Säsongsavslut!

Efter att ha behövt äta matsäcken hemma vid två tillfällen så gav jag upp.
Ville ju så gärna göra ett säsongsavslut vid Hjälstaviken över dagen. Men det blev inte så då man bör vara utvilad för att orka köra de 16 milen enkel resa...och då jag skulle åka själv blir det ännu viktigare med god sömn.
Jag har svårt med sömnen i vanliga fall och lite svårare sedanjag började knapra kortison för att inte tala om när jag MÅSTE sova ett antal timmar för att gå upp tidigt.
efter andra missen var jag riktigt ledsen. Till och med min icke fågelskådande eller fotograferande man erbjöd sig att skjutsa. Men jag tycker nog att det kan bli lite stress över att liksom bli klar med pippisarna.

Nu bestämde jag mig för att fråga Ing-Marie om vi skulle ta två dygn på Ekolsunds slott innan vintertid börjar.
Så blev det, ondag- fredag. Men de dagar vi halvt bestämt såg ut att blåsa och regna bort så det blev hastigt och lustigt att under söndagen ändra till att åka måndag-onsdag.
Snurrigt och stressigt värre men numer är vi van att packa mat och kläder så det gick över förväntan.
Detta utspelade sig vecka 43.

Det blir många bilder av varierande kvalitet men det lite som dokumentation för mig. Tyvärr sitter bara mitt tele på och det blir inga bilder från Ekolsunds slott vilket väl kanske hade varit på sin plats. Men så är det nu.

Efter att vi ätit medhavd mat och god kaka (I-Ms hantverk) så åkte vi ner till viken och spången.
Där kändes det ganska öde. Tomt på både fågel och folk kändes det som. Jag tappar lite hoppet och suget att fota men ändå mysigt i vassen och gömslet och visst händer det saker bland de få gäss som är kvar och några gräsänder och storskrakar finns ju alltid. Trots detta blev det många bilder till min "minnesdagbok" här på FS.

Blå kärrhök!
Det är alltid kul med rovfåglar, jag kan inte låta bli att fota även om det oftast är på för långt håll. Denna fina hona scannade av vassen nära gömslet.

Det var inte så många gäss kvar men ett litet gäng som låg i sjön blev med jämna mellanrum uppskrämda av havsörnarna. Vackra färger i löv och gräs börjar dt dessutom att bli.

Några grå hägrar befann sig lite här och där i viken. Emellanåt flög den förbi utanför gömslet.

Salskrakar!
Egentligen lite skämmigt. Men, jag la inte mycket tid till att fota dessa unga "knipor" som jag trodde att detvar utan att titta så noga. Jag har ju aldrig sett salskrakar mer än på bild och hade de vackra vita hanarna i minnet.
Men fick dagen efter lära mig attdessa faktiskt var salskrakar... och jag som och så vid något tillfälle sa till I-M att det nog var unga knipor. Hua så fel man kan ha.

Ny dag och fin morgon men inte med SMHIs löfte om dimma.
Ganska lugnt då alla gäss som flög in då vi lämnade kvällen innan nu flög ut innan vi hann på plats. Hmmm dåligt tajmat.... av gässen.
Så efter superhala 200 m på frostig spång kunde jag slappna av utanför gömslet och fota lite vass i morgonsolen.

Det är lätt att låta det bli för många exponeringar när morgonljuset strilar genom vassen. Här får räcka med dessa två.

Morgonsolen sol lyser mot naturen på andra sidan sjön ger magiska färger. Storskrakarna, salskrakar, en skedand och troligen en vigghona eller bergand ligger en bit ut i sjön.

Ägretthäger och salskrakar!
Möjligen fanns ett par ägretthägrar vid sjön men bara en gjorde sig besväret att visa sig hyfsat nära. Den landade och stod i princip på samma ställe hela dagen. Lite långt håll och svårt ljus, tycker jag.

