Men vad är det för fel på min smak?

Nu har jag varit på fotomässan i Älvsjö. Det besöket kan man skriva mycket om. Men jag börjar med en kort reflektion.

Jag vet att mina egna bilder inte är speciellt märkvärdiga. Och jag vet att jag inte alltid ser storheten i andras bilder. Och jag har till och med dristat mig att kritisera, eller i alla fall uttrycka min personliga åsikt om etablerade fotografers bilder, en åsikt som säkert inte delas av den stora massan.

Och nu är jag där igen. Jag har gått och tittat på massor av bilder på fotomässan, och många bilder tycker jag är bra, några tycker jag är tämligen tråkiga och en del berör mig inte alls. Och så, liksom förra året finns det en samling bilder av en fotograf som gör mig nästan lite förbannand. Men jag blir inte förbannad på fotografen, och jag tycker inte direkt illa om bilderna. Det som stör mig är den stora massans reaktioner. Förra året hyllades Serkan Günes bilder på vilda djur. Dom var så fantastiska och folk var så imponerade, och jag begrep ingenting.  I år är det folks reaktioner på Brutus Östlings bilder som retar mig. Jag har inget emot Brutus, och han gör säkert ett gott hantverk med sina fågelbilder, men det räcker liksom inte. Jag skulle vilja jämföra Serkans och Brutus bilder med välproducerade hitlåtar från dagens popartister. Det är något som tilltalar massorna. Det är lättsmält och ger därför inget tuggmotstånd. Det krävs liksom inget av lyssnaren eller betraktaren, musiken/bilden går rakt in i skallen. Och jag gillar inte lättsmält kultur. Det tror jag på sikt utarmar mänskligheten. (Och jag gillar bättre att gnaga på revbensspjäll än käka köttfärssås.) Allför lättsmält kultur gör oss till passiva kulturkonsumenter och håller inte vår hjärna i trim. Det innebär att vi blir allt lättare offer för kommersiella reklamkrafter, och ett sånt samhälle vill jag inte ha. (Okey, nu kanske jag drog det lite för långt. Vi kanske inte får ett samhälle helt styrt av reklammakare och de med pengar bara för att Brutus Östling visar fina fågelbilder på Älvsjömässan. Men ändå)

Men på samma sätt som jag beundrar till exempel Björn&Benny för att de lyckas göra musik som så otroligt många tycker om, beundrar jag också Serkan och Brutus för att de tar bilder som "alla" gillar. Frågan är bara om bilderna är ihågkomna om 10 år. Björn&Benny har lyckats göra musik som hänger sig kvar, men de flesta a hitlåtarna, liksom artisterna från  hösten 2007 är idag helt bortglömda.

Själv lyssnar jag aldrig på det som kallas för dagens hits. Jag har snöat in på Blues, så gissa vilken fotobok jag köpte på fotomässan idag.

2009-11-15 21:43   atanneryd

Men är det inte så att vi behöver lite lättsmälta bilder för att locka de som just har börjat att intressera sig för fotografi? När man börjar lyssna på musik kanske man inte börjar med fusion-jazz, utan något mer lättsmält. Allt eftersom man lyssnar/tittar på bilder så vill man ha mer och börjar då leta efter bilder med lite mer "tanke" bakom?
Och sen är ju smaken som baken vad gäller vad som är en "bra" bild.

--Angelica

Svar från Hundblues 2009-11-15 23:07

Angelica det ligger en del i vad du säger. Jag började lyssna på rock'n'roll, som ju är ganska lättsmält, och sedan började jag fundera på vad som låg bakom den musiken, och då hittade jag Bluesen. Och naturligtvis kan det funka på samma sätt med bilder. Och begreppet "bra bild" ska man nog var väldigt försiktig med att använda om man inte exakt vet efter vilka kriterier man värderar en bild.

(Och jag skulle aldirg i livet lyssna på fusion jazz.)

