Nötväcka

Nötväcka (Sitta europaea) är en liten fågelart i familjen nötväckor som häckar över stora delar av Palearktis. Det är en satt fågel, med stort huvud, kort stjärt, lång spetsig näbb och starka fötter. Ovansidan är blekt blågrå, ansiktet vitt, undersidan ljusare i vitt eller orangebeige och den har svart ögonbrynsstreck. Arten delas upp i ett tjugotal underarter.

Liksom andra nötväckor födosöker den efter insekter på trädstammar och grenar, och har förmåga att röra sig med huvudet före nedför träd. Frön och nötter utgör en betydande del av dess vinterföda och om hösten lägger arten denna föda på lager. Under vinterhalvåret besöker den gärna fågelbord. Boet placeras i en trädhåla. Arten är vanlig och det finns ingen oro för dess fortlevnad i de större delarna av dess utbredningsområde.

Nötväckorna lever parvis eller i mycket små sällskap i skog, helst där höga träd är blandade med lägre, men kommer också fram till bostadsområden. Den är flitigt i rörelse och håller sig gärna nära andra fåglar, framför allt mesar och trädkrypare, som den börjar stryka omkring med under hösten.

Nötväckan klättrar bra uppåt, nedåt och åt sidorna. (Bland fåglar i Sverige är den ensam om att kunna klättra och t o m hoppa nedåt med huvudet före - ett bra kännetecken). Den lever av insekter som den hittar i trädens barkspringor. På hösten äter den också av säd, frön (gärna fettrika frön som solrosfrön och körsbärskärnor), nötter, ollon och liknande. Detta kan de fästa i någon trädspringa och hacka sönder för att komma åt kärnan, som de sväljer ned bitvis. Den sitter ofta på nöten och hackar. Den har stark näbb. Till vintern samlar den förråd (på flera olika ställen) i ihåliga träd, springor, tak o. s. v. Sitt bo bygger nötväckan i hål (oftast i träd). Den använder gärna gamla hackspettbon. Är ingången för stor, muras den igen med våt jord eller lera till lämplig bredd.

                                                             ********************************

Förstora 

                                                            ********************************

Nyckelpigor

Nyckelpigor (Coccinellidae), en familj i ordningen skalbaggar. Det finns mer än 4 500 arter i världen.

Nyckelpigor har ett karakteristiskt utseende med sina ofta färgrika täckvingar, vanligen med ett tydligt prickmönster. Färgen varierar betydligt; oftast ingår några av färgerna svart, rött, gult och brunt. De är tämligen små skalbaggar, längd mellan 1 och 10 millimeter, med korta ben och antenner och nästan halvklotformig kropp.

Många nyckelpigor används inom biologisk bekämpning för att hålla efter bladlöss och sköldlöss. Å andra sidan finns det arter, till exempel Subcoccinella vigintiquatuorpunctata, tjugofyraprickig nyckelpiga, som kan uppträda som skadedjur på sockerbetor och klöverväxter.

                                                                            **********************

                                                                             ********************

                                                                       ******************

                                                                         *********************

Förstora 

En frusen blomma

I dag den 21/11 Hade vi frost imorgon snö  

                                                                         **********

                                                                       ***********

                                                                         ***************

                                                                         **************

                                                                          *****************

Förstora 

                                                                         ****************

Sällsynt Snögås med svart fas

Snögås (Anser caerulescens) är en fågel i släktgruppen gäss. Ny forskning placerar den ibland i släktet Chen.

Snögåsen blir mellan 60 och 75 centimeter lång och har en vikt mellan 2 500 och 4 000 gram. Den har orangerosa näbb och fötter. Snögås förekommer i två morfer. En adult fågel i ljus morf har helvit fjäderdräkt och svarta handpennor. På en adult fågel i mörk morf, som också kallas "blågås", är bara huvudet, övre delen av halsen och stjärtspetsen vit. Resten går i brunt med blå och grå inslag. Det förekommer också mellanformer mellan dessa båda morfer.

Snögåsen häckar i nordvästra Grönland, norra Kanada och Sibirien. Den övervintrar huvudsaklig i USA. Sällan träffar man denna art i Europa. Vid flyttningen finns stora flockar med några tusen djur.

Vid slutet av maj bygger snögåsen sitt bo på marken. Boet består av lav och fjädrar. Den lägger mellan fyra till sex ägg som nästan är vita. Honan ruvar i cirka tre veckor och vårdar sedan ungarna ytterligare i sex veckor. Snögåsen blir könsmogen efter tre år. Som föda tar den gräs, frön och rot.

                                                          ******************************

                                              **********************************

Förstora 

                                         **********************************

Stjärtmes

Stjärtmes (Aegithalos caudatus) är en tätting i familjen stjärtmesar.

Stjärtmesen är insektsätare året runt. Den lever främst av leddjur och föredrar ägg och larver av malar och fjärilar. På hösten kan den även äta växtmaterial.

Utanför häckningssäsongen, vilken tar slut i juni-juli, formar stjärtmesen kompakta flockar på 3 till 30 fåglar, som består av familjemedlemmar (föräldrar och ungar från föregående häckningssäsong) tillsammans med de extra adulta individerna som hjälpt till att föda upp kullen (se nedan). Dessa flockar är revirhävdande och försvarar reviret gentemot andra flockar. Under kalla vinternätter trycker flockmedlemmarna ihop sig för att hålla värmen.

Under februari–mars delar flocken upp sig och bildar par för att försöka häcka. Ofta stannar hanarna kvar i vinterreviret medan honorna vandrar till omkringliggande revir.

Stjärtmesen bygger ett konstrikt hopfogat, övertäckt bo av fyra olika material: lav, fjädrar, spindelväv och mossa. Boet består av en flexibel säck med en liten rund öppning upptill. Boet hängs mellan grenar, antingen lågt i törnen och eller högre upp i grenklykor. Mossan och spindelnätet ger boet stabilitet och gör att konstruktionen fäster mot grenarna. Den fäster hundratals bitar av blek lav på utsidan - vilket kamouflerar boet - medan insidan fodras med mer än 2000 dunfjädra.

Den lägger vanligtvis 8-12 ägg per kull, men 6 till 15 ägg har observerats. Äggen är glansigt vita med röda fläckar och honan ruvar dem ensam i 13-17 dagar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som blir flygga efter 14-15 dagar. Bopredation är vanlig och bara 17% av häckningarna lyckas.

Par som misslyckats med sin häckning har tre val: att försöka igen, helt överge häckningen eller hjälpa ett annat par som häckar i närheten. Studier har visat att par som misslyckats med sin häckning skiljs åt och hjälper besläktade hanar med häckningen och att de känner igen varandra på läte. De häckningar som får hjälp har större häckningsframgång.

Som andra mindre tättingar blir den vanligtvis inte så gammal men sällsynt kan de bli uppåt 10 år.

                                                                  *****************************

Förstora 

                                                  ********************************