Skäggmes, juvenil hane (tror jag)
Dessa är ju på nåt sätt huvudmålet med besöket i Hjälstaviken. Man får aldrig nog av dem. Visst var det ett gäng som visade upp sig en del men de var mest på spånngen som jag såg och jag är ju som jag är i kroppen med min reumatism så jag kan inte läga mig eller gå ner på huk för att få bra bilder.

Storskrakar!
Lite mysigt att gömslet finns, man kan alternera spång och gömsle. Här fiskade skrakarna utanför och fick sig en hyfsat stor gädda. Livat blev det, men bara en fick smaka.

Grå häger!
Så kom den flygandes igen. Den, eller om det var flera, verkade lite rastlös under dagen.

Havsörnen flög lite då och då och är inte längre en raritet att fånga på bild. Men det går inte att låta bli.

När jag satt i gömslet en lång stund så dök denna mörka and upp tillsammans med gräsänderna. Den verkade vara i par med en hane. Det lär vara en korsning med tamand enligt hjälp jag fått att artbestämma. Sådant som händer då och då.

En liten bensträckare och promenad på spången och lite lek med vassen.

Det blev inte så många fler bilder för mig denna långa dag. Trött och hungrig beger vi oss till slottet för medhavd mat, dryck och lite skön sömn senare på kvällen.
Sen ny dag!

Gräsänder fanns det gott om utanför gömslet och det finns olika sätt att säga god morgon!
Det var speciellt ett par där som ville säkra framtiden med avkommor. Det hände flera gånger under vår vistelse. Vet inte hur deras kärleksliv fungerar.

Plötsligt kommer duvhöken (tror jag) från buskarna mitt emot gömslet. Ingen höjdarbild men det gick inte att låta bli.



Äntligen kom skäggmesarna och var mycket mer på vasstråna. Men ändå inte lätta då de är i rörelse mest hela tiden.
Nedan kommer ett gäng bilder på sötnäbbarna.

Ja dessa visade upp sig hyfsat fint och jag kände mig äntligen nöjd.

Man träffar en hel del trevliga människor och det är kul och lärorikt.
Bland annat fick vi hjälp att hitta den berömda kattugglan som funnits där i flera år.
Vi har försökt att hitta den tidigare men inte lyckats.


Äntligen!!!

Tack för titten och hoppas att du orkade med denna långa blogg.
Ha det gott!

Hälsningar Lena! :-)

Trast som tröst!

Som tröst kanske är att ta i. De sabbar mina förväntningar istället. Rekordmycket rönnbär detta år på vår rejält stora rönn gjorde att jag såg fram mot tallbitar och sidensvansar.
Men så en dag var det fullt av trastar och jag tänkte väl att det räcker nog åt alla. På tre till fyra dagar var det slut på bären. Bara enstaka kvar.
Samtidigt var det ju ofrånkomligt att fota dessa. Det går inte låta bli. Vi har badrumsfönstret på övervåningen och fönster mot rönnen och eftersom det fortfarande inte var isande kallt ute så gick det bra att ha öppet.

Det var flest björktrastar och måste säga att de är mycket vackra. För mig en ofta förbisedd fågel. Kanske beroende på att de ofta finns i stort antal.



En stolt björktrast.

De är inte så bråkiga med varann så de blir inte mycket flaxande mer än bara "vingar uppåt sträck"

Det var även många rödvingetrastar.  Riktigt vackra de också. Har inte sett så många samtidigt förut.  Men ändå svårt att få flera på samma bild när jag envisas med att ha 420mm tele.

Rödvingetrast bland alla rönnbären.

Glupskt åker bären ner.
Jag fattar inte att de kan äta dessa mängder bär

Koltrast
Endast några koltrastar var med i rönnen. De gick senare och åt spillet på marken.

Taltrast
Såg bara enstaka taltrastar vilka lär vara vår vanligaste trast. Men glupska var de lika som de andra.

