Augusti –massor med makro blev det.

Jag ska naturligtvis inte plåga er med alla! Men i dag när vi fick denna vinterns första snö här i Skåne-Alperna tröstar jag mig med sommarbilder. Som jag nog nämnt, många kryp finns det här! Och inte är dom särskilt snälla mot varandra, som när rovflugan fått sitt byte. Got you!

Men charmige Tutelitute (han med dubbla signalhorn i pannan) nöjde sig med att käka grönsaker. Eller om det är gulsaker kanske.

Se bara här så söt han är!

En skorpionslända delade Tutelitutes smak för det gula.

Blågrön mosaikslända patrullerar jaktområdet. Många var dom, ibland slogs dom om jaktmarkerna.

På kanten av höstanemonens kronblad satt en liten figur.

Vid närmare betraktande visade det sig vara en fritfluga.

Rådjurskidet får hjälp av mamma get att hitta Katjaäpplen. Måste ha varit sura så tidigt..

Brun mosaikslända finns det också gott om.

Det började bli dags för bärfisar, trädrovbärfisens nymf är riktigt vacker.

En större björkbärfis var också ute på vift.

En blå fluga med röda ögon i gul omgivning. Det blir RGB det! ;-)

På ett grönt blad satt en annan rödögd fluga med en gul blomma som bakgrund.

Rödfibblan blommade vackert. Men man får se upp med dom, så att man inte plötsligt hara BARA rödfibblor...

Visst är han en riktig tuffing den här flugan!

Jag blev riktigt förtjust i våra spindlar när jag var ute med kameran. Här en presentspindel.

 Jag återkommer till spindlarna längre fram.

Vi hörs!

Juli – makromånad!

Under vintern har jag mitt Canon 100-400L som normalobjektiv. Alltså det som normalt sitter på kameran. När våren och fjärilarna kommer byter jag från en normal till två, 70-300L och mitt Sigma 150mm makro. Man behöver någonting för att hålla igång kroppen och knoppen, för mig är det fotograferandet och inte minst makrofotograferandet som står för det. Här kommer litet från juli 2014.

Parasitflugan avslutade juni och får inleda juli med ett porträtt.

Det finns tämligen färglösa flugor,

och det finns dom kör med metallic-lack

Styltflugor är små, små kryp som gärna håller till i tomtens undanskymda vrår, i skydd för allt för hård vind och därmed ljus. Det där med vinden är ju bra, det blir tillräckligt många eder över motiv som bara försvinner ur sökaren precis när man börjar få till skärpan ändå. Att ljuset också skyms bort är ju mindre kul, för att få någorlunda skärpedjup vill jag helst ha bändare 8 och gärna 11. Då drar ISO iväg när det är skumt! Men det är bara att köra på! Här är en som tar igen sig i gott ljus för en gångs skull.

Styltflugehanarna hovrar ovanför sina utsedda partners,

och man kan se hur de laddar upp

mer och mer,

för att sedan dyka ned på honan, koppla en rejäl bensax och leverera paketet. Det går oerhört snabbt, jag hann inte med, här är han på väg upp igen efter utfört verk.

Många flugor finns det, här är en snäppfluga av något slag.

Och tittar man noga kan man få se Darth Vader kravla omkring i klöverblommen!

Trollsländor finns det av många olika slag här i Skåne-Alperna, som gulfläckad ängstrollslända

Här i porträtt

Några sommarflugor får paradera här i slutet, först frukost i det blå – en cikoriablomma.

Ännu en snäppfluga

Och den charmige Tutiletute med dubbla signalhorn i pannan.

Vi hörs!

Tillbakablick på 2014, maj månad.

Majs ljuva knoppar heter en trevlig TV-serie från 90-talet med bland andra David Jason, kanske mer känd som kommissarie Frost. Men när det gäller väder och mig, då leder ljuvliga maj framför Frost ;-) Samma gäller för vår kisse Nicke. Här är han när han första dagen i maj skådar in i den väntande sommaren.

Han njuter av värmen, och ibland tar leklusten över och han far upp i ett träd.

Det var kallt länge, men i maj kom värmen till Skåne-Alperna på riktigt. Äppelblom slog ut,

och en domherre sjöng vackert på balkongräcket.

Efteråt fick han rätta till sina äppelknyckarbyxor.

Till och med maskrosbollar är vackra i majs härliga väder! ;-)

Hägg är vanlig här, det finns gott om både buskar och riktigt stora, höga träd.

Kastanjen har vi velat hit och dit om länge, ska den vara kvar eller fällas? Vi har bestämt att den får vara kvar, vi vill inte bli av med hjortarna som kommer på kastanjeparty om hösten.

Jag är svag för att gå runt med makroobjektivet på kameran och spana efter insekter. I maj började dom komma i gång, här en välbyggd fluga

Och här en betydligt smäckrare representant för insektsvärlden

Vi hörs!

