Tra(n)ditionella och otraditionella bilder.

Det är några veckor sedan som det blev ett besök hos tranorna vid Hornborgasjön.
Vi, Ing-Marie och jag hade tur att få ett boende vid Broddetorp ca 1 mil från Trandansen. Vi bokade datum så nära fullmåne som möjligt då vi hade lite fantasier om kanonbilder med måne och trana. Men månen stod inte i den riktningen tyvärr.
Vi fick i alla fall ett bra boende hos Löfwings B&B, Atelje och krog. Allt bra och intressant.
Tyvärr så var min inriktning att bara fota tranor så jag dokumenterade inget från boendet.

Det blev väldigt många bilder, ja alltför många där det mesta är skräp och därför har det tagit tid att gå genom mapparna. Har dessutom varit lite bildtrött, datortrött och har en hund, Bellis, som inte vill att jag sitter vid datorn då det är uteväder.

Men jag har i alla fall plockat ihop en hög med bilder.

Lite kul är att då man redan har massor av traditionella bilder från tidigare år så har man råd att leka lite mer med kameran. Långa tider gillar jag men inte alltid lätt att få till så att jag blir nöjd. Men några "vanliga" blev det även om det är svårare att få bra när det är ca 12000 tranor. Aldrig nöjd!

Första morgonen!



Vi var på plats i god tid innan solen gick upp men ändå hade tranorna börjat flyga in från nattvilan i sjön när vi kom.
Vid Bjurums kyrka har man bra vy åt nästan alla håll så där stod vi lång stund. Span på soluppgång och alltför många bilder tagna innan solen gick upp.

Målet var att fota tranor framför månen att få den perfekta häftiga bilden. Jag trodde jag hade tranorna fast här men inser i efterhand att det var gäss som flög under månen. Tänkte ju då att det inte brukade komma tranor från det hållet på morgonen men vad vet man.
Det är ju en hel del gäss vid Trandansen också och
dessa kom perfekt under månen.

Rökande tranor...

Det var några minusgrader denna morgon och några dagar innan vi kom hade det snöat en hel del här. Visst hade det varit kul att få tranorna i snö. Men kylan gjorde också att ångan ur deras näbbar syntes som om de rökte en hel del.
Det så ga man bäst i silhuett mot solen och jag vet inte hur många bilder jag tog på fenomenet.

Ett massuppflog blev det om än kortvarigt. Men lite häftigt när det börjar mullra.

Några "dammvippor" vid gryningen.

Här har morgonljuset nästan blivit dagsljus och tranorna är samlade för att äta spannmål som körts ut kvällen innan.

En fin dag blev det fortsättningsvis med besök vid Naturrum. Blev inte så mycket fotat där men några bilder kan jag plocka ihop för att visa... när inspirationen infinner sig igen.

Andra morgonen och kväll!

Lite minimalistisk.
Den andra morgonen bjöd på en vackrare himmel än den första. Många färger och jag har svårt att låta bli avtryckaren då.Igen blev det alltför många bilder av samma typ .

En silhuett utan ångande näbbar men en vackrare himmel.

Ett myller av tranor. Vet inte men jag blir så berörd av dessa fåglar. Kan inte riktigt ta på vad det är.

Nu några bilder som jag själv tycker är roligast att ta. Låååånga tider.

Inte så lätt som man kanske kan tro men de flesta blir misslyckade. Dessa är jag lite nöjd med.

Framåt kvällen tittade solen fram en kort stund. Det gav ett fantastiskt ljus och tranorna bjöd verkligen på sig.

Här skulle man kunna tro att de har sångövning. De trumpetar verkligen med bra volym, vilket ofta resulterar i...


... lite bråk.
Men i stort tycker jag tranorna var lugna denna säsong.

Liten kvällspromenad.

Ja dag två led mot sitt slut. Hem till boendet för en aning trött summering av vistelsen. Vi var nöjda. I alla fall jag var nöjd med allt. Nu en massa bilder att gå igenom vilket är spännande och kul men också tröttande jobbigt.

Hemresedagen!

Vi var ju tvungna att stanna till en kort stund då vi var på väg hem.
Två iväghastade bilder på tranorna där de samlats i och vid vattnet.

Det här var tredje året. Nu har vi egentligen inget mer att fota bland tranorna... fast jag vill nog tillbaka för upplevelsen.

Nu ska jag också försöka ta mig tid och ro att läsa er andras bloggar. Jag har varit så dålig på det en tid.
Men tack för att Du tittade in här.
MVH Lena :)

Nu får det räcka!

