Havsörnar vid havet!

Som fågelnörd tycker jag nog att rovfåglar i allmänhet och örnar i synnerhet är de allra mest spännande. Då kan inte något passa bättre än havsörnar vid havet. Har turen att inte bo alltför långt ifrån Håkan Vargas Sundbergs nya havsörnsgömsle vid Gästriklands kust. Jag lyckas få med Ing-Marie på detta... det var inte svårt alls. Så fantastiskt att kunna följa skygga fåglar på detta sätt. Många gånger bättre än naturfilm på TV.
 Mina farhågor att klara av att ta mig dit på grund av mina trilskande leder etc fixar sig och servicen från Vargas att "forsla" ut mig och Ing-Marie går över förväntan... åja Ing-Marie fick slita en del.
Väl framme vid gömslet efter hoppig färd på fyrhjuling och pulsande i snö så kommer vi till ett välbyggt gömsle med hög komfort, sköna sängar, sköna stolar och bra fönster, till och med en toa. Det är redan kväll då vi måste gå till och från gömslet i mörker för att inte skrämma örnarna som förhoppningsvis finns runt omkring oss.
Efter en lång natt med bara två timmars sömn, trots sköna sängar, så börjar dagen gry.
Full av förväntan är vi.

Det första jag kan urskilja är korpar och kråkor som börjat äta av åteln... Men långt där ute på isen sitter ju en örn. Hoppet stiger och vi blir ivriga. Men sen blir det lugnt en lång stund vi får roa oss med att titta på omgivning och kråkfåglar tills vi upptäcker att det sitter en ung havsörn i en talltopp precis intill gömslet. Kanske är det den som satt på isen.
Den får sällskap i tallen av enstaka kråkor som jag nästan får intrycket av att de vill vara kompis med örnen. Men det är i min mänskliga hjärna som de känslorna finns, tror jag.

.

.

Efter en bra stund flyger den ner på marken och sätter sig stolt på en sten utanför gömslet. Snart är det en hel del kråkfåglar omkring den och det uppstår viss oro i gruppen.

.

.

Oron visar sig vara befogad då det kommer en adult havsörn och ställer till lite oreda en stund. Kanske är det mor eller far till den unga örnen. Mäktig och vacker är den med sin gula näbb. Man skulle kunna tro att den vuxna skulle vara den som bråkade då den har makten på nåt vis, men det är den unga örnen som är lite kaxig och till sist flyger den store ut på isen... med en kråka som först suttit intill den en stund och som nu följer tätt efter sin store idol.

.

.

Där ute på isen sätter sig den store och börjar spela och locka högljutt. Den ser nästan ut som en tjädertupp. Efter en liten stund kommer så partnern ner på isen. De sitter där en liten stund och de är så fantastiskt vackra. Vilka magnifika fåglar!!!

.

.

De händer en del vid åtlarna. Ing-Marie och jag har lite kul åt leken med benet. Ett magert litet ben som kråkorna absolut vill ta från örnen. De kan inte vara hungriga för på detta ben finns inget kött kvar. Det måste helt enkelt vara bus. För kul att se är ju också att kråkorna utnyttjar örnarnas styrka att vända på maten för att sen nypa och dra i örnens stjärtfjädrar så att den tröttnar och flyttar sig.
Men bilderna nedan så är det "kampen om lilla benet".

.

En härlig dag med fyra olika individer av Havsörn. Dessa två ungdomar får tacka för sig och mig denna gången.

.

Det var svårredigerade bilder med alla möjliga färgskiftningar mot snö och från himmel. Men det får duga så länge. Tack för att du tittade in.

/Lena