På vift i Italien: Slutsummering

Italien slut för den här gången. En vecka i Italien under nyår till ända. Hur sammanfatta den? Bloggen Till och Från har nu genomfört en hel del fotoreportage under nyår/påsk. Tidigare resmål har varit Florens, Prag, Venedig och Rom. Den här gången blev resandet lite annorlunda. Jag hyrde en bil på Milano flygplats, och åkte sen runt i norra Italien. Städerna Mantua-Sabbioneta-Urbino-Ravenna-Venedig-Vicenza hann avverkas. 

Resandet blev därför lite annorlunda. Normalt gillar jag att hyra rum i en stad helt centralt - hellre lägre standard - för att på så vis vara fri att med bara några minuters gångväg vara mitt i händelsernas centrum. Nackdelen är då att man inte kommer ut och rör på sig och ser det som finns utanför staden. Och bilresan måste jag säga blev också väldigt bra. Inga incidenter. Italienarna kör trots allt hyfsat, även om de ibland gillar att sticka nosen i ändan på en. (En detalj: när man kör på autostradan och passerar staden Imola - så kör plötsligt alla som galningar!). 

En ovärderlig tillgång är mobilen. Det är fantastiskt vad google maps kan göra. Med en mobiltelefon har man numera en fullfjädrad gps, med röststyrning. Helt fantastiskt och ovärderlig när man är ute och kör i en främmande stad. 

Om det är något jag kanske skulle gjort annorlunda är det att se till att stanna två nätter på varje ställe. I Urbino och i Ravenna stannade jag bara en natt. Det blir för mycket flängande, man hinner inte stadga sig i hotellet förrän det är dags att dra vidare. Så två nätter på varje ställe, samt en timmes resa mellan dem är en bra regel för en bilsemester. I Italien ligger sevärdheterna så tätt som det är inga problem att hitta resmål som gör reglerna möjliga att uppfylla. 

Den stora behållningen på resan? Valet är enkelt: upptäckten av hertigens ek. Ni som följt bloggen vet att litteraturarkeologi har blivit något av en hobby för mig. Speciellt att turista i Shakespeares italienska fotspår. I en tidigare resa till Venedig vid nyår förra året lyckades undertecknad uppdaga tre inte oväsentliga platser från Shakespeares italienska pjäser. I år gjordes bara en upptäckt - men den hade hög kvalitet. Att åter få förmånen att bidra till det litteraturarkeologiska fältet var en angenäm överraskning. Visst hade man förhoppningar. Men att kunna upprepa känslan från fjolåret, den där speciella Schliemann vid Troja-känslan - det fanns helt enkelt inte på kartan. Det är speciellt trevligt att kunna få meddela upptäckterna på Fotosidan! 

I sedvanlig ordning utdelar bloggen några destinationspriser: 

Bästa julbudskap: Slut på bankernas Europa, slut på skattestaten. Helt rätt! I Mantua stod några demonstranter med ett slagkraftigt nyårsbudskap. Bankerna har inte precis rosat marknaden. Framför allt gäller det centralbankerna, som under 2000-talet öste på med billiga krediter åt bankerna, som sedan skickade dem vidare. Vilket sedan ledde till finanskrisen.

Men framför allt är det trevligt att man inser att man måste ta itu med de höga skatterna. I Italien har proggarna förstått att skatter är av ondo. Precis som hos oss suger staten ut hälften av arbetets frukter. Italien är ett land som behöver lägre skatter på arbete. Genom att det är så mycket historiska byggnader krävs det förhållandevis mycket handkraft för att saker skall fungera. Det är ingen slump att städer som Venedig, som helt bygger på handkraft,  har chanserat efter att högskattestaten infördes från sextiotalet och framåt. Speciellt gäller det verksamheter där det gäller att rusta och renovera gamla kulturskatter, d v s rusta och renovera hela den historiska innerstaden. Ett Rit-avdrag för Venedig? 

Okänsligaste kulturyttring: Risorgimento. Monumentet ovan av konstnären Rafael, Urbinos store son. Vad är det egentligen med de här kommunpamparna? Det var likadant i Mantua, där skalden Vergilius gjordes till överdimensionerad monumentalfigur. De här monumenten ser man överallt i Italiens städer. Konstnärer och författare uppblåsta i proportioner som vore de Julius Caesar och Alexander den store i ett. Monumenten byggdes kring förra sekelskiftet. Den värsta avarten är det groteska Vittorio Emanuele-monumentet i Rom. Och där har vi det. Risorgimento! Den italienska rörelsen att ena Italien under mitten av artonhundratalet. Risorgimento var en konspiration som genomfördes av frimurare som Garibaldi, Cavour, Vittorio Emanuele och Mazzini. Rörelsen hade begränsat folkligt stöd. Eftersom rörelsen inte hade mycket att erbjuda: den italienska nationalkänslan var svag och konspiratörerna var dessutom avundsjuka på Kyrkan - gjorde man kulturpersonligheter till avgudar i syfte att ena landet. Precis som i Tyskland som såg sig som "landet av tänkare och diktare" och som också enades kring mitten av artonhundratalet, slutade risorgimento med förskräckelse på 1930-talet. Italien likväl som Tyskland är länder som hade sin storhetstid under tider med politisk pluralism. Det var konkurrensen mellan stadsstaterna under renässansen som gör Italien till ett så otroligt spännande land att besöka. Samma sak med Tyskland, som på artonhundratalet bestod av trettiotalet självständiga stater. Mozart, Beethoven, Kant och Goethe verkade i denna miljö. Efter enandena åstadkom länderna inte mycket i kulturväg (men desto mer i krigsväg). Puccini var förmodligen den siste italienaren som hade något att komma med. 

