Örnarna (och måsarna) showade i Torshälla!

Det är i skrivande stund nästan en vecka sedan som det föll sig så att jag hamnade vid Mälarbaden för att förhoppningsvis få fota havsörnar. Närmare bestämt den 15 oktober bokades med kort varsel hos Birdphotosweden.com och duktiga guiden Lars-Erik Eklund.

Från början var det meningen att jag och Ing-Marie skulle besöka Håkan Vargas Sundbergs gömsle ute vid Gävelborgs kust. Vi hade till och med preliminärbokat det helgen innan. Men flera anledningar gjorde att det inte blev av.
    En orsak var att jag hade extra ont i kroppen och jag var extremt trött på grund av att vi här hemma haft det stressigt med olika saker.
Bland annat så gick min svärmor bort, och med allt som varit kring det innan blev det ett tomrum, ett vakuum.
Då kände jag att det skulle vara skönt att få åka iväg ensam nånstans. Frågan var väl vart. Då kom jag att tänka på Mälarbaden och att det fanns chans till örnar där.

Det blev söndag och dags att åka iväg de knappa 20 milen till Torshälla. Jag är inte så pigg på att ge mig iväg ensam egentligen så detta var en liten utmaning som snart blev mer än bra. Vilken natur vi har. Att färdas i landskapet med dessa sprakande höstfärger och en underbar brittsommarvärme var nästan mer än jag klarade av. Man kan nog säga att jag nästan blev hög.

Väl framme vid Mälarbadens camping var det ett stenkast till stranden och solen började att gå ner. Ett gäng tyska ungdomar satt på bryggan och sjöng så fint. Det var en magisk kväll, efter en magisk bilfärd och jag fick en gammal sång i mitt huvud "Jag ser Gud bakom allt jag ser".

Det blev måndag morgon och sången fanns kvar i mitt huvud då jag en halvtimme före solens uppgång begav mig till båtbryggan där Lars-Erik anlände med en hink fisk som förhoppningsvis havsörnarna skulle våga plocka upp från sjön.

Jag gillar egentligen inte att åka båt. Eller jag är nog rädd för det mesta men har börjat utmana rädslorna delvis. Kände mig dock trygg när båtfärden styrde ut mot örnarna och med en flock måsfåglar mot soluppgången på näthinnan... så fortsatte sången i mitt huvud.

Det var så fantastiskt vackert och solen var så röd att det har jag aldrig sett förut. Men så svårt att fånga den röda färgen på bild, man kan se den i speglingen på vattnet och av himlens färg att döma så förstår man det.

Redan innan vi var på plats syntes första örnen. Det är den minsta fågeln närmast solen på andra bilden.

                                                                  *          *          *

Hela tiden hade vi sällskap av måsfåglar och de är fantastiskt vackra och roliga att se på.
Genast, och till och med innan vi var på plats såg vi en ung örn. En fisk kastades i och det var spännande att se om den unga örnen skulle våga plocka upp fisken. Jo då, den kom nästan på en gång och jag fick den fast på bild.

                                                                  *          *          *

Det var lättare att hinna med en örn än en fiskgjuse. Örnen dyker inte på samma sätt när den fiskar.
Efter bara några minuter var det återigen en ung örn i luften och som flög nära oss. Vet inte om det var samma som innan tog fisken eller om det kommit flera redan.
Men så kul att se och att fota.

                                                                  *          *          *

Sen hinner jag inte ens tänka förrän en vuxen vacker havsörn med vit stjärt kommer och cirklar nära oss. Enligt Lars-Erik, som känner "sina" örnar, är det hanen. Nu är det minst två örnar i luften. Så otroligt mäktiga och vackra.
Fisken som slängts i frestar båda örnarna, men det är den adulta örnen som tar den.

                                                                 *          *          *

Det blir lugnt i någon minut och jag passar på att fota måsarna som nästan flyger in i båten.

                                                               *          *          *

Jag hinner njuta av den otroligt vackra och magiska morgonen och fattar inte att det är sant. Vacker soluppgång, vackert väder och örnar som cirklar runtom oss. Ja sången finns kvar i mitt huvud. Och där intill oss på Måsskär (tror jag det hette) sitter två örnar och en kråka och ser även de ut att njuta av tillvaron.

                                                            *          *          *

Jag minns inte exakt, men jag tror vi hinner fika också innan "Fru Havsörn" kommer.
Hon har varit mycket försiktig tidigare och inte vågat gå ner enligt guiden Lars-Erik. Nu går hon ner och hämtar fisk två gånger till och med. Så fantastiskt och så fantastisk vacker hon med.

                                                                 *          *          *

Vi vet inte exakt hur många örnar vi haft där samtidigt men en stund var det flera både vuxna och unga. Vi uppskattade det till mellan 5-7 örnar samtidigt.
En örn plockade även upp en levande fisk så de kan så klart även göra det.

Ja, fisken tog slut men det vackra vädret fortsatte och jag fick en lite runda på sjön. Måsarna hängde med och var riktig dekorativa där efter båten.

                                                                 *          *          *

Jag fick se var bävrarna höll till och även Fiskgjusarnas för säsongen övergivna bo. De kommer förmodligen tillbaka nästa år och då ska jag se till att få uppleva dem igen... och kanske även örnarna.

                                                               *          *          *

Sist var det Skarvarna och deras speciella lilla ö. Jag tycker att både ön och fåglarna är vackra, speciellt en sån här dag.

                                                                              *

Jag tror att det blir svårt att toppa detta. Det är också svårt att beskriva hur man upplever saker... men jag går fortfarande nästan som på moln. Är också så glad att jag fick många bra bilder.

Och sången "Jag ser Gud bakom allt jag ser" den klingar fortfarande i mitt huvud. Jag tror bestämt jag måste lära mig den, för det finns säkert fler än de två rader jag kan.

Tack för att Du tittade in och orkade läsa bloggen.

Hälsningar Lena