Otäckt orosmoment måste omintetgöras!

Oftast har vi det ganska fridfullt här i Skåne-Alperna. Som här, där stor och liten fridfullt delar på käket.

Eller när flockar med bergfink, bofink, grönfink och gulsparvar kommer. Rörigt kan det bli men på ett stillsamt sätt. Gulsparvarna sitter ofta i lugn och ro en stund.

Men vi har ett nytt orosmoment. När Gamla Sovrummet renoverades till Digitala Rummet byttes fönstren ut, och nu finns tre stora rutor. Som dessvärre speglar himmel och buskar… Det fick den här lilla titan känna på idag, när den försökte gena till träden en bit bort.

Som väl var repade den sig efter en knapp kvart, men något måste göras för att förhindra sådant här.

En nötväcka behövde ingen ruta för att åstadkomma onaturliga huvudställningar. Den satte sig i hasselbusken och körde sedan enligt Hasse & Tages ”Fänrik Stål”, där Gösta Ekman berättar om sergeanten som ”genom hälsning medelst huvudvridning vred nacken av sig själv och dog”. Det gjorde nu inte nötskrikan, men jag undrade nästan... Och nej, jag har INTE photshopat huvudet.

När jag stod vid fönstren och spanade, gick plötsligt höklarmet. Det sprutade småfågel åt alla håll, tyvärr tog en talgoxe fel väg och smällde in i en ruta. Den singlade in i buskaget på darrande vingar och låg sedan helt stilla. Jag var ganska övertygad om att den dött, även om jag sett under ske vid liknande olyckor förr. Men hur det var, efter tio minuter började den röra på sig, och efter tjugo minuter flög den sin väg efter att ha ”druckit” litet snö.

Det här problemet måste lösas! Vi vill ju inte lura våra matgäster i en farlig fälla! Jag ska prova att hänga upp några CD/DVD-skivor i takskägget utanför fönstren, som rör på sig och förhoppningsvis gör att fåglar inte väljer den vägen. Rovfågelprofiler klistrade på rutan tror jag inte riktigt på, småfåglarna brukar ganska kvickt räkna ut vad som är falskt och äkta i kända omgivningar.

Ni slipper inte, det blir en blåmes i dag också!

Vi hörs!

Tvära svängar, tio grader hit och tio grader dit!

Jisses! Det var ett tag sedan, upptäckte jag när jag bloggade iväg julkortet. Jag måste skärpa mig med bloggeriet!

Här i Skåne-Alperna har vi haft en lång, mörk och blöt höst. Hösten varade nästan till jul, innan SMHI proklamerade vinter även för oss. Det milda och blöta vädret höll i sig över julafton, regn och runt 10 grader varmt. Men så kom juldagen, och hade kyla med sig. I dag på annandagens morgon hade vi tio grader igen, men nu minus!  Blir till att stoppa undan shorts och T-tröjor…

Titan som kom till matningen i förmiddags hade härligt blå himmel som bakgrund när den kalasade på kaprifolbär. Förrätt till fågelfröna vi bjuder på, kan tänka.

Det kommer många gäster till matningen, av alla de slag. Nötskrikorna kom ett helt gäng idag. Bilden ljuger för dom höll definitivt inte fred sinsemellan, tvärt om, dom bråkade friskt.

Det var dom inte ensamma om… Rådjurskidet som kom tillsammans med sin mor för att kalasa på kringsprätta fågelfrön blev ordentligt utskälld av en koltrast som ville ha allt för sig själv.

En och annan håller sig i alla fall lugn, gulsparven satt lugnt och hörde på koltrastens utläggningar om hänsynslösa bufflar till rådjur.

Efter en stund tröttnade rådjurskidet på tjatet och satte fart på koltrasten. Ett par snabba steg framåt av kidet fick koltrasten att ta snabbt adjö och bege sig till något högre höjder. Inledningen kan ses nedan.

En av blåmesarna blev plötsligt Stålmesen – inte värt att jag skriver Supermesen, det KAN ju missförstås – och  gjorde sig beredd att kasta sig in i bråket om maten i fröautomaterna.

Men han begrundade sitt beslut när han såg det blida rådjurskidet förvandlas till en rasande fågeljägare, och ändrade genast attityd till något mer änglalikt.

Fru koltrast körde den milda stilen hela dagen, och satt i hasselbusken för att få litet solvärme av de futtiga strålar som nådde ner.

Väl skyddat under buske, rådhusvin och kaprifol satt flera av fåglarna då och då för att smälta snöflingor och på så sätt få i sig vatten.

Än så länge finns rinnande vatten i bäcken en bit bort, men det har redan frusit rejält där, massor med vackra formationer finns under den gamla "ko-rännebron". Nåja, våran källa på tomten och ett par till i omgivningarna brukar hålla isfritt hela vintrarna.

Vi hörs!