Det var en mörk och stormig natt.

Åtminstone verkar det bli en. Då är det skönt att kunna drömma sig tillbaka till skönare tider. Som oktober förra året, till exempel. Min pappa fyllde år i oktober, och som liten var jag bekymrad över att det inte fanns så mycket blommor i trädgården som han kunde få på födelsedagen. Men en fanns det i alla fall, ett rejält bestånd av höstaster. Vi har ett par sådana här i Skåne-Alperna också.

1.

Rådjur och dovhjortar brukar lämna dom i fred, skönt det. Kastanjerna är mycket smakligare. Här förser sig en i det yngre gardet av läckerheterna.

2.

Kaprifol brukar inte heller ge upp i första taget, fortsätter de varma vintrarna blommar den snart året om.

3.

Oktober i år var inte mycket till höstmånad. Jag plåtade grannens häst borta i Hästahagen, på bilden ser det mer ut som sommar, nästan försommar.

4.

Krypen levde också gott, denna liknar en bärfis men är en ung ängsskinnbagge.

5.

Detta är också en skinnbagge, men även bärfis. Större björkbärfis närmare bestämt. Den ser likadan ut som trybärfis och jolsterbärfis, men eftersom de båda inte ska förekomma i Skåne är detta större björkbärfis. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man artar kryp! ;-)

6.

Tungan ja, den har man ju mitt mellan käkarna. Om det här krypet har smaklökar på tungan vet jag inte, det finns nog ingen tunga alls där, men en käkspindel är det i alla fall, som käkar upp sitt byte.

7.

Käkade gjorde det här gänget också, dovhjortarna är mycket förtjusta i våra kastanjer. Bra det, så slipper man räfsa ihop dem ;-)

8.

Vackra djur är dom. Här poserar en av skönheterna riktigt fint.

9.

Mycket regn har vi fått denna höst och ”vinter”, någon risk för låga grundvattennivåer är det inte. Men kaprifolen är vacker som blöt också.

10.

Liksom grannen rådhusvinet.

11.

Guldazalean har också fått vara i fred för hjortdjuren, riktigt tjusig på hösten den också.

12.

Boklöven hängde kvar länge.

13.

Dovhjort och rådjur trivs inte tillsammans sägs det. Här har dom löst det genom att komma på olika tider och förse sig. Smaskens var det tydligen, av minen att döma.

14.

Näst sista dagen i oktober fanns det fortfarande mycket färgprakt kvar ute. Blåmesen kompletterar fint.

15.

 Nu tätnar de röda blafforna med strömavbrott på e-ons avbrottskarta, det ser illa ut bara en bit härifrån. Vi fick våra ledningar nedgrävda i somras, hoppas att det är tillräckligt. Jag hade ju tänkt besvara kommentarer och läsa bloggar... Vi får se hur det går. Kanske säkrast att klicka på publiceraknappen.

Vi hörs!

Den ljuva september bjöd på många kryp!

2014 var året då jag upptäckte spindlarna. Ja, jag hade ju sett dom tidigare, men inte lagt någon möda på att titta närmare efter så att säga. Det finns mycket intressent i spindelvärlden lärde jag mig snart! Höstspindlar till exempel.

Här uppvaktar herr höstspindel sin blivande fru.

Spindlar är inte direkt långsamma och kan försvinna kvickt om man stör dom med kameran. Snigeln är lättare, den tar litet tid på sig att rymma.

Strimlusar brukar vara vanliga fotomotiv. Här har vi en som visar upp sin vackra undersida,

Här ser man även den strimmiga översidan.

Ett par spetsrovbärfisar var ute och gjorde fler spetsrovbärfisar.

Den här får vara med mycket på grund av sitt vackra namn, larv av körsbärsrödgump. Det var nära att jag missade den helt, några millimeter larv råkade hamna i synfältet när jag tittade efter kryp bland nässlorna. Jag efterlyste art i en fjärilsgrupp, Naturhistoriska Riksmuséet såg den och blev intresserade så de fick en bild, http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/e/euproctis_similis.html

När jag plåtade det här krypet trodde jag nästan att jag fått någonting förhistoriskt i sökaren, åt dinosauriehållet till,  men det var bara ändan på en presentspindel.

Den här spindelmamman hade hela barnaskaran med sig i en säck.

En septembermorgon var utsikten över slätten smått magisk när Amba och jag hämtade tidningen på morgonen.

Ännu en av spindlarna, en vargspindel spanar efter byte.

Spetsrovbärfisen behövde inte spana, här släpar han iväg en halv gris ungefär...

En av presentspindlarna hade låtit tatuera ett kvinnoporträtt på ryggen.

Här en som solar nonchalant på nässelbladkanten.

Denna korsspindeldam huserade länge i en hög gullrisplanta vid husknuten.

Även stora kryp förekom, kastanjerna började bli lagom att skörda tyckte dovhjortarna.

Vi hörs!

Spitfire, Hurricane och flygande mopeder!

