Nilgås i Halland

Åkte med en kompis till Trottabergs våtmark i utkanten av Halmstad i början av Maj 2014. Det hade rapporterats att två Nilgäss ,som verkade bildat par, hade setts i våtmarken. Det var en härligt solig dag fast med kyliga nordliga vindar.

Direkt när vi kom fram så hittade vi gässen. De stod och sov intill en ö i våtmarken.

Efter en stund vaknade dom och då började hanen uppvakta honan.

Honan var med på noterna och dom parade sig.

Efter parningen simmade dom till en annan ö i våtmarken.

Där gick dom och betade gräs en stund.

Tydligen tyckte hanen att det fanns bättre bete någon annanstans så han flög iväg.

Honan hängde på och dom försvann i nordlig riktning. Det var en härlig upplevelse som varade i runt en timme.

Rödhalsad gås i Vadstena

I början av April 2014 så upptäcks det en Rödhalsad gås i en flock av Vitkindade gäss i trakterna av Vadstena. Så fort jag kom loss från jobbet på en fredag eftermiddag packade jag in kamera, fru och hund i bilen och åkte dit. Den Rödhalsade gåsen var kvar när vi kom fram men det krävdes lite tålamod för att få bra bilder.

När jag kom fram till platsen så var det siesta och den Rödhalsade gåsen låg och vilade halvdold i strandkanten av en vik.

Efter någon timmes väntan så blev det äntligen lite aktivitet i flocken och den Rödhalsade gåsen gick upp i en hage för att beta och då fick jag mång fina bilder i bra ljus.

Flocken blev skrämd av något och flög upp och runt där jag stod. Jag tänkte att nu kan jag ta många fina flygbilder men det visade sig oväntat svårt att hitta den Rödhalsade gåsen i flocken trots att den skiljer sig markant från dom Vitkindade.

Efter flygturen landade flocken på vattnet i viken och jag fick bilder på den Rödhalsade gåsen när den simmade i vattnet. Tyvärr var det motljus och mycket glimmer i vattnet.

Fjärde dagen i Härjedalen: Pärluggla i dagsljus

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Fjärde dagen var planen att åka till Rogens naturreservat för att försöka se och fota Lappmes. På vägen dit körde min kompis bilen. Plötsligt så bromsade han tvärt. Han hade sett en intressant hålighet i en tall alldeles vid vägen. Vi backade tillbaka för att titta närmare. När vi stannade till så såg vi att det var något i hålet. Det såg ut som en uggla men vi var osäkra på arten.

Vi klev genast ur bilen för att kunna identifiera vilken art det var och för att kunna ta bättre bilder. Ugglan tänkte nog ungefär samma sak för den klev fram i hålet och spanade in oss. Det visade sig att det var en Pärluggla. Den ugglan är normalt nattaktiv så det var riktigt kul att få bilder på den arten i dagsljus.

Nöjda åkte vi vidare mot Käringsjön för att försöka få bilder på Lappmes. Första stoppet gjordes vid Mossatjärnen. Det var väldigt lugnt och fridfullt där. Några Svärtor simmade i tjärnen.

Några Lappmesar såg vi dock inte men en Talltita fick pulsen att gå upp en stund innan vi såg vad det var för art.

Färden gick vidare och vi parkerade vid Kärringsjövallen och betalade vägavgiften. Vi frågade om Lappmesar setts och fick svaret att det hade varit en häckning utmed en vandringsled. Risken var dock stor att ungarna blivit flygga och lämnat boet. På vägen ut mot häckningsplatsen så var det en Sjöorre som simmade ganska nära i en sjö.

Vi hittade trädet där Lappmesarna förmodligen hade häckat. Det var en torraka som det var en hel del små hål i. Tyvärr så var det övergivet. Vi fortsatte sedan, i stort sett hela dagen, med att leta Lappmes utmed olika vandringsleder utan att hitta någon. Såg däremot endel Bergfink som lockade i träden. Har inte sett den arten i sommardräkt förut.

Vi var ändå ganska nöjda när vi åkte tillbaka till Funäsdalen tack vare mötet med Pärlugglan.

Öland dag 2: Blandad kompott med Aftonfalk

Inledde dag 2 på min Ölandsresa i mitten av maj 2013 med att åka ner till Ottenby och spanade lite fågel vid spetsen. Fick bilder på en Roskarl och en Gråtrut som kämpade med att äta en fisk.

Vi bestämde oss ganska snart för att åka till Beijershamn. Vid fyrvägen så fotade jag både Småspov och Brushane.

I Beijershamn fick jag bra bilder på en Gravand.

Efter att ha varit en stund i Beijershamn så kom det rapporter på Svalan om en Vit Stork vid Enetri. Vi beslöt att åka dit. Någon stork syntes inte till men när vi åkte in på vägen vid Enetri så såg vi tre skådare som spanade intensivt på en törnskata i en buske. Vi tog givetvis några bilder på fågeln och sedan försvann den. När vi pratade med skådarna efteråt så trodde de att det kunde ha varit en Brun Törnskata, vilket hade varit en mycket ovanlig observation. Efter att ha kontrollerat våra bilder med fågelboken så kom vi lite motvilligt fram till att det var en hona av en vanlig törnskata. Det var ändå en kul händelse som fick upp pulsen en hel del.

Sedan dröjde det inte länge förrän det dök upp ett larm om att en Aftonfalk hade setts vid Ventlinge strand. Vi åkte genast dit och träffade några andra skådare som redan kommit dit men ingen hade sett falken. Vi bestämde oss för att stanna kvar och spana i området. Tiden gick utan att något hände. Ett nytt larm kom om att falken hade setts vid Mörbylilla så det blev snabb transport dit. Efter en stunds letande så siktades falken i en dunge ute på en åker. Tyvärr var det nysådda fält runt dungen så det blev bilder på ganska långt håll.

Dagen avslutades vid Sandviks Camping. Där satt vi i den värmande solen och såg diverse småfåglar och sträckande Vitkindade Gäss.

Min sämsta artbild

I April 2013 dök det upp en Blåvingad Årta vid Trönninge Ängar. Det är en våtmark strax söder om Halmstad. Det finns ett gömsle i södra delarna av våtmarken så det fanns goda förutsättningar att få en bild på ganska bra avstånd i fint medljus. Det var också en solig dag som jag kom iväg. När jag kom fram så kunde jag konstatera att den hade inte synts vid gömslet hittills den dagen. Jag ställde mig och spanade men tiden gick utan att den visade sig.

Efter ett antal timmar så kom det ett larm att fågeln hade setts i en annan pöl i våtmarken och kunde ses från ett fågeltorn. Tyvärr visade sig att avståndet till pölen var ca 500 m. Det gick inte att komma närmare då området är ett fågelskyddsområde och det blev dessutom motljus från tornet. Det soliga vädret gjorde att det var värmedaller i luften och det blåste endel. Det var bara att gilla läget och försöka så gott det gick. Tack vare 500mm brännvid med antiskak och 24 megapixel sensor blev det ändå en artbild. Om än den sämsta jag tagit.

Som tur är har den Blåvingade Årtan ett tydligt vitt band i ansiktet och en vit fläck vid stjärten så det går att se att det är den arten på bilden.