My way....

...det vill säga på mitt sätt och mina möjligheter.

Det var så roligt från första början. Kommer fortfarande ihåg min lilla Zeta5 och känslan av första lyckade bild, första publicering på Fotosidan och glädje!

Det var mycket glädje i början. Fotosidan såg annorlunda ut och jag hade naturligtvis ett annat konto. 

Min svenska då var väldigt begränsad och jag kunde inte utnyttja och delta i allt som jag ville. Om man har svårt att uttrycka sig är det lätt att skapa missförstånd och oenigheter. Det ville jag inte. Jag observerade istället och försökte lära mig så mycket som möjligt av att studera andras bilder och nyttja andras kommentarer.

Kort efter första publicering upptäckte jag Moderskeppet och fotokurser. Där stötte jag på första besvikelse, blev aldrig antagen för att jag var inte svensk och saknade svensk behörighet... Ja, då fick jag söka andra möjligheter och det gick ganska bra, bara mycket krångligare och snäppet längre.

Fotosidan utvecklades och jag utvecklades och min svenska utvecklades. Fotografering tog fart och jag skaffade mig så småningom bättre utrustning för mer seriös fotografering. Tusentals bilder på allt möjligt. För det mesta blombilder från trädgården för att makro, blommor och detaljer var på något sätt "min grej". Starka färger, roliga mönster och vinklar, jag var verkligen som drogad med min kamera. Intresset bara växte och det var oerhört spännande att vara med i olika grupper, träffar, åka på något fotoäventyr och först och främst utveckla och dela glädje, fotoglädje. Tills den dagen när alla plötsligt blev fotografer, jättestora fotografer och dessutom experter på alla fotoämnen och själva fotograferande förvandlades till någon slags folkrörelse.  Ständig tävling...

Lite lustig, när jag tänker tillbaka på de kommentarer att jag borde skaffa mig viss utrustning för att en kompakt kamera är inget att fota med och senare även min älskade Olumpus, systemkamera med spegelreflex var  inte tillräckligt fin. Idag springer de flesta med sina mobiler och kallar instafotografering "naturphotography"...

Jag drog mig ur... raderade mig från nätet, för det mesta... orkade inte att kämpa emot.

Hade cancer att bekämpa och fotandet var min glädje och medicin!

Sjukdomen satte stopp för arbetslivet och jag hade massor av tid mellan varven, det vill säga mellan det dimmiga tillstånd direkt efter behandlingarna.

Sökte mig till andra fotosajter där jag kunde vara anonym och bara njuta av bilder och skapande.

Hade även möjlighet att testa en fullformatare, slutförde den berömda fotokurs som jag nämnde tidigare. Man fick helt enkelt möjlighet att köpa det. Inte detsamma som att studera med andra och få feedbak, men det gav mig ändå mycket. Jag vågade fortsätta och till slut struntar jag idag vad andra tycker och tänker om mina bilder, min utrustning, bildbehandling och mitt bildskapande.

Vissa strävar efter antal like och kändisskap andra har rätt till ett annat mål med sin kreativitet. Dessutom det finns inte så många professionella och seriösa fotografer och de tramsar inte på tv soffor eller fuskar för att vara "först".

Vi har olika mål och vi går egen väg...

2021-04-11 09:34   gunte

Riktigt snygga bilder speciellt pileallén..
HaD/Gunte..

Svar från Halina Strandskatan 2021-04-11 10:06

Tack så mycket för din fina kommentar Gunte :-)
Pileallén är borta nu. Det kom nya ägare och sågade allt.

2021-04-11 09:52   Joakim88

Alltså vilken berättelse du berättar! Och vilka bilder du visar Halina! Jag säger bara att det här är en bloggklass för sig som du visar. Kommer att läsa dina bloggar framöver och njuta av dina vackra bilder!
Hoppas att cancern är borta och att du mår bra idag :)

Ps: Maskrosen, wow!

Svar från Halina Strandskatan 2021-04-11 10:08

Tusen tack Joakim. Ja, cancern är borta och jag är friskförklarad idag :-)
Jätteglad att du gillar mitt inlägg.
Ha en fin dag

Joakim88 2021-04-11 10:10

Skönt att höra :)
Tack detsamma :)

2021-04-11 11:10   elgenper

Instämmer: det här är en bildkollektion en bra bit över genomsnittet! Fastnar också för pilallén, men den första allébilden är fin den med (ser att du jobbat med dubbelexponering för att förtäta den: mycket verkningsfullt!).

Hoppas verkligen att du fortsätter här, när du nu är tillbaka! Vi behöver sådana bilder.

Svar från Halina Strandskatan 2021-04-11 16:18

Tack så mycket för dina fina ord. Glad att du gillar mina allébilder. :-)

2021-04-11 11:46   pdahlen

Ännu en fin serie från dig, du har den rätta touchen ser jag, i det konstnärliga hållet som jag gillar men är svårt att få till. När det gäller kameror så finns det väldigt mycket tyckande, men ingen kamera gör något själv utan kameran måste få hjälp av fotografen, miljön och ljuset och dessa punkter, kameran blir ofta underordnad.

De är vackra alla bilderna, men jag tycker bladen är fräcka och maskrosen har en häftig färg. De två alléerna är fina. Intressant läsning också

Svar från Halina Strandskatan 2021-04-11 16:23

Tusen tack Peter :-) Rolig att du gillar mina gamla ormbunkeblad och maskrosen.

2021-04-11 12:57   Stican

Det var många vackra bilder du bjuder på och din berättelse berör mig mycket tack för att du delar med dig, bilden på pilallén är så fin
Ha det gott/Stig

Svar från Halina Strandskatan 2021-04-11 16:24

Tusen tack för dina ord Stig :-)

2021-04-11 18:48   Khalad

Vilken fin serie, snyggt! Hälsningar/ Björn

Svar från Halina Strandskatan 2021-04-12 08:21

Tack så mycket Björn :-)

2021-04-17 10:14   Oförbätterlig

Riktigt stämningsfulla och även tekniskt väldigt bra bilder och en väldigt öppen och utlämnande bakgrundsskildring. Var det någon som förr sade att du behövde bättre utrustning för att vara "seriös" kan du med gott samvete tänka att de personerna nog tyckte det var jobbigt att du tog sådana fantastiska bilder med enklare utrustning än de personerna. Det sitter inte i kameran, den kan aldrig kompensera. Det sitter i känslan. Över en ganska överkomlig gräns spelar man inte bättre på en dyrare gitarr heller. Antingen har man det eller så har man det inte. Och du har det definitivt!
Hoppas att du vunnit över cancern. Och jag kunde aldrig tro att du inte har svenska som modersmål. Du skriver mycket bättre än majoriteten födda i Sverige.
Mvh
Daniel

Svar från Halina Strandskatan 2021-04-20 07:41

Tackar ödmjukast Daniel :-)
Ja, cancern! tack vare ett fantastiskt team i vården lyckades jag bekämpa och efter lååånga tio år är jag även friskförklarad!
Det har du rätt i att man kan betala ofantliga tusenlappar för utrustning och ändå bara ta "sterila" högre upplösta bilder. Svenskan, ja, det är lättare att skriva. Datorn kan rätta till lite och det hörs inte brytning. Svenskan är lite svår att uttala, annars tycker jag att språket är som en vacker flod och jag gillar det.
Åter tusen tack för dina fina ord
Mvh Halina