2009-11-15 22:21   Lars Forslin

Det finns nog plats för alla typer av fotografer. Jag tycker Brutus tar riktigt bra bilder, men den största konsten, som Anders Östberg nämnde, är nog att få ut sina bilder också vilket involverar ett bra urval samt en utgivning med genomslag. Där får man nog säga att Brutus är genial. Han har också ett lättsamt och engagerat sätt att prata, så jag tycker han är förtjänt av sin framgång. Det fanns andra fotografer på mässan som jag har betydligt svårare att se storheten hos, men det har ju med motivsfär och smak att göra. Foto är ett enormt område, så det är klart att vissa fotografer per definition får en smalare publik eftersom motivområdet är smalt. Landskap och natur är något som de flesta kan relatera till och Nils har absolut rätt i att Strand är en stor landskapsfotograf. Återigen: det är mycket i urvalet av bilder man kan mäta en fotografs storhet - tycker i alla fall jag.

Svar från Hundblues 2009-11-15 23:29

Roligt Lars att du nämner just urvalet som ett sättt att bedöma en fotogram. Jag har i ett tidigare, kanske inte så seriöst inlägg, skrivit några enkla regler för bättre bilder. Och mitt huvudbudskap är sortera, sortera och åter sortera. Och som sagt, man måste beundra Brutus för att han lyckas nå ut till så många människor med sina bilder.

2009-11-15 22:33   Mx-Erik

Du har nånting i din text! Tror också att det finns väldigt mycket mainstream trender inom foto.

Ställer en följdfråga, :Ligger inte bildens värde i betraktarens öga? Vem kan säga vad som är rätt och fel?

Svar från Hundblues 2009-11-15 23:39

Mainstream trender, det tror jag också. Och om man läser fler än en fototidning i månaden ser man också något intressant. Tidigare i höstas hade väl alla tidningar artiklar och tester om fotoböcker som man kunde göra själv. Och samma fotograf kan dyka upp i reportage i flera fototidningar ungefär samtidigt, på samma sätt som en artist som just släppt en skiva dyker upp i massor med både radio- och TV-program under några få intensiva veckor av promotionarbete.

Bildens värde i betraktarens öga? Jag har ett av kulturvärldens mest klichéartade svar på den frågan. Konsten uppstår i mötet mellan konstnären och betraktaren! Och vill någon betala hutlöst mycket pengar för en cykelsadel hopsvetsad med ett cykelstyre (Picassos skulptur El Toro) så måste den väl vara värd så mycket. Eller...?

2009-11-15 23:42   Hundblues

Tack så mycket för alla kommentarer. Det är så himla roligt att skriva något för man får ett så fantastiskt gensvar. Det finns en blogg här på fotosidan som heter Spånerier. Där har det talats om frånvaron av det fotografiska samtalet, främst inom dokumentärfotografin. Jag tycker det fotografiska samtalet såsom det tagit sig uttryck i era kommentarer här ovan är både viktigt och roligt, fast det inte handlar om dokumentärfotografi. Tack än en gång.

2010-01-05 11:39   brutusostling

Hej,
jag undrar också, tycker att en hel del blir alldeles för lättsmält. Av mitt eget alltså. I synnerhet på utställningar där jag inte alltid är med och bestämmer. Samtidigt stöter jag på uppdragsgivare m.m. som vill att jag gör mer lättsmält, mer publikanpassat. Och då blir jag litet rädd.
Vi får se vad det blir i frsmtiden, skulle gärna göra "smalare", mindre anpassade saker - om jag nu kan. Har ju en del i lasger som jag portionerar ut bland det som kan kännas mer lättsmält.
Hjärtlig hälsning och gott nytt år önskar
Brutus

Svar från Hundblues 2010-01-05 12:14

Oooops, det gäller att tänka sig för innan man kritiserar en nu levande person. Rätt vad det är så dyker han upp där man minst anar det ;)

Nu var det i och för sig publiken och inte bilderna jag främst hade synpunkter på. Och nästa gång jag hittar en utställning med dig ska jag titta efter de där utportionerade bilderna.Det ser jag verkligen fram emot.

Och du som ska leva på dina bilder sitter ju mitt i den berömda smeten mellan konstnärlig frihet och kravet på att dra in pengar till överlevnad. Så ska jag vara ärlig och tänka efter (vilket jag ju måste göra nu när jag fått din kommentar på halsen) så förstår jag att du kan hamna mellan egna tankar och uppdragsgivares önskemål.

Och för övrigt, grattis till Augustpriset, det tar inte vem som helst hem. I synnerhet inte en fotograf.