Ja nu får det räcka med bilder från matningen i vår trädgård.
Så har jag tänkt och sagt till mig själv många gånger nu. Men jag kan ju inte låta bli.  Har tusentals med bilder och trots att de är ganska lika varandra har jag svårt att slänga tillräckligt.
Jag kan ju inte låta bli när den vackra Domherren, busiga Gråsiskan eller skygga Steglitsen kommer och sätter sig i solstrålarna, då blir det exponeringar.

Hmm ja det går ju att samla på " värre" saker som kräver större förvaringsutrymme.



Alltid med är ekorrarna.
Vad jag vet har vi tre stycken på dagliga besök. Dessa livliga små krabater är ganska roliga att studera när de äter, varnar, leker och somnar. Ja, det händer att de liksom bara somnar på en gren. Ändå har jag inte fotat dem särskilt ofta denna vinter då våran hund helst är ute med mig och då också gärna jagar bort ekorrarna.

Här en ekorre som inte somnat men som njuter i solen som nu börjar värma en del.




En Gulsparv i snöväder.
Jag tycker att det är lite kul att fota i snöväder vilket inte getts så många tillfällen att göra. Även om det snöat en del så ska det ändå vara rätt tid för ljuset. Men än kan det bli vinter även om jag längtar efter våren på riktigt.




En av de vanligaste, Talgoxen! Inte heller alltför lätt att fota då den kvickt hämtar sin mat och flyger iväg.



Gråsiskor är så vackra. Här en hane med sitt rosa bröst. Sitter länge och mumsar på maten så man hinner med att fota.


Här en Gråsiska utan rosa bröst. Kan kanske vara en hona.
Jag hade ju hoppats på många gråsiskor eller grönsiskor då de ofta bjuder på action då de kivas om maten. Men de har inte varit tillräckligt många för att det ska bli bra "flaxbilder".


Här den enda Grönsiskan... ännu så länge. Den har varit ensan här i några veckor och spelar ihärdigt med sin speciella sång. Tycker att den låter lite som en osmord dörr!



Lilla söta Blåmesen finns i stort antal. De är livliga och sitter sällan stilla längre stunder. Jag förbiser dem ofta och när jag väl tänker fota dem upptäcker jag att de är ganska svåra trots att de är oblyga.



Så är det min kära Kråkan Bråkan!
Hon litar på mig och ingen annan av det mänskliga släktet. Det kan nästan bli lite jobbigt då hon nästan hela tiden tigger mat. Speciellt nu inför häckningen vill hon ha mat till sina gömmor. Sen försvinner hon i drygt en månad. Kommer då bara en sväng på kvällen för att äta. När ungarna är kläckta hjälper båda till att mata. Hanen sitter alltid på silon eller lagårdstaket och håller vakt. Inga andra kråkor får finnas inom reviret under häckningen. På hösten när ungarna är flygfärdiga blandar sig kråkfamiljerna igen för att vara i flockar under vintern.
Paret Bråkan har lärt mig en del under de 8-10 år som de varit här.


Här har fru Bråkan bestämt sig för att få något gott. Hon kommer väldigt nära . Ibland mindre än en meter och närmare vill jag inte. Hon är stor!
Får hon inte mat tillräckligt fort så gör hon diverse ljud och rörelser. Oftast lågmälda ljud och så klapprar hon med näbben om jag inte reagerar. Det händer att hon sover på en gren eller sten intill mig om jag står och spanar efter andra fåglar.
Hanen håller sig på lite längre avstånd, 2-3 meter tycker han är lagom.
Ja, jag älskar dessa kråkor!



Ja så är det dessa Domherrar!
Omöjliga för mig att låta bli att fota. Det går liksom inte lämna dem.






De sitter lågt och de sitter högt och de spelar en hel del nu.



Större hackspettarna är i full gång med att trumma nu. Lite kul för hunden blir lite småtokig varje gång och förbryllad då hon inte riktigt får syn på dem. För övrigt är de i full gång med vårbestyren nu som bland annat är att jaga varann.
Har även Gröngöling här men bara hört den ännu denna vår.



Här har vi också en hackspett. När jag kom in här om dagen så hamnar blicken per automatik ut till matningen... och där satt Gråspetten. Den visar sig i trädgården varje år men eftersom den är så skygg är det ingen idé att försöka smyga sig ut. Så denna bilden är fotat genom fönstret där persiennen var nerdragen. Det funkade det också.



Så var det vännerna Steglitsen och Grönfinken, eller? Nä de är verkligen inga vänner vid maten. Bilden ljuger lite grann. Tror att steglits är den aggressivaste och bråkigaste fågel jag har vid matningen. Den skyggaste också. Så även om de är många har det varit svårt att fånga dem på bild.



