Utter och kungsfiskare i Vattenriket, Kristianstad.

Utter och kungsfiskare. Två djur man som amatörfotograf inte precis snubblar över. När jag för fem år sedan läste att utter finns i omgivningarna här i Skåne (http://www.expressen.se/kvp/det-varas-for-uttern/) tänkte jag att det vore ju en dröm att få syn på. Kungsfiskare har jag sett fantastiska bilder på här på Fotosidan, själv har jag aldrig sett någon, än mindre har jag plåtat någon. Eller, hade menar jag.

När Naturum Vattenriket byggdes blev kungsfiskaren en symbol. En bjässe sitter högt upp på en påle när man svänger in på parkeringen. Keramisk tror jag, men sitter där gör den.

För en tid sedan kom en utterhona med två ungar till Naturum Vattenriket, mitt i Helgeå och närapå mitt inne i Kristianstad. Och kungsfiskare började visa sig där regelbundet. Uttrarna har väckt stor uppmärksamhet så klart, och ”ALLA” har varit där och fotograferat. Utom jag, då. Tills i förrgår, då åkte jag dit i vinterkylan. Och bilder fick jag, både på utter och kungsfiskare! Det kändes närapå magiskt att skriva in de båda nya nyckelorden i Lightroom...

Efter det kunde jag ju inte hålla mig, utan åkte dit igen i går för att frysa halvt ihjäl i den skånska vintern, men ha fantastiskt kul. Och bilder blev det igen. En av uttrarna är en riktig linslus! Bild på kungsfiskare blev det också. Det finns två där, den i går var den som skadat vingen. Det syns på bilden att det inte står rätt till. Den klarar att flyga och att fånga fisk, jag såg själv när den tog en. Förhoppningsvis kan det töa ett tag nu, så att stackaren inte dyker i nyis och slår sig än värre.

Nu har dessutom en fjärde utter dykt upp (bokstavligen!) bland de tre första. En hane? En ny omgång utterbarn på gång? Tänker mamma utter stanna vid Naturum Vattenriket? Hoppas kan man ju, och att de har ett helt fantastiskt fiskafänge där ger näring åt hoppet!

Jag har lagt ett par bildspel från de härliga morgnarna på min hemsida, http://www.linnekulla.se/

Ha det gott i väntan på våren!

Vintern fortsätter, isrosorna blommar.

Termometern håller sig på minussidan både dag och natt, och ska enligt vädersiarna göra så ett tag. Det är inte så vanligt här i Skånealperna numera, det brukar vara ett evigt hattande mellan tö och frost som gemensamt bygger upp ett inte särskilt roligt väglag i omgivningarna. Då är det bara att spänna broddarna på stövlarna.

Jag är ingen vinterälskare precis. Som barn älskade jag vinter, och när min farbror sa att dom milda, disiga Skånevintrarna var bra, ”Det är så mjukt och skönt...” sa han, tyckte jag att han var obotligt korkad. Numera har jag anammat hans synsätt.

Men OK, så här med någon minusgrad och några centimeter snö går det att stå ut med vintern. Det är ljust, rent och fint. Veckodammsugningen går mycket lättare när folk, hund och katt inte drar med grus, lärkbarr, rester av höstlöv och annat mög in efter utevistelser.

Och riktigt tjusigt var det på bilrutan i förmiddags. Jag hade inte den tid jag skulle velat ha för att fånga de vackra isrosorna, när vinkeln stämde för skärpedjup stämde den definitivt inte för motivframhävande. Då ska man inte ha begränsat med tid om det ska bli fina bilder, men här kommer ett par exempel i alla fall.

1.

2.

Dagens blåmes är från igår.

3.

Vi hörs!

Snö i Skåne-Alperna...

Ibland går önskningar i uppfyllelse. Senaste bloggen avslutade jag med att jag nästan längtar efter snö för att få slut på mörkret. Och i går morse kom vi upp till det här.

1.

Man får tänka sig för när man önskar... En blåmes såg sig om och begrundade vad som tornade upp sig bakom honom.

2.

