Sidensvansarnas ankomst.

Som jag önskat mig Sidensvansar i trädgården… i flera år. Så plötsligt finns dom här. Först två, sen tre, sen sju och till sist ett trettiotal.
Av den anledningen har jag inte haft tid eller lust att blogga. Mycket av min tid har gått åt att stå ute med kameran för att bara iakttaga, njuta och fotografera de  underbara fåglarna. Tror de slår allt i fågelväg hittills då de bjudit på sig på alla sätt och vis.          Det har gått åt några kilo äpplen och päron, och tänk vilken tur att jag frös in en kasse med rönnbär utifall att. Kanske kände de på sig det och kom denna februari. En lite unik individ var det också med som hade en ljust blond tofs. De har varit här en hel månad och varje morgon har jag minst tre stycken som väntar på mig när jag kommer ut med frukten.

Ja, jo jag vet att jag har fått pippi på fåglar och det är inget jag vill bli av med.

Tack för att Du tittade in.

/Lena

(Klick gärna upp bilderna)

Vintern är här...

... och nu har landskapet fått ett snötäcke och det gör så stor skillnad då snön lyser upp även en grå dag. Solen har tittat fram då och då, snön har fallit i lätta flingor i solens strålar. Ja, både humöret och alla snökristaller har lysts upp.

Det har varit underbara dagar med riktigt hyfsad temperatur som legat ganska konstant runt 7-12 minusgrader.
Det är svårt att fota i snö tycker jag, men jag kan ju ändå inte låta bli. Älskar snö och is men även gulsparvarna har varit föremål för min jakt med kameran. Nu hoppas jag så på någon bra dag att ta sig ut i skogen. Bilderna jag lägger ut nu är alla tagna hemma runt huset. Det får duga just nu.

Klicka gärna upp bilderna och Tack för att Du tittade in.

/Lena

När jag tittar mot ladugården så gör sig snöfallet riktigt vackert. Riktiga "julflingor" någon vecka för sent.

När solens  strålar lyser genom frostiga kvarlämnade rönnbär är det svårt att låta bli avtryckaren.

I äppelträdet syns det som att Gulsparven sitter och funderar över dagens sökande efter mat.

I den snöiga granen sitter en annan...

... och det är hit de vill. Gulsparvarna kom först en, sen var de två och nu är de många. De gillar uppenbarligen havre och av de fåglar jag har så är de ganska ensamma om det.

Så är jag ju tvungen att göra en liten djupdykning i kärven.

Mellan bergstallarnas toppar kan jag se ut över ett snöigt och frostigt landskap. Inte jättemycket snö, men det räcker.

Innan solen gör kväller så bjuder den på ett vackert ljus som instinktivt får mig att "trycka av" innan jag går in och tömmer min kamera till hårddisken.

Sol och snö men ingen bil…

… ja man kan ju inte få allt.  Att vara utan bil när man bor på landet, och vanligtvis är van att ta sig dit man vill när man vill, kan göra att man känner sig aningen rastlös. Men faktum är att det är ganska skönt. Då tycker jag att det har varit mycket jobbigare med det gråväder som jag tycker varat i evigheter. Idag sken äntligen solen och snön kom för några dagar sedan lyser upp i naturen.
Så nu har jag passat på att testa min nya kamera. Men det ena ger eller tar det andra. För att kunna se min raw-filer från nya Nikon D7100 blev jag tvungen att köpa Lightroom, vilket säkert är bra när man nån gång kommer på hur det fungerar. Så dessa bilder är inte de bästa bilder utan jag räknar dem som testbilder… tror jag. 

Som vanligt är det mest fåglar som fastnar på mina bilder.

Glöm inte att "Klicka Upp" bilderna.

Ha det så bra alla Ni som tittat in.
/Lena

"Vinterfrukt" kan man ju säga att de kvarglömda sommarfrukterna blivit.



Blåmesen är en av de sötaste.


Talltitan  är en liten kvick krabat.

 Gulsparven är nu bekantskap här hemma och den håller sig helst i granen.

Gråa och solfattiga dagar...

...upplever jag att det mest varit den gångna veckan. Även om fotoljuset varit allt annat än bra så är i alla fall jag en sån som ändå måste gå och lufta kameran. Trots det dåliga ljuset måste jag avfyra några skott och hoppas på det bästa.

Att stå och vänta, eller hoppas på, att en speciell fågel skall dyka upp är inget problem trots snö, blåst och kyla.
För det mesta dyker den speciella fågeln, vad det nu kan vara, aldrig upp och jag får nöja mig med någon talgoxe. Men de är så vackra så det gör ingenting.

 För övrigt ”jobbar” jag med att komma igång här på Fotosidan, det har går lite trögt men jag försöker och kanske får jag till något album de närmsta dagarna.

Tack för titten
/Lena

 
Kråkor är vackra och så kloka.

En talgoxe såg ut att mysa i morgonsolen... i väntan på snön kanske.

En dimmig morgon syns kyrkan så vacker.

Fidde, en av min två Shelties. Här myser han i årets första snö(o)väder. De blir alltid busiga när det kommer nysnö.

Idag lovades det lite solglimtar, men de lyste med sin frånvaro. Istället flög det snö och här poserar en talgoxe med en näbb full av smör.

Äntligen!

Nu är jag äntligen igång med att blogga. Kanske mest för min egen skull men jag blir naturligtvis glad för varje besökare som hittar hit och dessutom lämnar ett litet avtryck.

Att blogga, eller att få skriva lite, har jag velat göra en längre tid men har inte kommit till skott då jag inte tycker jag haft verktygen… eller allra minst något att berätta. Men nu har jag ju kameran och motiven.

En del bilder blir riktigt bra och andra mindre bra. De jag tycker är helt bedrövliga visar jag inte här, men det kan tänkas dyka upp bilder som för mig har ett värde på annat sätt än rent kvalitetsmässiga.

Någon äventyrare är jag verkligen inte. Men det finns en slags utmaning i att fånga fåglarna på bild och lite extra kick får jag av att få en art som inte är alltför vardaglig eller ny för mig. Många fåglar ser man nästan inte för de är så vanliga, men om jag ger mig lite tid till att studera dessa talgoxar, blåmesar, pilfinkar och många fler så ser jag ju deras skönhet.

I och med kameran ser jag naturen med nygamla ögon. Jag fotograferade innan de digitala kamerorna kom, men utan att egentligen veta vad jag gjorde samtidigt som det lärde mig att se och längta efter att få skapa.

Av olika anledningar har många försök till skapande resulterat i ingenting mer än försök. Men äntligen med den digitala tekniken och när priserna blev rimliga så blev det verklighet…. Att ha möjligheten att måla utan att kladda med färger, penslar och lösningsmedel var fullträff för mig.

Här har jag plockat lite av det jag mest gillar att fotografera, och jag hoppas få konstruktiv kritik då jag vill lära mig så mycket som jag bara kan.

Tack för titten denna gång.

 Här en liten Tofsmes som har blivit lite av en favoritfågel. Så söt!

Lavskrikan är en bekantskap som fascinerar.

Havsörnen överraskade mig rejält. Den var så mäktig och stor.

Blåsippor är underbara. Kanske är det på grund av att de är bland de första på våren som gör att jag tycker de är speciella.

En av få fjärilar som uppenbarade sig i somras.

Det har varit sommar med porlande bäckar.

Ja lilla Kurre kommer nog att dyka upp här då och då.