Stare!
En enda stare var med dessa dagar.  Annars brukar de också kunna komma i flockar på hundratals och rensa på bär.

Sidensvans!
Tre sidensvansar var här, endast tre och de var lite blyga i all röra med trastarna så de höll sig lite bakom. Fick i alla fall enstaka bild på dem.

Men roligast är ändå att experimentera med långa tider och gråfilter. Är väl inte supernöjd men spar några ändå för att ha att se tillbaka på.
Är inte lätt heller med långa tider stillastående från ett fönster. Det går men blir bara jobbig och dålig oskärpa. Dessa kan jag ändå gilla lite.

Ja nu är bären slut och trastarn borta. Något enstaka finns här och där som småfåglarna smakar på.

Tack för att Du tittade in.
(Vill nämna att jag läser en del bloggar men är dålig på att kommentera... bara så ni vet.)  ;-)

Ha det gott.
/Lena

Yes till gäss... och några andra i Hjälstaviken!

Tror att jag håller på att nörda in mig på gäss. Sååå kul att fota när de finns i massor.
Det ges möjlighet att leka med tider och ljus i kameran. Lättare sagt än gjort att ta en suddig bild som också blir hyfsat bra. Men det är ju också en smaksak.

Hur som helst så var min tanke att åka de 16 milen till Hjälstaviken över dagen. Börjar känna stress av att jaga solens upp- och nedgång. Visst är det absolut bästa ljuset då men på grund av min muskelreumatism så blir jag lätt trött och stressad numera.

Så klart talade jag om för Ing-Marie om min plan för dagen jag bestämt ifall hon ville vara med. Men istället blev det som I-M ville, och jag blev (ganska lätt) övertalad om att ta en natt på Ekolsunds slott. I efterhand kan jag väl säga att det var bra. Det är ju inte supertidiga mornar och sena kvällar så jag fixade det hyfsat bra.

Vi började med matlåda på slottet för att åka ut en snabbis på spången. Inga bilder som blev nåt att ha därifrån och efter en fika med Ing-Maries goda äppelkaka åkte vi till "tornsidan" för att fota och njuta av gässen.
Kanske inte såååå många gäss där ännu, men tillräckligt ändå för att kunna "leka" med kameran och experimentera med tider och ljus.

Så kul med dessa fåglar så de är bara trivsamma med sitt kacklande eller vad man ska kalla deras sång. Inga egentliga örnuppflog blev det och de höll sig relativt lugna och det blev bara grågäss på bild denna gång.
Lite mysig kväll på slottet sen med medhavd räkmacka och ett glas vitt. Trött och nöjd med dagen blev det tidig kväller med hopp om dimma vid gömslet nästa morgon.

Ja dimma blev det. För mycket. Aldrig riktigt bra. men med åren som fågelfotograf har jag lärt mig vänta i timmar.
Det tog ett bra tag innan man ens visste om det fanns några fåglar i vattnet... men se där. Några gäss och en skäggdopping simmade omkring där. En och annan mås flaxade förbi också men de var för snabba bort.

Några sekunder lättade dimman liiite för att sedan tätna igen. Lite kul med alla sävsparvar som ibland kom farande precis utanför gömslet och ett par tog genväg genom gömslet. De satt i vassen precis utanför ätandes frön av vassen.

Ägretthägrarna hägrade förstås. (haha)
Att få flera med lite bråk är ju det optimala. Men vi fick nöja oss med en och inte så illa det heller. Tack vare den vita färgen så syntes den tidigt i dimman men ändå lite väl svårt att få fokus när det var som tätast.
På den gamla flotten satt den en lång stund och vi ville så klart att den skulle röra på sig när dimman lättade något.
Några korta sekunder lättade det så pass att det gick att få bilder.

Jag var precis på väg att ge upp och tänkte lämna gömslet för att gå på spången.... men då lättade det och solen bröt igenom och ägretten beslutade sig för att flytta upp i buskarna. Där satt den en stund för att sen ge sig iväg över sjön.

