Storskrake

Storskrake (Mergus merganser) är en vattenlevande fågel som tillhör underfamiljen Merginae.

Storskraken är stor och lång med en längd på 58–68 centimeter, ett vingspann på 78–94 centimeter och en vikt på 1 200–2 000 gram. Den har lång hals men drar ofta in halsen när den simmar varför den då ser korthalsad ut.

I flykten påminner den mer om lom eller dopping än om andra änder med sin långa utsträckta hals, raka flyktbana och grunda, snabba vingslag.

Näbben är lång, smal, rund, röd och övre näbbhalvan har en nedåtböjd svart liten krok i spetsen. Näbben har lameller i form av sågtänder, som åtminstone i överkäken är riktade bakåt. Den utgör ett mycket kraftigt griporgan som är lämpligt att ta tag i och hålla fast små fiskar med.

Den adulta storskrakshanen i praktdräkt har mörkgrönt huvud, svart rygg och nästan vita vingar. De undre kroppsdelarna är vita med en laxrosa anstrykning under vintern och början av våren. Den adulta honan har rödbrunt huvud, vit haka, askgrå ovansida och vit undersida. Huvudets nackfjädrar är mer eller mindre förlängda och honan har mycket längre nackfjädrar än hanen.

Storskraken vistas vid både sött och salt vatten. Under häckningsperioden lever de parvis och övrig tid i flockar. Boet placeras ofta i håligheter i träd eller trädliknande holkar, och honan lägger vanligtvis sju till åtta gulaktiga ägg.

På hösten samlas ofta stora flockar av denna fågel och bedriver ett slags gemensamt fiske. Alla fåglarna bildar då en linje som är parallell med stranden och simmar in mot land under oupphörligt dykande och plaskande med vingarna. På detta sätt driver de småfisken framför sig för att fånga den nära land.

Storskraken lever främst av mindre fiskar.

Se fler bilder på min sida  vigg5.se

Ormvråk

Ormvråk (Buteo buteo) är en medelstor hökfågel

Ormvråken är jämte sparvhöken Sveriges vanligaste rovfågel och häckar i stora delar av den trädklädda delen av Sverige och saknas i fjällen. Den svenska populationen består av omkring 35 000 par. Merparten av Sveriges ormvråkar är kortflyttande flyttfåglar som har sina vinterkvarter i Europa, men i södra Sverige och särskilt i Skåne övervintrar ormvråken. Vid milda vintrar förekommer den även på västkusten.

Ormvråken föredrar skogens randområden, det vill säga skog som gränsar till exempelvis åkrar, sjöar, hyggen eller myrar. Vanligast förekommer ormvråken i uppbrutet landskap med spridda träddungar.

Om det råder brist på föda, kan, precis som hos många andra rovfåglar, den svagaste ungen dödas, för att fungera som föda åt den starkare ungen. Annars är det i allmänhet så, att rovdjur inte ger sig på sin egen art.

Den jagar främst genom att spana ifrån en utsiktsplats och sedan snabbt slå sitt byte, men det förekommer också att den ryttlar. Den uppsöker också as, speciellt vintertid.

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se  Rovfåglars

Är det vår

Vitsippan  blommade  den14-4

Sädesärlan  kom 13-4 

Blåsippa 

Forsärlan  kom den 5-4 

I dag den 31 mars våren är på gång

Idag tittade den lilla söta Blåsippan fram  på en skyddad  plats  Krokus börja  titta fram  Vintergäck  tittar fram i snön Is  i forsen  och Knipparet simmar   EN TREVLIG PÅSK AFTON TILL ALLA PÅ  FS 

Fler bilder finns på min sida vigg5.se

Är våren i sikte

Här i Norra Skåne  är våren på  gång  men här  en del  snö 

Fler bilder finns på min sida vigg5.se

Tran paret är på plats 

den 27 mars 

Igår den 29 mars