Sorg...

Det kändes tungt och det gjorde ont, men det var rätt beslut tror jag… Idag tog vi farväl även av Silky. Katten blev väldigt dålig, när han förlorad sin livskamrat Ruffino för några månader sen. Åt dåligt och blev allmän deprimerad, men vi fick honom på bättring för en kort stund, innan åldersdemens och andra åkommor blev för svåra för honom och för oss. Han var ändå nästan arton år gammal.

Nu jagar de tillsammans igen i katthimmel…

I förbi farten...

I förbi farten  - brukar min kompis säga. Jag erkänner att jag aldrig förstod hur saker och ting kan ske i förbi farten… tills nu! Vi håller på att renovera, bygga om och fräscha upp lite i huset och allt annat sker just i förbi farten. Det var först hammare som jag höll i handen och annan golvutrustning och städredskap de senaste veckorna… Sedan var det lite trädgårdsarbete i förbi farten och mellan regnet fick Olympus nöja sig med några blommor och omgivningen. Tur att dagarna är långa så jag även ibland hinner kladda lite på en bit papper… När solen faller ner bakom horisonten vet jag knappt vad jag heter och somnar som en stock…

Skönt att sommaren är mer normal i år, det regnar då och då, så vi slipper bära vattenkannor, temperaturen är människovänlig, även om solen av någon anledning är stickig och jag klarar inte av att vistas ute längre stunder i soliga dagar…

Vi fick nya grannar i hagen så turister från stora staden som passerar på vägen mot stranden för att beskåda solnedgång får bäääa lite. Barn som vuxna så fort de ser får, bäääar de som en gammal bagge eller get. Ibland underhållande, ibland irriterande, särskilt när fåren blir stressade och är högljudda länge.

Maluszek var på någon längre upptäcktsfärd och kom hem vettskrämd och håller sig lugn just nu…

Idag är en del arbete avklarat så jag bestämde mig ta en stund vid dator, besöka era bloggar och blogga själv… Som ni förstår allt tar tid och allt behöver sin tid, vissa saker kan faktiskt inte ske i förbi farten. För att "fixa" bilder och skriva blogg till exempel behöver jag lite tid i lugn och ro.

Sommarfunderingar och några bilder...

Regndroppar studsar på hortensians blad och jag sitter och funderar över bloggen. Det är tredje eller fjärde gången som jag försöker få ihop det. Det hade hänt så mycket under de senaste månaderna så jag hann inte synka det digitala med det vardagliga och blogga… Lade någon enstaka bild på Fb, bara för att hålla det digitala i livet. Lite i alla fall. Jag vill inte förlora bloggen och den fina kontakten med er här.

Tiden går…  Jag fotograferar lite makro då och då… lite halvdant. Kan inte hitta till den ivrighet och fotoglädje jag hade i början. På minneskortet landar även någon vy från promenaden vid stranden. Jag är nöjd med bilderna, men de fastnar ändå i glömska och tiden går…

Winsor and Newton annonserade en akvarelltävling. Man fick måla utifrån sex olika färger. Tyckte det var intressant. Skaffade mig färgerna och lekte med olika motiv, blommor, landskap, stilleben. Det var intressant erfarenhet och jag lärde mig oerhört mycket. Dessutom var det bra sysselsättning i den hemska värmen vi hade för några veckor sen. Själva tävlingen struntade jag i. För mig är den sorts tävlingar meningslösa… Att tävla i konst/skapande känns fel, oavsett om det är foto, måleri, musik eller annat… Det är någon som bestämmer utifrån egna kriterier och det betyder inte att vinnande verk är bättre än annan. Det är bara juryns smak... Så det blev några målningar jag var nöjd med och det var roligt att måla med färger som inte tillhörde min palett.