Nu kunde jag koncentrera mig att försöka fota skäggmesarna. De brukar ju vara det motiv jag helst vill ha och de är roliga... och svåra att fånga i vassen.
Det var många av dem men det var blåsigt och väldigt mycket folk på spången så det var inte alls lätt att få dem på bild.

Jag är ändå nöjd med dygnet trots att min önskan var flera ägretter. De fanns ju lite överallt men inte precis där jag ville vid rätt tillfälle. men ändå kul.
Hade önskat mera gäss, men de kommer nog längre fram.
Skulle jag vara helt nöjd så skulle jag tröttna. Nu vill jag bara fota mera och vara ute... inte sitta vid datorn och skriva blogg. Men det är ju bra att ha för att se tillbaka på framöver.

Tack för titten och ha det gott!
/Lena

Flatruet var målet!

Vi, Ing-Marie och jag laddade för Flatruet. Vi hade bokat en natt på Mittådalens Fjällgård och vi trodde att vi prickat in bra dagar vädermässigt. Så var det väl delvis.
Men vi började vid stugan i Lofsdalen. Hela trippen var 26 - 30 juni varav 27-28 på Flatruet där vi skulle fylla våra minneskort med blåhakar, fjällabbar, smalnäbbad simsnäppa och massor av andra små och större fåglar.

Vi hann precis packa ur bilen, och det var inte lite packning, då himlen plötsligt öppnade sig och regnet öste ner. Lite mysigt att vara inne och landa då för det tar lite tid att bädda och komma till rätta med allt.
Ing-Marie knallade ner till sjön för att konstatera att det var så mycket sven/knott att det inte gick att vara vid stranden. Däremot var jag lite lat och satt på altanen en stund.
Nästa dag skulle vi då åka ca 11 mil till Flatruet.

Skapligt fin morgon och frukostkaffet intogs i sällskap av en ren. Så mysigt!

Vi kom till Fjällgården vid 15 tiden och solen stekte på och det var grymt varmt. Enligt SMHIs radar var det åska på väg och det började mullra ganska snart men vi trodde och tyckte enligt radarn att det snart skulle passera.
Så laddade som vi var för blåhakar, fjällabbar och simsnäppor och allt möjligt så åkte vi upp på Flatruet vid 17-tiden i tro och hopp om att det snart skulle skina upp igen.

Vi stannade vid "TV4-huset eller Renvaktarsugan som det egentligen är för att vänta ut regnet.
Det var verkligen en dramatiskt svart himmel som då och då lystes upp av blixtar. Knappt det gick att gå ur bilen för att ta en bild först på grund av starka vindar och även regnet.

Efter ca 2,5 timmar började vi bli lite nedslagna i humöret så vi förflyttade oss till Kojebäcken (tror jag att det heter). Där tyckte vi oss se en strimma ljusblå färg bland de mörka molnen. En stund till i bilen och sen fick vi en stråle ljus och ett kortare regnuppehåll.
Vi vågade oss ut ur bilen och det var rejält blött och fortsatt hotfull himmel.

Inte mycket liv på fåglarna. Förutom lövsångaren kunde vi höra björktrasten och göken som hördes nära.

Göken flyttade sig till en buske med hyfsat vacker bakgrund och något svagt solljus. Så i brist på annat tog jag nog 20 bilder... för säkerhet skull.

Intressant var att det var några ängspiplärkor som irriterat flög och liksom anföll göken en stund. På några bilder kan jag sen se att en av piplärkorna sitter intill göken, enligt mina bilder i ca 30 sekunder som bästa vänner liksom. Sen ger sig göken av till annat träd och småfåglarna blir lugnare.
Visar bara en bild här då de är mycket beskurna och blir inte så bra då.

Efter ytterligare ca en timme i bil i ösregn är det mesta mörkt och blött.
Men snart så kommer solen! Hoppet tänds och vi tanter blir glada.

