Ormvråk

Ormvråk (Buteo buteo) är en medelstor hökfågel

Ormvråken är jämte sparvhöken Sveriges vanligaste rovfågel och häckar i stora delar av den trädklädda delen av Sverige och saknas i fjällen. Den svenska populationen består av omkring 35 000 par. Merparten av Sveriges ormvråkar är kortflyttande flyttfåglar som har sina vinterkvarter i Europa, men i södra Sverige och särskilt i Skåne övervintrar ormvråken. Vid milda vintrar förekommer den även på västkusten.

Ormvråken föredrar skogens randområden, det vill säga skog som gränsar till exempelvis åkrar, sjöar, hyggen eller myrar. Vanligast förekommer ormvråken i uppbrutet landskap med spridda träddungar.

Om det råder brist på föda, kan, precis som hos många andra rovfåglar, den svagaste ungen dödas, för att fungera som föda åt den starkare ungen. Annars är det i allmänhet så, att rovdjur inte ger sig på sin egen art.

Den jagar främst genom att spana ifrån en utsiktsplats och sedan snabbt slå sitt byte, men det förekommer också att den ryttlar. Den uppsöker också as, speciellt vintertid.

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se  Rovfåglars

Är det vår

Vitsippan  blommade  den14-4

Sädesärlan  kom 13-4 

Blåsippa 

Forsärlan  kom den 5-4 

I dag den 31 mars våren är på gång

Idag tittade den lilla söta Blåsippan fram  på en skyddad  plats  Krokus börja  titta fram  Vintergäck  tittar fram i snön Is  i forsen  och Knipparet simmar   EN TREVLIG PÅSK AFTON TILL ALLA PÅ  FS 

Fler bilder finns på min sida vigg5.se

Är våren i sikte

Här i Norra Skåne  är våren på  gång  men här  en del  snö 

Fler bilder finns på min sida vigg5.se

Tran paret är på plats 

den 27 mars 

Igår den 29 mars 

Hökuggla

Hökuggla (Surnia ulula) är en fågel som tillhör fågelfamiljen ugglor.

Hökuggla är 35-43 cm lång och har ett vingspann på 69-82 cm. Hannar väger i genomsnitt ungefär 270 gram och honor 320 gram. I flykten har den med sin långa stjärt och vingform en höklik silhuett vilket gett den dess trivialnamn. Dock har den ett proportionellt större huvud än hökarna men i jämförelse med många ugglor ett ganska litet och runt huvud. Den har gul iris och ljusgul näbb. Ögonkransarna är vita, med svarta borst. Huvudet och halsen är svartaktiga på ovansidan, med vita fläckar. För övrigt är den brun på ovansidan, med vita fläckar och vit på undersidan, med mörka tvärlinjer. Vingpennorna är bruna, med vita fläckar. Stjärten är brun med vita tvärband. Juvenilen är något mer gråbrun och har inga tydliga linjer på undersidan.

Liksom andra ugglor har hökugglan en rad ganska olika läten. Fågeln sjunger under parningsleken med öppen näbb och reser fjäderdräkten under näbben. Den vippar upp och ned med stjärten och rör sig ryckigt i träden. Sången som hannen utstöter för att markera revir är distinkt och liknar ett rullande ”ho ho hoho y y yyyyyy”. Detta rop börjar jämförelsevis lågmält och stiger i ljudstyrka. Om ett par träffas är sången kortare och utförs ibland i duett. Under parningsleken har honan ett tiggläte vilket påminner om ett hest ”chät”. Ungarnas rop när de tigger om mat är däremot ett ”tschschui-epp”. Läten för att skrämma bort fiender och vid strider mellan artfränder är fräsanden eller klappranden med näbben.

Hökugglan är Jämtlands landskapsfågel.

Fler bilder  på min sida vigg5.se