Ja men så var det liksom "Plötsligt händer det!"  De sötaste av söt, stjärtmesen brukar kanske titta in en minut vart femte år, eller mer sällan.
Nu hände det. Jag satt på bron i solen och då satt en vit liten dunboll vid matningen.
Så då gick jag in efter kameran och då var den ju borta. Men jag satte mig bakom enen och efter nästan en timme så kom det två stycken. De stannade inte länge och efter detta besök har jag inte sett dem igen.



Ja det blev det en lång radda bilder igen. Har ju såååå många att välja bland och vill ha det lite som en minnesblogg.
Vi får se om jag kommer att bli flitigare. Men tror att det är nog med vinterfåglar nu för nu väntar och längtar jag efter våren.

Tack för att Du tittade in!
Hälsningar Lena.

Vinterns fåglar...

... har inte varit många i antal. Bortsett från de vanligaste, blåmesar och talgoxar så har Domherrarna dominerat, åtminstone så syns de bäst.
Fördelen med detta är att det inte gått åt så jättemycket fågelfrö som tidigare år.

Lite enahanda bilder blir det när man står dagar och timmar vid sin matning i trädgården. Jag har försökt att ändra "rekvisitan" men det blir ändå likadana bilder tycker jag. Jag vill ha mina blurrisar hellre än fåglarna med ren bakgrund, men det blir så klart såna också. Men jag är så tacksam för vår gamla enbuske och granarna som är som en liten dunge i trädgården. Men visst, jag fotar många fåglar mot himlen och på rena grenar... men vill leka lite mera ibland även om trädgården har sina begränsningar. Där står jag ofta i timmar och väntar på "bilden" som aldrig kommer, och tur är väl det för det är strävan efter att bli nöjd som får mig att fortsätta. Man kan ju ha sämre hobby och sysselsättning.

Jag lägger in bilderna i kronologisk ordning så får den som orkar titta på dem. (från dec- 4 mars)
Bäst förstorad, som vanligt.

Några av alla Domherrar som huserat i trädgården i vinter.

Den söta lilla Blåmesen som är så talrik att jag ofta tyvärr förbiser.

Den lilla orädda Svartmesen . Två stycken är här dagligen och kommer direkt inpå mig för att få något gott.

I drygt två månader var här två Kungsfåglar dagligen. Upptäckte dem då de sökte spill under matningen. Då malde jag frön, nötter och talgkorv till dem. I början av februari kom de inte mer. Förhoppningsvis hittade de ett nytt ställe med mat och värme.



En av många Domherrar som äter och äter och äter och...



Gulsparven och ibland  talgoxen är vad jag sett de enda som äter havre. När kärven är uppäten (ibland av rådjur) brukar jag köpa några kilo lösvikt. De väljer alltid ut havren bland de andra fröna.




Tre Större hackspettar kommer dagligen. De är lite av den kaxigare arten och kul att studera.



Koltrasten har blivit allt vanligare vintertid i våra trakter. Flitig vid matbordet och skrämmer ljudligt iväg alla andra med sitt hönsliknande kacklande.




"Jag ser dig" ser det ut som den skygga Gulsparven säger.



Domherrar må vara vackra, men de är inte så vänliga mot varann eller andra vid matbordet.




I mitten av februari dök det upp några Gråsiskor. Vackra tycker jag och inte alls så grå.



Nötväckan som vanligtvis är ganska kaxig har varit mera tillbakadragen denna vinter. Den bestämmer inte över domherrarna.




Ser ut att resonera om dagen. Gråsiskor.



Det blev lite julstämning i februari när några snöflingor föll. Steglits och grönfink i lite bråk om maten.



Gulsparven var målet och lilla talgoxen får hänga med lite i skymundan.



Hacke ser ut att njuta i en strimma solljus.



"Jaha ja, det är att vända baken till" Lite förnärmad Grönfink.



Lite In i dimman.




En Bergfink dök upp nyligen och håller sig helst med de skygga steglitserna.




Herre på täppan.




Tack så mycket för att Du tittade in.
Lena :)

Lavskrikor i vintrigt Lofsdalen

I månadsskiftet nov-dec var jag och maken några dagar i Lofsdalen. Vi åkte från ett grått och blött Gästrikland till ett underbart vinterlandskap i Lofsdalen.
Då jag aldrig fotat Lavskrikor i snö så hoppades jag på att få träffa på de fyra som jag hade glädjen att fota i höstas.
Och det gjorde jag.

Visst, det finns lavskrikor ca 4 mil hemifrån men att träffa på dem i snö har jag aldrig gjort då vägen inte plogas och det är en bra bit att gå.

Det var vackert nere i byn men jag åkte upp mot Hovärken och "Solgropsparkeringen" där jag möttes av ett sagolikt vinterlandskap. Genast när jag steg ur bilen så kom de flygandes. Antagligen samma som i höstas.