Med solen strålar så fick vi under lång stund se och fota regnbågen.
Här flyger en mås mot regnbågen... en fågel till, äntligen! Glad trots det långa avståndet blir jag.
(en sensorfläck kvar usch på mig ;)  )

Fick också se hela bågen.

Regnbågen på närbild blev det också.

Det mesta var blött, mygg och knott började göra sig påminda. En lövsångare spelade för oss och vi gav upp vid 23 tiden.

Nu skull vi försöka sova i ett rum som var sååå äckligt varmt. Vi skulle upp kl 2 för att komma iväg till soluppgången.
       Ingen sömn alls för varken Ing-Marie eller mig blev det. Hur sjutton skulle man orka detta. Man är ju ingen ungdom längre.
Iväg igen vid 2:30 och lite mer hoppfulla att få se fågel nu när himlen var klar och vi trodde fåglarna skull flockas omkring oss. Hmmmm.

Vi börjar vid Kojebäcken. Solen har precis gått upp men är fortfarande bakom fjället. Några fåglar sjunger, mest hörs lövsångaren, björktrastar och åter igen göken. En enkelbeckasin hörs då och då... men ingen blåhake. Vi ser inga fåglar alls, vi hör dem bara.
Mest ser vi och känner mygg, mygg och åter mygg. Vi förflyttar oss nu till området vid småtjärnarna.

En lövsångare sjunger igen och nu visar den sig fint också. Men inte lätt att stå stilla och fota med all mygg.

En lövsångare till, fast det är samma.
Inte mycket fågel som visar sig. Vi är enormt trötta och besvikna.

Vi orkar inte gå så mycket så vi tar åter bilen till Kojebäcken. Där blir det "bara" ett par bilder på blommor. Här tjärblomster (tror jag) i blinget efter regnet.


Några härliga midsommarblomster.

Vi bestämmer att avluta vid "renslakteriet".

Vid Renslakteriet hade vi verkligen förhoppningar om att se fågel då de visade sig från början... men vi gav snart upp och vände på grun av myggen. Det gick inte att öppna munnen för då fick man verkligen svälja mygg. Jag blev inte så mycket biten då vi hade tjärsalva och Mygga. Men ändå... trötta gamla tanter är inte att leka med så vi bestämde oss för att ge upp och intog våra sängar vid Fjällgården och fick någon timmes sömn innan hemresa till stugan i Lofsdalen.

Trötta och mogna för en dusch var vi tillbaka i Lofsdalen. Efter att inte ha sett en enda ren vid Flatruelt eller på vägen dit eller hem hade vi sällskap runt altanen av två renar. Ingen kamera uppackad hade jag och min mobil är inte den bästa. Men såååå skönt att var hemma.
Ing-Marie gick och la sig ordentlig tid, eller vad man ska säga medans jag behöver tid för mig själv och i den härliga tystnad som finns vid stugan och sjön.

En dålig mobilbild på den vackra himlen innan jag gav upp förr nattens sömn.

Ny dag nya äventyr. Vi åkte till Dravagen där det finns ett fågeltorn och en liten sjö. Inte så mycket fart där heller förutom en tornfalk och en lärkfalk som jagade sländor.

I sjön fanns några fåglar, här en vigg med ungar på långt håll.

På andra sidan sjön tyckte jag mig se ett djur. En trana med unge gick där letade mat.

Storspoven häckar där och den vaktade och varnade och vallade sina ungar. Det var också på andra sidan sjön och jag konstaterade att det är rätt miljö för spovarna, mycket bättre än på våra vallar där slåttern ibland tar ungarna skulle jag kunna tro.

Vita Midsommarblomster finns det gott om. Jag tycker att de är så vackra och önskade att de fanns hemma i Gästrikland.

Vi var även upp till Hovärken men värmen och tröttheten gjorde att vi gav upp ganska snabbt. Åkte hem till stugan och njöt av lommarna ute på Lofssjön.