Bästa samfärdsmedel: gondolen. För andra året i rad tar kanalens Cadillac priset som bästa samfärdsmedel. Gondolen är en elva meters smäcker skönhet i svart och ingen stad har något liknande. 

Bästa tidsfördriv: la passeggiata. Det man alltid har beundrat med medelhavskulturerna är folklivet på kvällarna. När man varit på semester på sommaren har det alltid varit en njutning att gå ut på kvällarna i bara skjortan och ta del av alla människor som är ute och promenerar. Man har alltid haft för sig att det har att göra med klimatet. Säkert en viktig faktor. Men även på vintern är man ute och promenerar. För mig visar det här att gammal är äldst. En passeggiata efter kvällsmaten är något som vi svenskar också borde börja köra med. Se på italienarna: klimatet är inget hinder.  

Populäraste vinterplagg: Täckjackan. Man blir lite förvånad över att italienarna inte klär sig bättre. Här hemma har man för sig att italienarna klär sig i snygga rockar. Giorgio Armani och Dolce Gabbana, typ. Men i Italien är det täckjackan som gäller. Det är svårt att förstå det här.  I Sverige går vi ju omkring med snygga italienska och tyska rockar. Alternativt moderna vindtäta fjäll- eller seglarjackor i moderna amerikanska material. Täckjackor var sån't som man gick omkring med på sjuttiotalet. Det här är nåt som speglar en allmän företeelse hos italienarna. Vill faktiskt inte säga det, men jag tycker faktiskt att italienarna är lite efterblivna. De ligger helt klart trettio-fyrtio år efter i utvecklingen. 

Ni kanske tycker att det inte går att dra alltför stora växlar bara på täckjackorna. Men det handlar inte bara om dem. Det finns mer. Ta till exempel i Urbino, där jag i universitetskvarteren råkade hamna i ett samkväm med studenter. De spelade gitarr och sjöng sånger som "Take me home country road". Men kom igen! Eller ta det här med de italienska gubbarna, som sitter på il bar - och spelar kort! Luktar det inte sjuttiotal, kära vänner? Täckjackor, spela gitarr, spela kort. Vem sysslar med sån't nuförtiden? Moderna människor sitter hemma och surfar. 

Bästa världsarvsstad: Urbino. Mantua-Sabbioneta-Urbino-Ravenna-Venedig-Vicenza. Det visade sig att alla städer på road tripen var med på FN:s världsarvslista. Det är inte så konstigt. I stort sett varje italienska stad har en stadskärna som är värd att stå på listan. Bland städerna på den här resan går priset till Urbino. (Venedig utom tävlan). Staden tillhör de där städerna som är ett konstverk i sig (precis som Venedig). Just att den är så helgjuten. Läget uppe i berget och att staden ligger innanför medeltida stadsmurar har bidragit till det. Det är väl värt att tillbringa två dagar i denna stad och bara gå runt och njuta och drömma sig bort till svunna renässanstider då staden räknades som en av Italiens mest lysande. (Ett stalltips: när ni är där, passa då på att besöka hertigens ek som står i staden). 

Italien är det land i världen som har flest världsarv. Helt välförtjänt. Som sagt, gammal är äldst. För övrigt har Sverige också ovanligt många världsarv, i förhållande till sin befolkning. Hm, här är det väl dock inte lika välförtjänt? Drottningholms slott, någon? Nej, här är det nog snarare fråga om mutor. Våra politiker är som bekant väldigt generösa med våra skattepengar, som de gillar att gödsla omkring som om det vore smågodis - inte minst till FN. Vår utrikesminister Carl Bildt förkunnade för ett tag sen med stolthet att när det gäller bistånd är Sverige en stormakt! Så det är inte konstigt att FN-byråkraterna har varit villiga att sätta upp en och annan inte alltför sensationell svensk plats på listan. Just att det finns så många svenska ställen på världsarvslistan är något som jag tror att italienarna har utnyttjat. Det har spelat ut de svenska monumenten mot sina egna. Man ser framför sig situationen i FN-skrapan. En italiensk kommunledning åker till New York och lägger ut texten om varför deras stad bör hamna på världsarvslistan. Pekar på de magnifika historiska monumenten. - Visst är det fint, men det finns ju redan så många italienska städer, vi känner inte att det behövs en till, säger FN. - Va bene, men ni har ju gjort Sandöbron till världsarv... - Hm, well, det är klart, låt se...