Falukorv och smörgåsar hade jag laddat med och problemet var att de orädda fåglarna kom så nära så att det inte var lätt att fota dem .
Men de flög in i sagolandskapet för att gömma det godis de fick av mig och jag lyckades få enstaka bild på det.

Lite kul var att en Gråspett också fanns med där varje dag, lite skyggare än lavskrikorna men inte lika skygg som de gråspettar som finns här hemma.

En morgon var så vacker då jag fick uppleva ett halo fenomen uppe mot fjället, nästa dag sol nere i byn och silvertallar utanför vår stuga. I dagarn två var det sol uppe mot fjället och jag visste inte vart jag skulle se då det var sååååå vackert.
Fel objektiv och inte rätt inställningar i kameran och väldigt svårt att få till det då det är vit snö överallt. Men försökte i alla fall.

Men ska inte klaga då fåglarna kommer nära inpå, det är lite speciellt och egentligen är det ju det man vill. Men lite knepigt att lägga ut korv och sen hinna till bra fotoavstånd.
I dagarna tre tillbringade jag ett antal timmar med dessa härliga fåglar. Så härligt att höra hur de småpratar med varandra hela tiden med mjuka toner. Tyvärr fick jag ingen bra bild med flera på samma bild, men får jobba för det nästa gång.

Tack för att du tittade in till min alltför sällan uppdaterade blogg.
Vi ses.
Hälsningar Lena.

Hjälstaviken är aldrig fel!

Äntligen!
Ett helt år sedan jag besökte Hjälstaviken, och då kunde jag knappt gå och inte heller sätta migoch vila på de bänkar som finns. Nu medicinerar jag min muskelreumatism och ska inte "gnälla" mer om det.

Det var som oftast Ing-Marie och jag som åkte... och denna gånga slapp hon äntligen vara min vårdare. ;)

Hur som helst så blev det ingen "hit" fotomässigt. Fåglar fanns men inte min inspiration att "få till det" MEN jag njöt av varje sekund på spången i vassen, i gömslet, vid ängarna och i tornet och inte minst vid boendet på slottet!

Vi började en sen torsdag eftermiddag och konstaterade att det var lugnt både med fågel och människor. Det som var lite kul var att ägretthägern uppehöll sig nära gömslet. Vi har insett att vi aldrig kommer att få uppleva ägretten på samma härliga sätt som 2018 då ägretten dansade i morgondimman.
Men ändå kul att se denna vita skönhet.

Ägretthäger som visade sig fint på torsdageftermiddagen.

Gässen som ofta är många tycker jag är är roliga och trots att de låter en del så är dom för mig rogivande. Dessutom bjuder de ofta på rörelse och tillfällen att leka lite med kameran. De sa god natt på torsdagkvällen och god morgon på fredagen.

Gässen flyr när tre örnar passerar.

Grågäss tidigt på fredagsmorgonen.

Naturligtvis vill jag ju fota skäggmesarna men denna morgon hade de sovmorgon så den enligt mig svårfångade gärdsmygen hann före. Hörde den en lång stund men så svår att se. Till slut visade den sig i ca 3 sekunder.
Den svårfångade lilla gärdsmygen.

 

När skäggmesarna äntligen "vaknade" var de många och lite överallt. Men så svårfotade!
Jag har nog inte upplevt dem så livliga och skygga tidigare någon gång. Visst de höll sig ofta på spången, men lite kräsen som jag är så vill jag ha dem i vassen. Så på grund av det så blev det bara två bilder som får duga.

Fru Skäggmes.
 
 

Herr Skäggmes.
 

På eftermiddagen åkte vi till andra sidan och gick till tornet. Där trivs jag bland alla tusentals gäss. Två uppflog då örnen visade sig fick vi uppleva. Häftigt för oss, skräck för de stackars gässen.

Försökte få till panoreringar men trots hundratals bilder lyckades jag inte så bra.
Många tror att det är lätt att fota "oskarpt" och få det bra men det är det verkligen inte.
Det blev inte så många bilder på gässen kvar från denna eftermiddag.
När jag gått genom bilderna så upptäckte jag en luftballong på denna bild som jag inte såg vid fototillfället.
Liten kul överraskning. Det är ju något som flyger fast utan vingar.

Luftballongen såg jag inte vid fototillfället.
 

Andra och sista morgonen denna gång var vacker, men inga skäggmesar denna dag. Det var dåligt med fågel helt och hållet. De som underhöll oss på morgonen var ägretthägern och tre gråhägrar.

Två fina dygn har vi haft oavsett om jag fått bra bilder eller inte. Det är inte det som är det viktiga.
Jag fick trivas i vassen och bland gässen och det blir nog en resa till över dagen.  Det är ju "bara" ca 16 mil.

Ha det gott och tack för titten.
/Lena :)