Små eller stor? Det är frågan.

Tack för titten och det blev lite väl lång blogg igen. Sällan men mycket lyder visst mitt ordspråk.

Ha det gott. Hälsningar Lena. :)

Så in i vassen svårt.

Ja så svårt att få att få bilder i Hjälstaviken denna gång. Tror det är tråkigaste och sämsta fotoresultatet för mig någonsin där.
Men vad gör det egentligen att det inte blir så många bilder och inte bra heller då jag trivs så in i vassen med att gå här på spången i timmar.



Vet inte vilken gång i ordningen som det är då Ing-Marie och jag besöker underbara Hjälstaviken och bor på Ekolsunds slott. Vi börjar känna oss hemma där och fick veta att vi är kallad "fågelkvinnorna" eller tanterna som en trevlig "tant" sa.

Det blev inte några bilder vare sig på blommor eller slott för min del. Jag blir liksom fast i vassen. Inte heller så många experimentbilder men jag har mått så bra där trots i stort sett total brist på sömn. Upp före solen och ner efter solen kan man säga. Tur att Ing-Marie är benhård där annars skulle jag nog missa första solstrålarna.

Tror nästan att Sävsångaren är mest morgonpigg, eller så beror det på att de är flest och visar sig villigast.

Det var otroligt mycket ljud från vassen, inte skönsång direkt. Vassångaren med sitt entonigt, nästan tröttande knarrande ljud. Det låter defenitivt inte i mitt mänskliga öra som sång men det finns kanske någon hona som fastnar för det.
I alla år,sju eller åtta, som vi varit till Hjälstaviken har denna vassångare hörts men jag har aldrig lyckats få se den och då än mindre fota den. Men denna gång blev den fast och det var faktiskt riktigt kul att lyckas få den nära också.


En för mig efterlängtad sångare att få på bild. Vassångaren.

Så är det rörsångaren. Den hördes på flera ställen och låter väl inte heller så vackert tycker jag. Denna gång lyckdes jag inte få den på bild men jag såg den mellan vasstråna i alla fall vid ett tillfälle.
Har bild på den sedan tidigare så det kändes väl hyfsat ok att tvingas ge upp med den och bara fota lite bling i vassen i stället.

Egentligen bara en "släng iväg bild" i jakten på rörsångaren.

På väg in till gömslet möts man denna tid av parbildande fisktärnor. Så roliga och vackra fåglar tycker jag. Här en hona som precis tagit emot en fisk från en stolt hane som ganska snart får ge sig ut att fiska igen då hon aldrig blir nöjd.

Gömslet gillar jag även om det alltid, ja nästan alltid blåser korsdrag där, men så mysigt att sitta där, frysa lite,  och se på livet vid och på vattnet. MEN denna gång var det ganska dåligt med fågel över huvud taget tycker jag. Men en och annan gråhäger flög förbi och enstaka grågås i vattnet.


Gråhäger utan för gömslet tidig morgon.

Morgontrött var kanske jag men inte denna grågås.

Sävsångaren däremot visade sig villigt och ofta. Även denna med en stressande sång men som ändå mellan knarrandet visslade en trudilutt som låter vackert i mitt öra.
Slutar med tre bilder på Sävsångaren.


Kanske är det så här de vanligtvis visar sig. Så in i vassen gömd. Svår att få fokus på. Men så kul att försöka.

Här sitter den dag ut och dag in så som jag ser eller hör det.

Den sista bilden får bli svartvit.

Ja lite rörigt blir det med rörsångare, vassångare och sävsångare hit och dit.


Förutom de bilder jag har här fick jag en dålig bild på Svarttärna. Inte värd att visa här men kul att få dokumentera. Speciellt kul att det var en ung kille, kanske 10-12 år, som visade oss var svarttärnan flög.

Tack för att du tittade in denna gång!
Lena