En svartmes höll en lång utläggning om vad han tycker om snö och vinter.

3.

Sedan vände han sig mot mig och undrade ”Eller hur?” Visst ser han ut som ett litet troll?

4.

Det dröjde inte länge förrän dekorationerna på trädens grenar drösade i backen och snön blev allt blötare. I dag har snöandet fortsatt, liksom töandet. Skånsk vinter är här i sin prydno, kallt, mörkt, blött, skitigt, rått och jäkligt. SMHI:s långtidsprognos säger tö – frost –tö – frost – tö – frost för de närmaste dagarna. Suck.

Vi hörs.

Regn, regn och regn. Med litet slask emellan.

Ja, så har vi haft det den senaste tiden. Just nu passerar ett rejält nederbördsområde ser jag på DMI:s radarbild. Med blötvädret och molnen kommer mörkret. Inte lätt att få till några bilder...

Ute fortsätter blåmesarna att knapra på hasselhängen.

1.

Gulsparvarna håller sig mest till fröautomaterna, emellanåt vilar dom i buskaget. Den här herrn såg ut att vara sur både av och på vädret.

2.

En annan var mer vänligt inställd. Eller om han bara resignerat kanske.

3.

Svartmesen den stackaren såg både våt och arg ut.

4.

Dagens sista blåmes spanar efter bättre tider...

5.

Enligt SMHI:s långtidsprognos ska det bli snö och minusgrader framåt tisdag - onsdag i nästa vecka. I går sa dom att det skulle komma på söndag, det varierar i tiden. Vi får väl se vad det blir i verkligheten. Jag är så trött på detta eviga mörker så jag börjar snart se snö som en ljusets befrielse... ;-)

Vi hörs!

Nu har det lugnat sig och återgått till det vanliga.

Vädret alltså. Vi hade tur med stormen, den kom i exakt rätt vinkel för att vindarna skulle gå ovanför oss, åsen skyddade bra. Och strömmen har vi fått behålla hela tiden! På E-ons avbrottskarta har vi varit omgivna av röda pluppar men klarat oss. Tidigare räckte det med en laber bris och/eller litet duggregn (jaja, litet mer då) för att strömmen skulle försvinna men sedan dom grävde ned kablaget har vi klarat oss helt undan.

Jag återgår också till det jag höll på med och lägger upp novemberbilder. Regnat har det sannerligen gjort, och mörkret har varit deprimerande. Men 2 november tittade ljuset fram en stund, och jag fick en bild på Linnekullavägen, upp mot Ringmuren. En halvcirkelformad anläggning som Önos-grundaren anlade som helikopterlandningsplats, att använda när han ville lyssna till forsen i Linnekullabäcken .

1.

En blåmes måste jag ju ha med! Den här fick syn på mig och hojtade ”VA??!!! Paparazzo!” innan den försvann.

2.

Kaprifolbär fanns fortfarande, titan lät sig väl smaka.

3.

Gärdsmygar håller till i några rishögar, kommer ibland fram till matningen.

4.

Domherrarna bryr sig inte så mycket om fröautomaterna så länge det finns ”naturlig” föda. De här båda herrarna rök ihop om en samling nässelfrön.

5.

27 november var det dags igen. Det regnade ordentligt, men så slutade det och det blev ljusare. Amba och jag begav oss till Hästahagen, precis när vi kom fram där man ser ut över ett kalhygge bröt solen aningen igenom molntäcket. Hela hygget blev som försilvrat med tillhörande miljoner diamanter. Helt omöjligt att fånga med kameran – i alla fall för mig, jag provade inte ens – men jag fick i alla fall med den döda hasselbusken som sträckte armarna mot solen och jublade ;-)

6.

Ett par ögonblick senare bröt solen igenom helt och förtrollningen försvann. På vägen tillbaka hittade jag ett spindelnät inne i buskaget där litet av stämningen dröjde kvar.

7.

Bofink,

8.

Grönfink,

9.

och nötväcka får avsluta november. Och hela återblicken på 2014, december har jag redan klarat av när jag kom igång här igen för ett tag sedan.

10.

Vi hörs!