkermössa. Så kom Arvingarna (The Brothers), som var den första engelska såpa som visades här.

Och popmusiken förstås. Den som jag fortfarande föredrar. Beatles, kungarna! Men också The Who, Kinks, Jimi Hendrix (visst, han var amerikan men gjorde sina första plattor i England), Cream med Clapton och tidiga Stones.

Så fanns konsten på Londons muséer och gallerier, litteraturen och journalistiken, fotografin.

Fortfarande grips jag av en hemkänsla bara av att vandra och lukta på Londons gator, även om stan har förändrats dramatiskt sen jag var där första gången 1966. Massturismen och den vidriga trafiken är svår att uthärda. Samtidigt kan man som kontrast besöka Charles Dickens hem och känna sig så där skönt förflyttad till nåt som varit. Eller låta nackhåren resa sig av sågar och skalpeller på Hunterian Museum at The Royal College of Surgeons.

Påskveckan ska jag vara i London och bo i en hyrd lägenhet invid Regents Park. Då om inte förr ska kameran väckas till liv och vara med igen. Med extra batteri och reservkort i fickan. Och jag kan ta upp mitt livsprojekt, att plåta på Londons gator. För bara där känner jag mig som en äkta gatufotograf.

Inlagt 2014-03-26 08:09 | Läst 1975 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Trevliga bilder av dina trottoarmöten!
Ha det bra i London, ser fram emot nya bilder!
/Niklas
Svar från goranton 2014-03-27 08:20
Tack för det.Ska göra mitt bästa.
Tror det är viktigt att lyssna på det som tänder det där ospecifika men ack så viktiga inom en. Har ingen lust att ge det ett namn, då fastnar jag bara i olika människors olika definitioner. Men det som hjärtat buktar för. Oavsett om det verkar rimligt eller ej. If it resonates with you....go with it! Själv har jag ingen längtan till London...du ser :)....men ser fram emot bilder från en som gör det. Som de här ovan...de är fina och ger inspiration från en som blev en lantis i vuxna år. Just nu vill jag bara sitta ute i skogen och lyssna på växter o djur...och lukta på blöt lera. Hoppas du får en bra påsk!
Svar från goranton 2014-03-27 08:21
Mycket fint skrivet. Tack för det och tack detsamma.