"Skäggisarna" i Hjälstaviken.

Det finns två anledningar till att det blir mestadels ensamresor ut på fototurer numera. Pandemin är en och då jag tillhör riskgrupp är jag lite extra försiktig och det tar emot lite att åka i samma bil med någon annan och att trängas på spången i Hjälstaviken känns inte heller bra. Har ju tidigare brukat åka med Ing-Marie på de flesta turer.
Lika bra att fortsätta vara extra noga och försiktig i kanske ett år till så kanske det kan bli många fotresor framöver i tiden istället.

En annan och mycket gulligare anledning är att vi köpt valp. Vi skulle inte sitta fast i någon mera hund efter att vi två år tidigare tvingats ta bort vår "sista" hund, men det blev en valp igen. Jag måste således passa på när husse kan jobba hemifrån och vara med vår lite extremt påhittiga whippetvalp Bellis.
Vi får se om jag kan lyckas presentera henne i blogg. Men har ingen prognos på hur det kommer att gå med bloggandet.

Lite rastlös blir jag här hemma även om jag har mina fåglar i trädgården så vill jag se något annat och i egen takt spana och fota vilket är svårt med en busig valp. Med tiden ska hon kunna vara med en del på vissa platser.
Jag har ju flera tillfällen, men för att åka de 17 milen till Hjälstaviken vill jag ha hyfsat väder i första hand vilket för mig denna gång var inget regn och bara svag vind. I onsdags (21/10) satte jag mig i bilen 5:45 (gäsp). Det gick bra och när jag kom fram var det mulet och grått men solen tittade fram en stund på förmiddan och vinden var mycket svag.
Perfekt!

Det första som mötte mig var som det brukar några betande köttdjur, sen flög några gräsänder över viken och ett par hägrar fanns där.
En havsörn och en blå kärrhök såg och fotade jag i luften också men de duger inte att visas här ;) .

En människa fanns också där som jag träffade som hastigast på spången. För den som inte vet så tror jag att det är ca 700 m spång varav 500 m i tät och hög vass och jag njuter av att gå där, sitta en stund på någon av de bänkar som finns, eller vara en stund i det fina gömsle som finns vid vattnet.
Nu var jag helt själv på förmiddan, inte ens en skäggmes hörde jag. Men försökte intala mig att det var ju så mysigt så det gör inget.
       Men så efter en knapp timme hörde jag "pingandet" i vassen lite här och där. Jag stod på gångbron över kanalen och väntade och så kom dom.
De klättrade på vasstrån nära mig. Senare sprang de på spången och på räcket och lite överallt, i stort sett hela dagen. Så kul att det var lugnt med folk för en gång skull, jag behövde inte stressa och fåglarna blev inte störda alls.

En nackdel i mitt fotande är att jag valt att fokusera på fåglar och därfö har jag mitt fasta 300mm som är Nikons lättviktare och lättburet för mig, en konverter på 1.4, så jag går med 420 mm vilket gör att det egentligen blir för lite miljö och landskap på mina bilder. Men det är ju mest fåglar jag gillar så på det sättet får det vara.
Min nya Z6 är jag mycket nöjd med, förutom att den är otroligt seg i fokuseringen vilket kan göra att jag missar en del flygande fåglar men använder mest den ändå och byter sällan objektiv, men har ett 70-200 på min D750 som oftast får ligga i bilen då det i alla fall är aningen för tungt att bära på.

Kl 14 gav jag upp och åkte hemåt. Kände mig så glad och nöjd så att jag kan göra vinter beträffande Hjälstaviken nu. Så nu får jag längta till sommaren på spången och även vägen till fågeltornet från Hårbyparkeringen.
Ja nog om det. Lägger in mina bilder i "en rad" i den ordning de är fotade.

Tack för att Du tittade in och ha det så bra, det hade jag denna dag vid Hjälstaviken.
/Lena :)