Flatruet var målet!

Vi, Ing-Marie och jag laddade för Flatruet. Vi hade bokat en natt på Mittådalens Fjällgård och vi trodde att vi prickat in bra dagar vädermässigt. Så var det väl delvis.
Men vi började vid stugan i Lofsdalen. Hela trippen var 26 - 30 juni varav 27-28 på Flatruet där vi skulle fylla våra minneskort med blåhakar, fjällabbar, smalnäbbad simsnäppa och massor av andra små och större fåglar.

Vi hann precis packa ur bilen, och det var inte lite packning, då himlen plötsligt öppnade sig och regnet öste ner. Lite mysigt att vara inne och landa då för det tar lite tid att bädda och komma till rätta med allt.
Ing-Marie knallade ner till sjön för att konstatera att det var så mycket sven/knott att det inte gick att vara vid stranden. Däremot var jag lite lat och satt på altanen en stund.
Nästa dag skulle vi då åka ca 11 mil till Flatruet.

Skapligt fin morgon och frukostkaffet intogs i sällskap av en ren. Så mysigt!

Vi kom till Fjällgården vid 15 tiden och solen stekte på och det var grymt varmt. Enligt SMHIs radar var det åska på väg och det började mullra ganska snart men vi trodde och tyckte enligt radarn att det snart skulle passera.
Så laddade som vi var för blåhakar, fjällabbar och simsnäppor och allt möjligt så åkte vi upp på Flatruet vid 17-tiden i tro och hopp om att det snart skulle skina upp igen.

Vi stannade vid "TV4-huset eller Renvaktarsugan som det egentligen är för att vänta ut regnet.
Det var verkligen en dramatiskt svart himmel som då och då lystes upp av blixtar. Knappt det gick att gå ur bilen för att ta en bild först på grund av starka vindar och även regnet.

Efter ca 2,5 timmar började vi bli lite nedslagna i humöret så vi förflyttade oss till Kojebäcken (tror jag att det heter). Där tyckte vi oss se en strimma ljusblå färg bland de mörka molnen. En stund till i bilen och sen fick vi en stråle ljus och ett kortare regnuppehåll.
Vi vågade oss ut ur bilen och det var rejält blött och fortsatt hotfull himmel.

Inte mycket liv på fåglarna. Förutom lövsångaren kunde vi höra björktrasten och göken som hördes nära.

Göken flyttade sig till en buske med hyfsat vacker bakgrund och något svagt solljus. Så i brist på annat tog jag nog 20 bilder... för säkerhet skull.

Intressant var att det var några ängspiplärkor som irriterat flög och liksom anföll göken en stund. På några bilder kan jag sen se att en av piplärkorna sitter intill göken, enligt mina bilder i ca 30 sekunder som bästa vänner liksom. Sen ger sig göken av till annat träd och småfåglarna blir lugnare.
Visar bara en bild här då de är mycket beskurna och blir inte så bra då.

Efter ytterligare ca en timme i bil i ösregn är det mesta mörkt och blött.
Men snart så kommer solen! Hoppet tänds och vi tanter blir glada.

Med solen strålar så fick vi under lång stund se och fota regnbågen.
Här flyger en mås mot regnbågen... en fågel till, äntligen! Glad trots det långa avståndet blir jag.
(en sensorfläck kvar usch på mig ;)  )

Fick också se hela bågen.

Regnbågen på närbild blev det också.

Det mesta var blött, mygg och knott började göra sig påminda. En lövsångare spelade för oss och vi gav upp vid 23 tiden.

Nu skull vi försöka sova i ett rum som var sååå äckligt varmt. Vi skulle upp kl 2 för att komma iväg till soluppgången.
       Ingen sömn alls för varken Ing-Marie eller mig blev det. Hur sjutton skulle man orka detta. Man är ju ingen ungdom längre.
Iväg igen vid 2:30 och lite mer hoppfulla att få se fågel nu när himlen var klar och vi trodde fåglarna skull flockas omkring oss. Hmmmm.

Vi börjar vid Kojebäcken. Solen har precis gått upp men är fortfarande bakom fjället. Några fåglar sjunger, mest hörs lövsångaren, björktrastar och åter igen göken. En enkelbeckasin hörs då och då... men ingen blåhake. Vi ser inga fåglar alls, vi hör dem bara.
Mest ser vi och känner mygg, mygg och åter mygg. Vi förflyttar oss nu till området vid småtjärnarna.

En lövsångare sjunger igen och nu visar den sig fint också. Men inte lätt att stå stilla och fota med all mygg.

En lövsångare till, fast det är samma.
Inte mycket fågel som visar sig. Vi är enormt trötta och besvikna.

Vi orkar inte gå så mycket så vi tar åter bilen till Kojebäcken. Där blir det "bara" ett par bilder på blommor. Här tjärblomster (tror jag) i blinget efter regnet.


Några härliga midsommarblomster.

Vi bestämmer att avluta vid "renslakteriet".

Vid Renslakteriet hade vi verkligen förhoppningar om att se fågel då de visade sig från början... men vi gav snart upp och vände på grun av myggen. Det gick inte att öppna munnen för då fick man verkligen svälja mygg. Jag blev inte så mycket biten då vi hade tjärsalva och Mygga. Men ändå... trötta gamla tanter är inte att leka med så vi bestämde oss för att ge upp och intog våra sängar vid Fjällgården och fick någon timmes sömn innan hemresa till stugan i Lofsdalen.

Trötta och mogna för en dusch var vi tillbaka i Lofsdalen. Efter att inte ha sett en enda ren vid Flatruelt eller på vägen dit eller hem hade vi sällskap runt altanen av två renar. Ingen kamera uppackad hade jag och min mobil är inte den bästa. Men såååå skönt att var hemma.
Ing-Marie gick och la sig ordentlig tid, eller vad man ska säga medans jag behöver tid för mig själv och i den härliga tystnad som finns vid stugan och sjön.

En dålig mobilbild på den vackra himlen innan jag gav upp förr nattens sömn.

Ny dag nya äventyr. Vi åkte till Dravagen där det finns ett fågeltorn och en liten sjö. Inte så mycket fart där heller förutom en tornfalk och en lärkfalk som jagade sländor.

I sjön fanns några fåglar, här en vigg med ungar på långt håll.

På andra sidan sjön tyckte jag mig se ett djur. En trana med unge gick där letade mat.

Storspoven häckar där och den vaktade och varnade och vallade sina ungar. Det var också på andra sidan sjön och jag konstaterade att det är rätt miljö för spovarna, mycket bättre än på våra vallar där slåttern ibland tar ungarna skulle jag kunna tro.

Vita Midsommarblomster finns det gott om. Jag tycker att de är så vackra och önskade att de fanns hemma i Gästrikland.

Vi var även upp till Hovärken men värmen och tröttheten gjorde att vi gav upp ganska snabbt. Åkte hem till stugan och njöt av lommarna ute på Lofssjön.

Små eller stor? Det är frågan.

Tack för titten och det blev lite väl lång blogg igen. Sällan men mycket lyder visst mitt ordspråk.

Ha det gott. Hälsningar Lena. :)