Gråa och solfattiga dagar...

...upplever jag att det mest varit den gångna veckan. Även om fotoljuset varit allt annat än bra så är i alla fall jag en sån som ändå måste gå och lufta kameran. Trots det dåliga ljuset måste jag avfyra några skott och hoppas på det bästa.

Att stå och vänta, eller hoppas på, att en speciell fågel skall dyka upp är inget problem trots snö, blåst och kyla.
För det mesta dyker den speciella fågeln, vad det nu kan vara, aldrig upp och jag får nöja mig med någon talgoxe. Men de är så vackra så det gör ingenting.

 För övrigt ”jobbar” jag med att komma igång här på Fotosidan, det har går lite trögt men jag försöker och kanske får jag till något album de närmsta dagarna.

Tack för titten
/Lena

 
Kråkor är vackra och så kloka.

En talgoxe såg ut att mysa i morgonsolen... i väntan på snön kanske.

En dimmig morgon syns kyrkan så vacker.

Fidde, en av min två Shelties. Här myser han i årets första snö(o)väder. De blir alltid busiga när det kommer nysnö.

Idag lovades det lite solglimtar, men de lyste med sin frånvaro. Istället flög det snö och här poserar en talgoxe med en näbb full av smör.

Äntligen!

Nu är jag äntligen igång med att blogga. Kanske mest för min egen skull men jag blir naturligtvis glad för varje besökare som hittar hit och dessutom lämnar ett litet avtryck.

Att blogga, eller att få skriva lite, har jag velat göra en längre tid men har inte kommit till skott då jag inte tycker jag haft verktygen… eller allra minst något att berätta. Men nu har jag ju kameran och motiven.

En del bilder blir riktigt bra och andra mindre bra. De jag tycker är helt bedrövliga visar jag inte här, men det kan tänkas dyka upp bilder som för mig har ett värde på annat sätt än rent kvalitetsmässiga.

Någon äventyrare är jag verkligen inte. Men det finns en slags utmaning i att fånga fåglarna på bild och lite extra kick får jag av att få en art som inte är alltför vardaglig eller ny för mig. Många fåglar ser man nästan inte för de är så vanliga, men om jag ger mig lite tid till att studera dessa talgoxar, blåmesar, pilfinkar och många fler så ser jag ju deras skönhet.

I och med kameran ser jag naturen med nygamla ögon. Jag fotograferade innan de digitala kamerorna kom, men utan att egentligen veta vad jag gjorde samtidigt som det lärde mig att se och längta efter att få skapa.

Av olika anledningar har många försök till skapande resulterat i ingenting mer än försök. Men äntligen med den digitala tekniken och när priserna blev rimliga så blev det verklighet…. Att ha möjligheten att måla utan att kladda med färger, penslar och lösningsmedel var fullträff för mig.

Här har jag plockat lite av det jag mest gillar att fotografera, och jag hoppas få konstruktiv kritik då jag vill lära mig så mycket som jag bara kan.

Tack för titten denna gång.

 Här en liten Tofsmes som har blivit lite av en favoritfågel. Så söt!

Lavskrikan är en bekantskap som fascinerar.

Havsörnen överraskade mig rejält. Den var så mäktig och stor.

Blåsippor är underbara. Kanske är det på grund av att de är bland de första på våren som gör att jag tycker de är speciella.

En av få fjärilar som uppenbarade sig i somras.

Det har varit sommar med porlande bäckar.

Ja lilla Kurre kommer nog att dyka upp här då och då.