Bäste renässansfurste: Federico Montefeltro. Federico hade allt. Kondottiär som aldrig förlorade ett slag. Byggare av en ointaglig stad. Mecenat och välgörare av de sköna konsterna. Federico styrde Urbino i fyrtio år! Han verkar ha lyckats med allt han företog sig. Man förstår varför. Spana in profilen. Federico hade en lapp över högra ögat, som han miste i en tornering. Så han framställs alltid i vänsterprofil. Med den örnnäsan och de kindknotorna, vem vill inte lyda order? Krigen gav fina pengar och genom dem kunde han fila och putsa på sin stad. Gjorde den ointaglig. Han byggde upp sitt palats. Han skaffade sig Italiens största bibliotek. Han höll hov och bjöd in samtidens mest lysande humanister. Befolkningen verkar också ha trivts i staden. Det sägs att under Federicos tid rådde likhet inför lagen: ädlingen hade inget företräde i lagen utan straffades lika om han skulle ha begått något illdåd.

Det jag funderar på är om det inte är såhär man skall leva. Tänk er in i situationen: att ha någon framgångsrik krigsherre/entreprenör som drar sig tillbaks upp i bergen och skapar en ointaglig stad och så bor man där med honom, femtusen personer, i en bergsstad och skapar ett lyckosamhälle. Allt är redan betalt. Man håller hov och för spännande konversationer om hur man bäst skall uppträda i livets olika situationer, man jagar falk och lyssnar på lutspel. Och eftersom man är modern visar man bilder för varann och samtalar om vad som utmärker en bra fotograf. Hovmannen 2.0. 

Cheasigaste kyrkoinredningsdetalj: De automatiska votivljusen. Man stoppar i en peng och så tänds ett ljus automatiskt. Ett elektroniskt plastljus i cheasigaste julgransbelysningsstil. Italienarna älskar de här grönalund-prylarna. Snälla Italien! Votivljus är till för att hjälpa människohjärtat att bedja. Det är meningen att det skall råda en andaktsfull stämning, en sublim känsla av upphöjdhet. Katolska kyrkan kan gärna lära sig av den ortodoxa kyrkan. I den är endast ljus av äkta bivax godkända, som helst har gjorts för hand av munkar. Ger en helt annan seriositet. 

Det var allt från Italien den här gången. Ciao, arrividerci! 

2014-01-25 23:45   Peter-L

Härlig läsning och tankar!! Som du säger, Italien är speciellt... Mycket fint, men om man går lite på djupet, så är de kanske lite mer än konservativa. I vissa saker. Kanske är deras allsång med "take me home" bättre än surfandet!? Och täckjackor... heeeeey ragazzo... Colmar, Piumini, Armani... Klart att de ska ha täckjackor. Precis som en Italienska kvinnan kan vara Otroligt vacker i sin Skrynkliga linne dress... På vespa. :) Och vem kan inte ta en vinterpromenad, när temperaturen krupit ner till +12 grader... brrrrrr :) Buona notte!! //Peter

Besvara

Svar från Iwa 2014-01-26 00:02

Ciao, Peter!
/Per

Svara

2014-01-25 23:58   niiiik

Jättefin bild på pappa och barn och deras paraplylek!
Ha det gott, Per!
/Niklas

Besvara

Svar från Iwa 2014-01-25 23:59

Tack Niklas!
Per

Svara

2014-01-26 06:23   Beata

Nästa Italienresa: tips Cinque Terre, också på världsarvlistan.

Besvara

Svar från Iwa 2014-01-26 15:15

Beata, tack för tipset!
/Per

Svara

2014-01-26 09:22   Dirre40

Hallå Per !
:)
Första bilden härligt gatufoto med mycket fin kontrast och svärta !
Bild nr. 6 var trevlig med fint ljus, färger och skärpedjup, mysig stämning i gränden där.
Glad Söndag !
mvh/Dieter

Besvara

Svar från Iwa 2014-01-26 15:22

Hej Dieter tack för kommentaren! En trevlig söndag!
/Per

Svara

2014-01-26 15:28   Annelie Worgard

Härliga bilder och med en text till som jag blev alldeles glad av. Härligt repotage!
Men inser ju att det är mycket bättre,modernare och mera trendigt att sitta här bakom skärmen och surfa än att gå ut och sitta och hänga på ett fik. Huvva huvva. Det gör ju bara såna som gastnat o 70-talet ;)
Ha det gott!

Besvara

Svar från Iwa 2014-01-26 15:51

Hej Annelie, tack för kommentaren, roligt att höra! Ciao, arrividerci!
/Per

Svara