Tillbaka till tisdagen...

... som var en sådan där sagolikt vacker vinterdag. Snö på marken, snö på träden och dimma som fanns och varierade lite hela dagen och dessutom en behaglig temperatur på bara ett par minus. En hel dag utomhus igen och det är nästan så att hundarna tröttnar.
Inte lär jag få någon husmodersbrosch, såna som Hushållningssällskapet delade ut för några decennier sedan till duktiga präktiga kvinnor som gillade att sylta och safta. Nog för att jag är en bond-brud, men inte till agent 007 utan jag är bara en bonnkäring... som inte gillar bullbak och hushållssysslor överhuvud taget. Men nu spårade jag ur. Så lätt när man har ett rörligt intellekt, eller rörigt kanske är närmare sanningen.
Hur som, tisdagen bjöd på underbar vinterdag och jag njöt hela dagen och höll mig på tomten och fotade det jag hade omkring mig. Kan ju knappt vara bättre. (tycker jag). Nu hade jag fortfarande "bara" min gamla D90 och jag är ingen landskapsfotograf, kameran var inställd för fåglar så det är kanske inga höjdarbilder. Ett par fåglar fastnade också så klart.
Klicka gärna upp bilderna så blir de i bättre kvalitet.

Ovansjö kyrka. Min granne som ofta blir fotat av mig då den uppenbarar sig i varierande klädsel.

Jag tycker allt bli vackert när det är som i tisdags.

Gamla "prostladan".

Bakom gården mot skogen.

Framför gården.

Vägen.

En busig Gulsparv.

En Pilfink fotat genom tallegren.

Tack för att Du tittade in. Ha det gott.
/Lena

En vecka med gammeln...

Ja så har det varit och det har funkat. Visst har den fått hänga med då och då men mest fått vila i sin vrå allt som oftast.
Det har mestadels varit grått och trist ute och de dagar det varit lite sol så har jag haft annat som måst utträttats så suget efter att fota har varit på en sund nivå.
 Efter att ha dragit ut på detta med att skicka iväg en bästa kompis, ja nästan haft ångest på nåt sätt. Inte kanske på fullt allvar, men det har varit ett motstånd. Alltså det är ju min kamera, D7100... men den hänger ju med och ger så mycket glädje att det blir som en riktig vän, nästan.
Hur som, min riktiga kompis Ing-Marie och jag var ju på Fotomässan i stora huvudstaden. Där erbjöds rengöring av kamera gratis. Vi lämnade båda in våra kameror och fick veta att det skulle ta ca två-tre timmar. När vi hämtade våra kameror efter drygt tre timmar sa man inget om att det inte blivit gjort någon rengöring. Glada åkte vi hem, med  rengjorda kameror trodde vi.
Men nä... när jag tog en bild för att kolla var smutsen kvar på sensorn... på samma ställen som innan. Nu var Nikon vänliga att fixa frakten som plåster på "såren".... så i onsdags hämtade man min "vän". Men hur det än är så funkar min gamla D90 utmärkt för mina behov. Idag har det blivit mest fåglar hemma i trädgården.

Herr Hacke kommer på besök varje dag... och har så gjort i flera år. Han är inte särskilt rädd. Hans fru är mera skygg och svårfångad.

Jag tror att Pilfinken hört mina suckar om att det blir lite enahanda med pippisarn på samma gren, med samma bakgrund, sittandes på ett rakt upp och ner sätt. Här charmade den mig verkligen då den satt och vred sig för att glädja mig. (tror jag. ;)  )

Hur kan man säga att gult är fult. Dessa Gulsparvar lyser upp var de än är. Idag hade jag sagt till dem att vara på bästa sätt då Ing-Marie hälsade på.

Men det finns ju annat än fåglar. Dessa små isformationer fascinerar mig. Med macrot så ser man så mycket mer i dessa små som bara är någon centimeter.

Efter flera timmar ute idag fick faktiskt Fidde nog... "Nu går vi in matte"

I veckan har jag försökt ha inspiration att "måla". Det måste komma av sig själv. Men ända sen i våras har jag sökt mera vatten till Gräsanden. Nu fick han en dusch från vinterns forsar i Gysinge.

Tror jag slutar med denna som är från lördagskvällen. Min man vill helst se filmer på TV och jag är  totalt ointresserad. Så det blev lite lek med min gamla D90. Det känns nästan som det vore ett gott avslut i kväll också.

Ha det gott och tack för att Du tittade in här.
/Lena

Varför gå över ån...