Maluszek skulle fira år och ställde till det ordentlig. ”Skaffade” sig en skada på rumpan och slickade sönder det. Såret blev inflammerat och dagen innan Midsommar hamnade vi hos veterinären… och hade sjukstugan tills juni sista dag… Den lilla katten skadade sig på rumpan efter fajt med annan katt eller klättring, svårt att veta. Maluszek är inte den lättaste att hantera - en sjuk katt som är van att vistas ute är rena rama mardröm… Vi fick vara med honom hela tiden för att han är uppfinningsrik och envis. Redan första natt slet han sig lös från kragen och slickade ”rent” på det nysydda såret… Det var bara att bita ihop och sitta vakt dygnet runt… Men på något sätt kändes det att katten förstod att vi vill väl och aldrig rivit oss eller bitit. Han hade bara så ledsna ögon i den hemska tratten och jamade för att bli fri igen… Det gick bra. Han skuttar ute med fin rakad rumpa och ett fult ärr, men verkar inte bryr sig så mycket. Så fort jag öppnade dörren hoppade han upp på taket och tittade uppifrån på mig som klippte sniglarna… Pälsen växer snart tillbaka och Maluszek blir fin igen…

Sniglarna kom fram i skrämmande antal i år.  Det är saxen och jakten som gäller i rabatterna… efter 50 stycken slutade jag räkna. Jag blir aldrig klar med de… Man får lära sig att leva med de och försöka begränsa deras framfart, det vill säga klippa så många som det går…

Midsommarnatt hos oss var i alla fall magisk… det var länge sen som midsommar var så varm, med ljuvliga dofter och fantastisk ljus/sol nedgång…

Halva året har gått och juli börjar med kyliga dagar…

maj...

Svårt att hitta ord efter en lång paus. Vårglädjen som jag skrev om i förra inlägget förvandlades ganska snabbt till något annat och inte alls glädjande, men jag lovade mig själv att bloggandet ska inte handla om gnäll och elände så det räcker att konstatera att min hjärna slutade fungera normalt för ungefär två veckor sen när våren hastigt förvandlades till högsommar och solen började gassa olidligt…

Försökte gå upp tidigt för att ha någonting gjort, hemma, men först och främst i trädgården, men det gick sådär. En del växter fick stryk vid april frost och solen ”finishade” de efter. Glädjande för mig är att mördarsniglar inte gillar ett sådant väder och dahliorna växer bättre i år. Vattnar och hoppas på det bästa. När det är som varmast hoppar vi i bilen och tar en runda med AC. Coolmannen surrar på högsta varv hemma och jag antar att elräckningen överträffar vinteräkningar…

Även Maluszek tycker att det är för soligt och jag ser att han lider i värmen. Vi tar morgonpromenader tillsammans. Ungefär vid sex tiden om jag hunnit sova lite och orkar. Min hjärna är som äggröra på pannan och hjärtat hinner inte med, känner mig tom som en olivtunna som jag såg i Andalusien… Ojdå jag skulle inte gnälla…

För ett tag sen frågade Elisabeth Jönsson mig om jag skulle tänka mig att skapa några bilder till hennes bok. Jag läste texterna och tackade ja.

Boken är ute nu, jag fick den i början på maj och tycker att den blev helt underbar! Känner mig stolt och glad! Mer kan man hitta här:  https://www.elisabethjonsson.se/

Olympus var sysslolös för det mesta…Det hårda ljuset på dagen var inte så lockande och blommiga fotomodeller vägrade posera. På kvällarna var jag för trött. Någonstans mittemellan tog jag pensel och det var väldigt givande. Glad att akvarellen kommit till mitt liv. Med pensel i handen kan jag glömma kirskålen som tror sig vinna för tillfället, temperaturen och andra världens bekymmer, krigen som bara ökar, människors värsta sidor…. Jag låter färgerna flöda i olika konstellationer och njuter… Nya bilder växer fram och hjärnan börjar fungera igen. Längtar till nästa kurs i Andalusien… Längtar till lite svalare väder… Kirskålen vinner inte!

och senaste akvareller :-)

Denna skapelse på blommorna fick över 600 likes på Facebook! Fattar ingenting, men är glad ;-)

Vårglädje och vårstress

Den stressen gillar jag! Allt har bråttom, allt växer så det knakar och färgerna som kommer fram i allt saftigare grönska lyser glädjande.

Olympus var ivrig och jag var ivrig med mycket och det känns att tiden inte räcker till trots att dagarna är långa och ljusa. Det blev lite arbete i trädgården också. Bara vädret kunde varit lite snällare… Ja det är alltid något i livet som man måste gnälla lite på och jag verkar vara den som är skapad något åt det gnälliga hållet hahaha…

Förra helgen var jag också på kurs i Danmark och kom hem med roliga akvareller och nya idéer.

Bilderna illustrerar vilken mischmasch det kan vara i livet, lite som aprilväder...

och Maluszek:

och två akvareller: