Här kommer Milla

Här kommer Milla i en kartong.... så var det ju förstås inte.
Vi hämtade henne så klart.

Men några rader om varför det var så längesen jag skrev blogginlägg.

Har ju egentligen många bilder i datorn som borde vara med för att jag själv ska kunna se vad jag pysslat med. Det är ju min största och viktigaste anledning att "blogga". Men naturligtvis blir jag ju glad att jag får besök här, det värmer.

Det har varit en tung start på året fram tills nu då vi fick hämta lilla Milla som sätter fart på oss "gamlingar" igen.
Lite kortfattat om det som hänt och gjort att jag inte orkat med så mycket.
Den som har hund kan förstå.
Jag tänker inte skriva mycket om det... Men vår fina Bellis finns inte mer. Med mig och Leif var hon så fin, kul och toppen att dela vardagen med. Några utvalda av henne själv älskade hon också. Men med tiden blev hon allt mer osäker på främmande karlar och med våra barnbarn gick det inte längre. Under julen blev det kaos för henne. Hon skadade ingen, men visade tydligt att "kom inte hit". Men med facit så kunde vi se tillbaka på och förstå att det aldrig varit riktigt bra. Som hos oss människor så kan hundar bli sjuka i själen och inte kunna hantera vissa situationer. Då det var lika med en kullbror så blev vårt beslut, inte lättare, men det var rätt.
Har haft fint stöd av uppfödaren. Så nu lämnar vi fina Bellis med de fina minnena.

Så kom då Milla, vår nya energi-kick!

Att vara utan hund trots att vi börjar bli till åren är otänkbart. Vi ska nog klara detta tillsammans och bor så bra för att hunden också ska klara livet med oss.
Så efter sökande efter ny liten whippetvalp hittade jag tidigt i våras Flängans kennel. Kände att allt stämde och vi tingade en valp som inte ens var "tillverkad".
Den 16 september hämtade vi Milla eller Flängans Xena som hon heter egentligen.
Ett yrväder som sig bör.
Trots att vi varit utan hund i drygt åtta månader så blev det både ovant och lite som vanligt på en gång.
I skrivande stund har vi haft Milla i nästan tre veckor och vi börjar känna varann bättre och bättre... mycket bus är det och lite kiss på golvet någon gång. Men det går bra trots det kyliga vädret som gör det svårare.

Kul och svår utmaning, tycker jag, att få bra bilder på busig valp, men lägger in några som jag tycker är ok.


Milla är här 9,5 vecka. Fortfarande så liten att vi räknar veckor och dagar.

Allt ska undersökas. Det kanske går att leka med.

"Kom igen nu matte...jag är inte trött om du tror det"     Här är hon nästan 11 v.



"Släng dig i väggen Zlatan"

En favorit att leka med. Synd att jag inte filmar. Hon far runt med denna fotboll så man tror ibland att hon är helt ding. Hon har kul.

Ibland gäller det ha koll på två leksaker samtidigt. Kan bli svårt.

Nej, har inte brutit nacken.  Är mitt i en kullerbytta.
Hon gjorde flera kontrollerade kullerbyttor. Såg så kul ut hur hon gjorde det gång på gång med lilla bollen.

Sibiriska ärtbusken är kul att sitta under och dra i grenarna och tugga på blad och ärtskidor. Möjligen vill hon tugga sönder den så att vår kråka Bråkan inte ska sitta där och tigga mat.

Nåt att lägga tassarna på, ja det tog Milla bokstavligen. Kanske trodde hon att det var till henne.
Nä, här har matte skickat efter solrosfrö så det ska finnas fåglar att fota i höst och till vintern.

Det var lite kort om Milla och vad som hänt.
Nu är det nya tag. Jag vill väldigt mycke med Milla. Kroppen vill mindre, men jag tror att det ska gå att ha mycket kul ändå och jag har fått så många fina hundkontakter.

Lite kul som fotointresserad är att jag använt mitt gamla Nikkor 70-300 när jag fotat detta. Ett objektiv som de mer etablerade inte skulle använda eller äga. Bra vikt för mina inte helt friska händer och jag tycker att det har levererat helt ok.

Tack för titten och vi får se hur bloggandet blir framöver.

Hälsningar Lena...och Milla (och husse)