... efter Havsörn när man har dem inpå knuten. Det kan man ju fråga sig. Att jag har "pippi på fåglar" det framgår ju klart och framförallt rovfåglar är spännande. Örnar är så stora och mäktiga att man får knottror på armarna.  Åka ca 5-6 mil i eländigt väder till Gysinge (som i fredags) för att där i närheten av matningen tro att man ska få se dessa mäktiga fåglar, där fick jag tji. Där fanns ju ingen örn inom synhåll.
I dag när jag fyllde på mat till småfåglarna här hemma hörde jag att Kajorna var irriterade på något. Mycket riktigt där flyger örnen bakom vår lagård på relativt låg höjd. Paniken infinner sig... kameran ligger på bron... blank is under nysnön... oj oj oj.  Skynda sikta, skynda trycka av. Halka iväg ifall jag hinner på den bakom garaget mot skogen... men nej, den är borta. Några sekunder och fyra avfyrningar. Men örnar är så häftiga och det gäller att vara ute i rätt tid och rätt plats, att se åt rätt håll, för de flyger förbi på några sekunder. Ingen bild att skryta med eller att egentligen visa upp, men när det gäller örnar så gläds jag åt vad som helst.
På ett sätt vill jag nog inte sitta i ett gömsle för då blir man nog lite mer kräsen sedan.
Hur som, denna ringmärkta Havsörn (tror jag) visade sig i någon sekund innan den fortsatte bakom gården mot skogen på jakt efter mat. Hoppas den fann något.

Ha en fortsatt trevlig dag.
/Lena

Gysinge... inte som jag hade tänkt mig dagen.

Ibland blir inta allt som förväntningarna man har. Till Gysinge har jag varit några gånger, men aldrig med kameran. Tidigare har familjen varit där och ätit gott. Nu var det min kompis Ing-Marie som ville åka dit på sin lediga dag. Så vi bestämde nog en vecka innan att som i fredags var det på gång.  Men först och främst så är jag ju aldrig nöjd, och så inte denna dagens början heller. Vet inte om det är människan som aldrig är nöjd eller om det är bara jag.
Regn och snudd på storm i vindbyarna. Men jag fixade kaffetermosen, ett par mackor, ved och det som hör till fotograferandet. Tidsoptimist är jag och förblir, har man inte lyckats ändra på det under sitt 56 åriga liv så lär det vara kört. Så liiiite senare än tänkt hämtade jag upp Ing-Marie för att åka de 5 milen på en eländigt spårig, hal och slaskig väg.  Det gick sakta.

Nu längtade jag efter att få fota Havsörn i mängder, eller åtminstone en på bra avstånd. Uttrar som busar på isen. Strömstare på nära håll och solblänk på vattnet. Allt blev inte som jag fantiserat om. Det var mörkt och grått... högt iso och svårt att få till det med min enkla utrustning. Havsörnarna uteblev och så även Uttern. Vi gjorde det bästa av dagen och den blev trots allt bra.
(Till dig som inte vet det. Klicka "upp" bilderna så blir de mkt bättre.)

Strömstaren upptäckte vi ganska snart, men missade Bävern som ett par sett strax innan vi kom. Den lilla badentusiast var inte så lätt att se i det regniga vädret.

I stället för örnar blev det till att ha "vattenlekar"...

Vatten är fantastiskt vackert i alla former.

Vackra färger och mönster då man leker med slutartiden lite.

Ing-Marie hade marinerat kött som var det godaste jag ätit på länge. I vindskyddet smakade det bra med mat.

Efter vår matrast blev det lite ljusare och nästan så att solen kunde anas bakom molnen. Då lyckades Strömstaren plocka upp sin middagsmat... en lite fisk som den hade att göra med en stund.

Här tror jag den smälter maten vid de stora isbergen och omgiven av guldvatten.

En mossig gren som jag lekt med i Lightroom. Här har jag dragit i reglagen ganska rejält. Men tänk så kul det kan vara att leka med bilderna ibland.

Ha det gott och tack för att Du tittade in.
/Lena

Hundar, småfåglar och mera snö.

Idag skulle jag göra en hel del saker som blivit eftersatt i hemmet. Såna saker som kallas sysslor. Eftersom vädret var grått med ganska ymnigt snöfall så tänkte jag att det skulle passa med lite städning, tvätt och redigering av foton som jag ligger efter med. Men tänk så svårt det kan vara. Begäret att få "knäppa kort" tog över. Pylsade på mig det som tänkas kan utan att bli orörlig, drog en plastpåse över kameran och gick ut. Hundarna blir oftast glada när jag tar kameran, de vet att för det mesta kommer jag att vara runt gården... utomhus i timmar. De vet också att när jag packar korgen med termos och en massa prylar så drar jag iväg på egen hand. Men idag packade jag inte korgen.
Inte det fotovänligaste vädret idag, men det blev några bilder ändå. Kanske inte kvalitetsmässigt det bästa, men ändå.
Kom ihåg att de blir bättre om man "klickar upp".

Ludde står och klurar på vilket bus han ska hitta på.

Fidde är kloker, stannar upp en sekund kollar med mig om allt är ok. Det gör han nästan alltid om Ludde hittar på nåt som för att kolla om det är tillåtet bus.

"Kom igen nu då så busar vi"

"Ok, då kör vi! "

Nästan lite kaxig tycker jag Talgoxen såg ut att vara här.

Pilfinken, lite huttrande, testar nya sittpinnen som jag ställde intill matningen idag.

Minst trettio (30) st Gulsparvar hade jag idag. Ändå är de ganska svåra att fånga... men de syns och speciellt hanarna lyser så vackert med sin gula färg.

I morgon lovas solsken så då lär det inte bli några sysslor gjorda. ;)
Tack för att Du tittade in.
Ha det gott.
/Lena