En dag i augusti bytte jag från makrot till mitt 100-400L. 2014 var året då Kristianstad firade 400-års jubileum. Kristianstads flygklubb bidrog med en flyguppvisning 24 augusti, dit de lyckats locka en brittisk finländare vid namn Phil Lawton. Denne Mr Lawton är mycket flygintresserad och har både Spifire och Hurricane hemma i garaget. Eftersom han ändå skulle flyga förbi med sina plan på resan Finland – England pausade han i Kristianstad och ställde upp gratis för flygklubben. En riktig hedersman! En länk med litet om honom: http://www.easyballoons.co.uk/2014/06/03/phils-hurricane-nearly-there/

Jag börjar med ett porträtt av hans Spitfire, mer kommer  längre fram.

Innan det blev dags för de historiska flygplanen fick vi se nyare sådana, som det här

Och en riktigt modern variant av flygande moped! Här lyfter den

Och väl uppe kunde den stå stilla i luften medan piloten såg sig om i trakten.

Det fanns också varianter som tog sig fram upp och ned-vända. Ja, det visade sig att de gjorde dom allihop, utom den flygande mopeden.

När vi kom dit på förmiddagen blev jag litet konfunderad när jag såg Hurricane-maskinen. Brittiskt plan med svastika?

Men det fick sin förklaring; det var helt enkelt en Hurricane i finska färger. Mer om hur det hänger ihop kan man läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Finl%C3%A4ndsk_svastika Mycket intressant läsning!

Det blev naturligtvis uppvisning med Spitfire och Hurricane. Här kommer en serie bilder:

Som avslutning kom JAS Gripen och visade upp sig. Jag vill inte vara kritisk, men liksom ändå, SAAB borde sannerligen se över ljuddämparsystemet på den serien. Svårt att få bra bilder när man har båda pekfingrarna i öronen... ;-)

Den här gamla V12:an hade mycket vackrare sång!

Så där, då var augusti 2014 avklarat.

Vi hörs!

Augusti –massor med makro blev det.

Jag ska naturligtvis inte plåga er med alla! Men i dag när vi fick denna vinterns första snö här i Skåne-Alperna tröstar jag mig med sommarbilder. Som jag nog nämnt, många kryp finns det här! Och inte är dom särskilt snälla mot varandra, som när rovflugan fått sitt byte. Got you!

Men charmige Tutelitute (han med dubbla signalhorn i pannan) nöjde sig med att käka grönsaker. Eller om det är gulsaker kanske.

Se bara här så söt han är!

En skorpionslända delade Tutelitutes smak för det gula.

Blågrön mosaikslända patrullerar jaktområdet. Många var dom, ibland slogs dom om jaktmarkerna.

På kanten av höstanemonens kronblad satt en liten figur.

Vid närmare betraktande visade det sig vara en fritfluga.

Rådjurskidet får hjälp av mamma get att hitta Katjaäpplen. Måste ha varit sura så tidigt..

Brun mosaikslända finns det också gott om.

Det började bli dags för bärfisar, trädrovbärfisens nymf är riktigt vacker.

En större björkbärfis var också ute på vift.

En blå fluga med röda ögon i gul omgivning. Det blir RGB det! ;-)

På ett grönt blad satt en annan rödögd fluga med en gul blomma som bakgrund.

Rödfibblan blommade vackert. Men man får se upp med dom, så att man inte plötsligt hara BARA rödfibblor...

Visst är han en riktig tuffing den här flugan!

Jag blev riktigt förtjust i våra spindlar när jag var ute med kameran. Här en presentspindel.

 Jag återkommer till spindlarna längre fram.

Vi hörs!

Juli – makromånad!

Under vintern har jag mitt Canon 100-400L som normalobjektiv. Alltså det som normalt sitter på kameran. När våren och fjärilarna kommer byter jag från en normal till två, 70-300L och mitt Sigma 150mm makro. Man behöver någonting för att hålla igång kroppen och knoppen, för mig är det fotograferandet och inte minst makrofotograferandet som står för det. Här kommer litet från juli 2014.

Parasitflugan avslutade juni och får inleda juli med ett porträtt.

Det finns tämligen färglösa flugor,

och det finns dom kör med metallic-lack

Styltflugor är små, små kryp som gärna håller till i tomtens undanskymda vrår, i skydd för allt för hård vind och därmed ljus. Det där med vinden är ju bra, det blir tillräckligt många eder över motiv som bara försvinner ur sökaren precis när man börjar få till skärpan ändå. Att ljuset också skyms bort är ju mindre kul, för att få någorlunda skärpedjup vill jag helst ha bändare 8 och gärna 11. Då drar ISO iväg när det är skumt! Men det är bara att köra på! Här är en som tar igen sig i gott ljus för en gångs skull.

Styltflugehanarna hovrar ovanför sina utsedda partners,

och man kan se hur de laddar upp

mer och mer,

för att sedan dyka ned på honan, koppla en rejäl bensax och leverera paketet. Det går oerhört snabbt, jag hann inte med, här är han på väg upp igen efter utfört verk.

Många flugor finns det, här är en snäppfluga av något slag.

Och tittar man noga kan man få se Darth Vader kravla omkring i klöverblommen!

Trollsländor finns det av många olika slag här i Skåne-Alperna, som gulfläckad ängstrollslända

Här i porträtt

Några sommarflugor får paradera här i slutet, först frukost i det blå – en cikoriablomma.

Ännu en snäppfluga

Och den charmige Tutiletute med dubbla signalhorn i pannan.

Vi hörs!