Klipper till med ett inlägg om klippning!

Milda makter vad tiden går! Snart fyra år sedan förra blogginlägget här! När jag läste Bobs blogg om gräsklippning tänkte jag att nu får jag klippa till med ett klippinlägg jag också. Jag har länge vurmat för att man inte skall klippa gräset när maskrosorna blommar, maskrosor innebär festmåltid för våra vildbin. Hur jag tänkt kring det har jag tagit upp under Naturliga tankar på våran hemsida, under Låt alla dina maskrosor finnas -ett tag i alla fall. Sedan några år försöker vi hålla en bra bit av tomten som "vildmark", vi bor på stor naturtomt så det är minst sagt arbetsbesparande! I år har jag klippt ännu mindre än tidigare, bara en gång hittills i år, och då bara en bit. Sedan måste trädgårdstrakten på service, den kom hem igen i går men jag vägrar åka runt i den soldränkta gryta vår tomt utgör i skogen här när det är över trettio grader i skuggan på balkongen, nordsida dessutom. Nedan ett par bilder på hur vår gräsmatta ser ut just nu.

Vi bor alltså på naturtomt, bokstavligen mitt i naturen. Det innebär att vi får massor med trevliga besök året om. Nu är bigarrå- och körsbärsträd fulla av bär, och lika fulla av diverse fåglar. De sköter bärätandet på höjden, de river ned massvis på marken när de far runt, och det nedfallet har vi en rävmadam som tar hand om. Förra året kom även hennes ungar och till och med maken, hittills i år har vi bara sett damen. Men bären är många och räcker ett tag, det kommer kanske fler bildtillfällen när övriga dyker upp. Ett par bilder på rävdamen nedan. Emellanåt tittar hon längtande upp i trädet. Nåja, det är inga rönnbär i alla fall och antagligen inte sura -jag vet inte, vi får aldrig smaka...

Nu är tiden inne för en av årets större begivenheter, nämligen dovhindarnas öppnande av kalvdagis på vår gräsmatta. De kommer varje år och låter sina telningar busa och leva om på ett ställe där de kan springa fritt och samtidigt vara tämligen säkra på att ingenting hemskt händer. Många underbara upplevelser och bilder blir det! Årets första lilla krabat dök upp för några dagar sedan tillsammans med mamma och ytterligare en hind. Det var ett mycket snabbt besök, jag hann knappt fatta kameran innan det var över. Kalven kan inte vara många dagar, mamma har knappt hunnit stänga porten efter utsläppet. 

Det gäller att hänga med mamma bland gräs och grenar!

I går var det dags igen. Nu var mamman litet säkrare på att kalven hängde med och hade inte fullt så bråttom in i buskaget igen.

Sista hjortkalvbilden här nedanför är inte av högsta klass precis, men man ser att kalven är redo för att rusa runt med kompisar när de dyker upp.

Vi hoppas i alla fall att det skall bli som tidigare år, med många kalvar som busar för fullt. Vi får se hur det blir, det finns ett vargrevir i närheten och det har kanske påverkat hjortarnas rörelser i trakten. Men de har kunnat känna sig trygga här förut, så vi tror att de återkommer.

Sista bilden blir på lekytan, vår nu tämligen igenvuxna gräsmatta. Härligt att kunna ha arbetsrummet som gömsle när det är dags!

Vi hörs!