Hovs Hallar

Hovs hallar är den yttersta delen av Hallandsåsen, där den möter havet på Bjärehalvön mellan Båstadoch Torekov, som båda ligger på cirka 10 km avstånd. Hallar är ett äldre namn för hällar (klippor), och har bland annat givit namn åt landskapet Halland. Vid Hovs hallar finner man bevis för havets nedbrytande (eroderande) kraft, där åsen får sin tvära avslutning i ett 1,5 kilometer långt klipparti med grottor ochklapperstensfält.

Vid Arilds port, en klippformation som blivit ett landmärke, störtar klipporna brant ned i havet. Här finns klippformationer från 10 meters höjd upp till hela 30 meter. Den populära badklippan, som är ensam i sitt slag, är mellan 4,5 och 5 meter hög

Den första scenen i Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet där riddaren Antonius Block spelar schack med Döden, spelades in vid Hovs hallar.

                                                                                       ****

                                                                                     ****

                                                                                  ****

                                                                                      *****

Förstora 

Snapphane

Svend  Povlsen  Står staty vid kyrkan i Verum 

                                                                      ******

Svend Povlsen eller Svend Gjönge Povlsen, kallades även Göingehövdingen, var en känd snapphane och friskyttekapten. Född ca 1602 (enligt vissa uppgifter 1610), död ca 1679 (enligt vissa uppgifter 1681). Han föddes antingen i Halland eller i Göinge härad i Skåne. Han deltog 1644 i Horns krig där han först tjänstgjorde som sergeant i ett kompani från Göinge som opererade på Hallandsås. Senare avancerade han till fänrik vid ett dragonkompani. 1653 blev han korpral vid ett skånskt fotfolkskompani och 1657 befordrades han till sergeant, senare fänrik. I juni samma år skrev han under ett dokument som visar att han uppnått kaptens rang och förde befäl över en dragonskvadron. De stred mot svenskarna vid gränsen motHalland och särskilt vid striderna vid Genevad bro och Kattarp visade han mod.

Efter kriget bosatte sig Svend Povlsen i Laholm där han gifte sig med änkan till löjtnanten Lauritz Christensen. Efter att ha gjort konkurs i Laholm flyttade han till Knäred. 1657 tog han värvning hos danskarna och kom överens med Holger Vind på Kronborgs slott om att ställa upp ett friskyttekompani på 100 man huvudsakligen värvade från södra Halland.

På Själland 1658 fick han till uppdrag att resa sydsjälländarna mot den svenska ockupationen. I början av det skånska kriget var Svend kapten på Stevns, och samma år erbjöd han sig att värva ett kompani dragoner i Skåne och tilldelades då majors grad. Men han insjuknade, och värvningen rann ut i sanden. 1661 skänkte den danske kungen honom Lundbygård vid Vordingborg. Han var ingen bonde och 1673 fick han gå ifrån hus och hem och fick istället en liten pension av kungen. Han levde fortfarande 1679.

                                                                                     ****

Förstora 

Porträtt av Alpacka

Alpacka (Vicugna pacos) är ett domesticerat kameldjur från Anderna som är besläktat med vikunja. Alpacka avlas för sitt mycket fina hår som ofta kallas alpackaull.

Anfadern till den domesticerade alpackan är den utrotningshotade vikunjan (Vicugna vicugna). Alpackan beskrevs först med det vetenskapliga namnet Lama pacos men DNA-studier har med säkerhet fastställt att den inte är släkt med lama varför alpackan idag placerades i släktet Vicugna. Det finns två typer av alpacka, suri och huacaya.

Alpackan har en partåig fot med trampdyna och två klor. Alpackans tänder växer ibland mer än vad de naturligt kan hålla efter med kost utan måste få sina tänder manuellt slipade. Hingstarna får vid 4 års ålder kamptänder som filas ner eller sågas av med en diamanttråd. Alpackornas grundfärger är vit, svart och flera grå och bruna nyanser samt rosagrå och stålblå.

Suri får ull som formar sig i pennor som kan liknas vid Dreadlocks. Huacaya har en mycket fin och ull som blir mycket tät.

Alpackor har ett rikt "språk" bestående av hummande läten, som ibland kan låta likt en människa som talar med handen för munnen. De har ett varierat kroppspråk där de höjer och sänker huvudet och vinklar öronen på olika sätt. Alpackor kan likt lamor "spottas". Det är inte saliv inblandad i deras spott utan de kräks upp magsyra och halvsmält maginnehåll. Alpackorna är ovilliga att spotta och gör det då nästan uteslutande mot andra alpackor och mycket sällan mot människor.

En alpackas dräktighet löper vanligtvis över 50 veckor men kan variera ±14 dagar och hondjuret betäcks vanligtvis två veckor efter sin förra födsel och föder på så sätt ett föl varje år. Tvillingfödslar är ovanliga (cirka 1/2000) och få tvillingföl överlever.

Alpackor är mycket utpräglade flockdjur och måste leva tillsammans med andra alpackor. En stressad alpacka kan få magsår som inte går att bota. En alpacka har en förväntad livslängd på 20-25 år.

                                                                                    ****

                                                                                          ****

Förstora 

Rörträd

                                                                                   ****

                                                                                          ****

Förstora 

Ladusvala

Ladusvala (Hirundo rustica)  Ladusvalan är en tättingmed ett distinkt utseende med blå ovansida, lång, djupt delad stjärt och böjda spetsiga vingar

Ladusvalan är en fågel som trivs i öppna landskap och häckar ofta i byggnader uppförda av människor. Den bygger ett skålformigt rede, av bland annat lera, i lador eller liknande byggnader och livnär sig avinsekter som den fångar i flykten.

Denna art lever i nära anslutning till människor, och dess vana att äta insekter har medfört att människorna ofta haft en tolererande inställning till arten. Detta stärktes förr även av vidskepliga föreställningar kring fågeln och dess bo. Det finns många hänvisningar till ladusvalan i litterära och religiösa verk, både på grund av att den lever i människans närhet och på grund av dess tydligt märkbara årliga flyttning.

 Ladusvalan är Sveriges vanligaste svala. Den häckar över hela landet ända upp till Torne lappmark i norr. Den är allmän i södra och mellersta Sverige, men mer sparsam i Norrland. De svenska ladusvalorna övervintrar i mellersta och södra Afrika och de återkommer till Sverige som den tidigaste svalan i slutet av april eller början av maj.

En hane är 17–19 centimeter lång inklusive 2–7 centimeter långa yttre stjärtpennor. Den har ett vingspann på 32–34,5 centimeter och väger 16–22 gram. Den har skimrande stålblå ovansida och rödbrun panna, haka och strupe, som avskiljs från de smustvita underdelarna av ett brett mörkblått bröstband. Den känns igen på att de yttre stjärtpennorna är mycket långa, vilket gör stjärten mycket djupt kluven.

                                                                                          ***

                                                                                               ***

                                                                                               ***

Förstora